Aktuellt

Jag är inte personligen sponsrad av Coldzyme men de sponsrar våra lopp. Därför har jag ungefär en miljon Coldzyme liggandes i förrådet. Torskenzym som sägs lindra/hindra förkylning.  Vet inte vad jag ska tro men i kampen mot Covid är alla medel tillåtna!

När dottern får symtom plockar jag fram tre förpackningar. En till mig och varsin till dottern och Fredrik. Deras blir stående orörda medan jag överdoserar big time. Veckan går, dottern blir frisk och både jag och Fredrik kommer ur karantänen utan symtom. Vi hinner vara ute en dag innan båda börjar känna saker….

Fredrik får feber, ont i öronen och ont i kroppen. Han får sjukskriva sig tre dagar och är efter en vecka ännu inte helt på banan. Jag får snuva. Och harklar på morgonen. I fyra dagar. Sen känns allt som vanligt. Utom att jag låter lite förkyld.

Så nu är frågan…. funkar Coldzyme? Eller hade jag bara bättre tur med min försvarsbataljon.

Oavsett. Idag kunde jag testjogga. 8 kilometer i sjuhelsikes blåst, och det kändes bra. Snöpligt ändå att sista långpasset inför Tjörnarparen brann inne. Det hade känts bra mentalt att ha det i bakfickan. Får se om jag kan göra något helt wild & crazy och preja in det på en vardag. Mellan jobb, middagsbestyr och storhandling….

Med lite coldzyme i strupen ska det väl gå!?

Jag älskar vegetarisk mat. Min pappa ser inte skillnad på en fänkål och en palsternacka. Han får vänta på uppföljaren till den här:

Mitt bidrag till lördagsfeeling allltså. Hvad fuck er en baelgfrukt! Danska livsmedelsverkets försök att få folk att äta baljväxter. Är det inte lite party ändå?

Att bo vid Pildammsparken när man har covid är som att äta chips med munskydd. Jobbigt.

För så fort jag sticker ut näsan ser jag löpare. Gamla löpare, unga löpare, snabba löpare och lufsande löpare. Det känns som hela Malmö springer just här. Alla har solen i ansiktet och ser så där fånigt lyckliga ut som bara en löpare i vårsol kan.  De har tagit sig ut på lunchen för att jaga kilometer, bättra formen, fånga solljus och ladda för fredagsmyset som väntar. Och jag är avis. Såklart.

I Kävlinge hade jag varit lyckligt ovetande om alla som sprang. Jag får nog flytta tillbaka…

Eller bara bli springduglig igen. Fort som tusan dessutom. Tjörnarparen om 15 dagar. Hepp!

Sedan alldeles för många dagar är jag i karantän. Igen. Fredrik åkte dit lite värre och jag går omkring med snuva. Längtar efter alla saker jag inte får göra. Det är ett rent under att jag inte klickat hem några startplatser, men det är väl bara en tidsfråga. Har ni några favoritlopp jag bara måste prova?

Jag har faktiskt bara Tjörnarparen, ÖST, Köpenhamn marathon och Helsingborg marathon inplanerat. Finns ju massor av luckor att fylla. Hit me! Vilket är ditt favoritlopp? Vad får jag inte missa?