Jag har inte emigrerat, gått i ide eller lagt ner bloggen. Jag har bara varit uppslukad av förberedelser och genomförande av Stävie Trail. Sista veckan har varit nonstop jobb, för lite sömn och för lite träning. Idag är dagen efter. Här är race reporten från loppet jag inte sprang men i högsta grad var närvarande vid. En race report från andra sidan startfållan.
Lördag kväll. Sitter framför melodifestivalen och pillar på nya årtalstaggar på förra årets överblivna medaljer. Det tar en evighet. Kvällen blir lika sen som alla andra kvällar. Det råder nervositet och förväntan i lägret.
Vi har fått bortfall av en funktionär men tänker att det ska lösa sig. Men när Fogarolli strax efter midnatt meddelar att de inte kan komma pga matförgiftning blir jag nervös. Hur ska jag överleva dagen utan kaffe?
Förra årets kaffevagn…
Söndag morgon. Anländer till startområdet och allt är lugnt. Pillar i ordning rent rutinmässigt det som efter 10 tidigare upplagor sitter i ryggmärgen. Men det är något vajsing med högtalarna som vi hyrt. Det är bara en av två som fungerar och ljudet är tunt. Jag som sett framemot att brassa BARA BADA BASTU i starten hela dagen. Jaja. Så länge micken funkar är vi safe.
En halvtimme innan barnens uppvärmning är området fortfarande tomt. Jag börjar undra om vi har kommit på fel dag. Var är alla?
Ett par minuter senare börjar området fyllas på! Och fullare ska det bli. Vi har post-covid deltagarrekord och loppet är fullt. Folk skriker efter en plats och vi försöker matcha med alla som lämnat återbud för att ge dem en chans. Overkligt roligt! Men alltså. Medaljerna! De kommer inte att räcka!
Medaljerna beställs i januari. Aldrig hade vi kunnat ana den anstormning som skulle komma de sista dagarna. Vi behöver en plan. Vi skapar en utlottning där alla som avstår sin medalj tävlar om startplatser till nästa år och till årets upplaga av Helsingborg marathon.
Och folk älskar idén. Och tycker alternativet ska finnas varje år. Vi som nästan skämdes när vi hittade på den…
Anyway.
Det mesta går enligt plan. Små incidenter händer naturligtvis alltid men i det stora hela flyter det fint. Jag njuter av att se tävlingsområdet förvandlas till värsta bästa mingelpartyt. Det känns som att alla är där. Och att alla känner alla. Det är 600 personer som cirkulerar, värmer upp, skuttar omkring till bada bastu, jämför gps-spår och skålar i blåbärssoppa.
Några kommer vilse trots att vi tycker vi markerat bra, någon stukar en fot och speakern misslyckas att uttala våra sponsorers namn tio gånger av tio. Aktivitus blir AKTIVUS och Freefoot blir Footfree. En del av charmen i världens mysigaste lopp. Och ja, jag är partisk.
En fantastisk dag på alla sätt. Och vore det inte för att Fredrik skulle backa ut med byggbod på släp hade vi förmodligen kommit hem några timmar tidigare…
Nu tar vi semester ett halvår. I september drar vi igång arbetet med Stävie Trail 2026.
