Aktuellt

På väg hem från student-transport klockan 03:22 ser vi en löpare. Men full mundering inklusive löparrygga modell stor. Jag tänker att det ALDRIG skulle hända mig…

Men det är för att jag tänker på 03;22 som natten, eftersom jag ännu inte sovit. Hade jag omformulerat mig och låtit 03:22 vara morgon. Soluppgång. Början på en ny dag. Då är sannolikheten 1.0 om någon hade frågat mig.

Men så länge 03:22 tillhör kväll och natt hade det inte hänt. Jag kan heller inte tänka mig att…

• springa mer än 5 mil trail. Jag blir FÖR trött i huvudet.
• springa i långa svarta tights på sommaren (om det inte är Stockholm-marathon väder årsmodell 2012)
• springa i keps. Det är oskönt. Och det finns ingen keps i världen som gör mig rättvisa. Jag ser ut som Roy och Roger. Yngre läsare ombeds googla…
• springa med dator. Alltså orka jobbpendla utan att ha lämnat grejerna på plats innan. Löpning ska vara skönt. Inte skumpa…
• springa lågpulslöpning. Så där sakta att det går fortare att gå. Har inte tålamod.
• springa lopp på flera dygn utan nattsömn. Det är ju typ som att vara student. Fast då får man i alla fall hoppa på flak och sjunga samtidigt.
• springa barfota. Alltså utan skor. Får ont i fötterna bara jag tänker på det. Jag kan ju knappt gå i mitt eget kök om det är smulor….
• äta gels på träning. Det är för äckligt. Stannar hellre och mumsar en bar om jag springer långt.
• springa med Runkeeper som pratar med mig. Speciellt inte om hon pratar sensuell franska…
• springa 24 timmar på en löparbanak

Typ så. Vad vill du inte göra? Och är 03:22 natt eller morgon..?

Ber om ursäkt för min totala frånvaro. Vi har haft en student att roa oss med. Bråda dagar, sena nätter. Men alltså. Studenten. Vilken grej.

Det känns nästan som nyss jag stod där själv, men jag inser ju att så inte riktigt är fallet. Oavsett, känslan är stark att få återuppleva äventyret från sidan.

Att ordna student är lite som att springa marathon och vara hejarklacken på samma gång. Man förbereder sig, klipper tånaglarna, fixar med vätska och energi. Väljer outfit och velar om de är tillräckligt kallt eller varmt. Kollar väderprognoser och oroar sig för reg. Uppdaterar och oroar sig lite till.

På självaste dagen förvandlas jag till självaste SKYLTMANNEN och står och hejar på andra sidan staketet med nära och kära. Cruisar genom folkmängden, som lika gärna skulle kunnat ha varit en startfålla. Vässar armbågarna för att komma långt fram när startsignalen går. När musiken drar igång reser sig håren på underarmarna. En lång dags resa mot målet har precis börjat.

Vi hänger blommor som värsta kranskullan och plötsligt är vi i Mora. Men inte för länge för snart ska vi få fart under dojorna och jaga ikapp studentflaken som plötsligt och oannonserat tjuvstartat. Innan ”Idag är jag stark” ens spelats. Eller så var det vi som minglade för länga med hejarklacken…

På flaket läser jag att man ska använda kondom annars riskerar man att det blir en EKONOM. Känner mig kränkt, fast bara på skoj.

Släpper firandet för att skyndsamt förflytta oss hemåt och förbereda målgångsdepån.

Duka fram sportdryck och snacks. Och hänga upp farthållarballongerna.

Vara redo när självaste studenten kommer i mål.

Och ja. Idag är jag trött i hela kroppen. Nu återhämtning…

Det finns ett linne som används en gång om året. Sverigelinnet. Springer man lopp utomlands kan den dubblera sitt användningsområde, men det var länge sen det hände. Danmark räknas inte till utomlands, jag har 18 minuter dit… Hur som haver. När det är Nationaldag får man alltså snällt hoppa i linnet, oavsett väder…

I en sommar som levererar som den svenskaste sommar någonsin, är det fullt logiskt att det regnar på Nationaldagen. Men det blåser inte, så känslan är faktiskt bara härlig. Dessutom har jag hela Malmö för mig själv. Det är tamejtusan inte många själar ute.

De fåtal vanliga människor jag möter har regnjacka med huvan uppdragen. De ser lidande och kalla ut. Deras byxor är klistrade mot låren och de ser ut att bara vilja hem. De löpare jag möter har t-shirt och shorts och strålar av glädje.  Någon utbrister ”Det är helt underbart idag”.

Och det är det. Sommarregn när det är som bäst. Fast inte strilande utan mer ösande. Helt fantastiskt att springa i. Fjärilar i hela magen. Någon som vi löpare känner till, men ingen annan.

En löparhemlighet….

Det finns traditioner som jul och midsommar. Och så finns det minst lika traditionsenlig cykling till Tomatens hus.

Egentligen är det flera år sedan det hette Tomatens Hus. Restaurangen heter sedan länge Miss Alice Krog & Butik, men det är inget som varken jag eller någon annan bemödar att lära sig.

Hur som haver. På Miss Alice serveras den godaste Tomatpajen i världen. I en trädgård så mysig att man aldrig vill gå där ifrån. Än mindre cykla.

Därför har vi riggat logistiken i värsta Anna-anda. Mina föräldrar kör vår bil dit och vi cyklar. Så har vi hemfärden fixad och slipper hoppa upp på cykeln igen när man precis kommit in i paltkoman och helst bara vill pilla navel.

Sedan flytten till Malmö har vi ett perfekt avstånd dit,  59 km via en sväng upp för Rönneberga backe. Precis lagom hungerframkallande!

Har ni inte testat världens godaste tomatpaj, se dit att cykla dit någon gång!