Aktuellt

Nordic Wellness fyller 25 och jag fick frågan om jag ville komma och gästspela i Kävlinges sprillans nya cykelsal. En teamklass med bästa Camilla, och inbjudan helt omöjlig att tacka nej till. Även om utflykten tog fyra timmar…

Är nervös hela vägen dit. Tänk om jag inte känner igen någon. Om alla undrar ”vem är hon?”….

Oron onödig. Jag känner igen ALLA. Bara gamla stammisar. Och plötsligt är allt precis som vanligt. Och så slår det mig! Fasen vad jag saknat det här gänget!

Allt är lite mer anonymt i Malmö. Kävlinges spinnare är liksom världens bästa kafferep. Hoppas jag får tillfälle att komma tillbaka!

Trots den minst sagt omotiverande instruktören häromdagen lyckades jag dra på mig massiv träningsvärk i säte och lår.  Därför ser jag fram emot en lugn och fin lördagsjogg med Lördagsgruppen dagen efter.  Gruppen för dagen består av två personer och ett barn i vagn. Jag känner mig trygg med vagnen, då kan det ju inte gå jättefort…

Problemet är att sjuåringen i vagnen tagit lite för god tid på sig för morgonbestyren och hamnat i tidsnöd. Det är därför bråttom till vederbörandes basketträning,  och pappan till barnet sätter av i en sjuhelsickes fart.

Mina stolpiga ben hänger på så gott det går, och det går faktiskt över förväntan. Fartmässigt. Även om varje steg känns som att lyfta fram ett stycke betong. Och när vagnen är lämnad går farten upp ett steg till…

Den glada pappan gläds åt sin nyfunna löparform och säger att den kommit automatiskt efter att han slutade dricka vin på fredagarna. Jag gläds såklart åt hans form men önskar att den vissa lördagar var något sämre.

Till nästa gång när jag ska träna skridskohopp med en butter instruktör, ska jag se till att leverera en flaska vin till mitt löpsällskap på fredag kväll. Så man får chilla lite på lördag förmiddag…

Jag har gått på miljoner pass i mina dagar. Tränat för alla möjliga instruktörer, både bra, mittemellanbra, suveräna och urkassa. Men aldrig har jag varit med om det som hände idag…

Det är ett hiit-pass där vi ska jobba i 45-sekundersintervaller med 15 sekunders vila. Upplägget är kanon och övningarna väl valda. En exemplarisk blandning av styrka, rörlighet och kondition. Men instruktören är märklig.

Hon står längst fram med armarna i kors. Som en polis. Täcker min spegelbild. Jag flyttar lite till sidan för att få en skymt av mig själv. Ja, jag erkänner, jag peppas av att se mig själv bli trött…

Det är som att hon flyttar efter. Med enda syftet att skymma min sikt. Armarna fortfarande i kors. Vet inte var jag ska titta.

Oftast säger hon inget men ibland brister hon ut i ett militäriskt: FASTER!

Det är bara att lyda. Jag vågar inget annat.

Så börjar hon sms:a. Och mellan sms:en ser hon ut som hon upplever sitt livs tråkigaste stund.

När sista 5 minuterna återstår börjar hon sprita av sin utrustning och ställer tillbaka vikter och matta.

Medan vi peppar oss själva till stordåd. När ingen annan pepp finns att tillgå.

När sista intervallen är gjord och jag tänker mig en liten neevarvning eller stretch, tänker hon annorlunda.

Säger ”Tack för idag.  Den sista som går får släcka lampan och stänga dörren””.

Sen går hon.

Och jag undrar vad som just hände…

Det jobbigaste på Body Pump är inte marklyften eller utfallen. Det är att sprita vikterna efteråt…

Jag inser att det knappast spelar någon roll om jag spritar eller inte, men så är jag ju en ögontjänare så jag spritar.

Tar vattenspruta med sprit och trycker till. Det kommer ett litet fjuff med sprit-aerosoler som förintas i luften utan att knappt något hinner landa på min utrustning. Jag trycker och trycker, får träningsvärk i händerna, trycker lite till, tills något som åtminstone liknar halvblött finns på min vikter.

För att hinna utrymma salen innan nästa klass börjar torkar jag runt det blöta lite snabbt. För att det ser bra ut. Fast mängden som har landat på mina vikter lär inte döda en enda bacillusk.

Andra sprutar i ett papper som de låtsas räcker till tiotalet vikter. Jag tror det blir ännu mindre sprit för pengarna men det ser ju bra ut det med.

Anyway. En gång var jag ensam på ett virtuellt pass. Ingen som såg….

Jag säger inte mer, men efter det passet var jag nog så nära rebell jag någonsin varit….