Aktuellt

Svart fredag alltså. Hur tråkigt låter det inte. Jag gillar mer färgglatt. Kan vi inte instifta en färgsprakande söndag istället?

Så här. Man väljer sina färggladaste kläder ur lådan och samlar sina vänner som gjort samma sak. Sen springer man i en färgsprakande skog under en blå och molnfri himmel. Avslutar med brun (not so färgglad kanske) cappuccino och en tillhörande gul lussebulle.

Jag inser att årstiderna inte riktigt går ihop. Den färgsprakande skogen och lussebullen är en motsägelse av rang. Jag måste fila på min idé för att hitta bästa möjliga dag för min färgsprakande dag. Så länge tar jag ut mina vänner runt Kävlinge på söndag. I ett grådaskigt väder. Får hoppas att de klätt upp sig för att matcha lussebullarna! Jag kör i alla fall gamla paltor. För jag har inte slösat en krona idag!

För att slippa städa scrollar jag Strava. Och inser att alla Malmöbor springer i mina soon-to-be hoods.

Jag kommer ju bara att behöva ta på mig löparkläderna, gå utanför dörren och ställa mig och vänta. Så kommer sällskapet springande vad det lider. Lite surprise vem det blir men någon verkar med stor sannolikhet dyka upp…
Alltså det här med Malmö blir en bättre idé ju mer jag tänker på det.

Runacademy-onsdag. Upplägget var kanon. Benen var det inte…

Känner redan på uppvärmningen att kroppen inte är på humör. Det känns som att springa i kola. Fast sånt kan ju släppa efterhand så det är inget jag lägger någon vikt vid. Överlever löpskolningen, kanske mest för att jag får nytta av mina aerobic-skills. När det gäller hopp och studsövningar med inslag av koordination har man grym fördel av en bakgrund i amerikasockar och jazzbrallor (dock inte samtidigt). Fnissar i mungipan när folk försöker få ordning på kroppsdelar som ska åt olika håll samtidigt.

Sen är det deras tur att fnissa. Åt kylskåpet som försöker ta sig framåt fast mest står på stället. Det finns liksom ingen kraft i maskineriet. Ingen växelspak och ingen motor. Och med den utrustningen ska jag springa intervaller. En stege från femminuter ner till en. Och dubbla tabatas därefter. Det ska gå fortare och fortare efterhand. Jo tjena.

Jag skyller på Lund Runt och den efterföljande återhämtningen i form av dubbla spinningpass. Upplägget gjorde uppenbarligen inte susen för intervallbenen och kommer förmodligen inte ingå i något marathonprogram någonsin.

Den som inte får spring i benen en sån här morgon kommer nog aldrig någonsin att få det.  Då är det liksom lika bra att sikta in sig på en annan träningsform….

Problemet idag är inte själva viljan att springa. Det är förmågan att stå emot. För idag har jag planerad löpvila.

Och jag får binda fast mig själv fyra varv runt lyktstolpen för att inte studsa iväg. Ta på mig de tyngsta promenadskorna och den otympligaste vinterjackan. För att sätta käppar i alla hjul, och hindra alla försök till smyglöpning.

Att älska löpning är jobbigt vissa dagar. Men i morgon springer jag igen. I mörker….