Anna

Ett av mina absoluta favoritpass kommer från Portugal. Där finns en runda som i löparmun heter Castro Marim-rundan. En blandning av ganska långt och fart.

I senare versioner är den omarbetad lite för att passa med kuperingen på plats. Det här är ursprungsversionen utan hänsyn till de obefintliga backarna vi har i Malmö:

Uppvärmning 20 minuter

10 min marafart

20 min marafart

15 min marafart – 10 s/km

10 min marafart – 15 s/km

5 min marafart – 20 s/km

5 min fri fart

Nerjogg 5 km

Mellan intervallerna 2,5 min jogg

Första två går plättlätt. Känner mig stark som ett troll. Sen händer nått på tredje intervallen. Plötsligt får jag slita för den fart som precis var lätt. Och för den nya farten jag ska hålla får jag slita än mer. Fattar inget. Men har noterat att det här händer mig ibland. Att jag liksom kommer fel in i intervallen och att steget inte stämmer.

Kämpar mig runt och i nästa återhämtning stannar jag till och dricker. Gaskar mod i mig själv och tänker att det bara var tillfälligt hjärnsläpp i kroppen.

10-minutrarna därefter ska gå ännu fortare men nu är jag på banan igen. Inga problem. Kroppen svarar.

På första 5-minutraren lyckas jag dra upp tempot lite till men till sista fri-fart-intervallen finns inte mer att ge.

Fri fart brukar betyda att alla gaseller sticker före. Det är också då vi brukar befinna oss i en pinjeskogen med rötter. Och jag som varken har spurtmotor eller trailteknik brukar inte få till någon särskild tempoökning.

Det får jag inte idag heller. Trots att underlaget är den perfektaste asfalt. Men fri fart är ju fri. Så den är ju rätt oavsett. Ändå skönt.

Fast skönast av allt är doppet efter. Ligger i länge och väl i de sjutton graderna. Mest för att tre badvakter blockerar trappan upp och jag inte vill störa. Jag har ju inte de mest fancy löpartrosorna på mig…

Hundra år har gått och jag är rejält hungrig. Springer hem som i ett vacuum och undrar om jag någonsin ska komma hem.

Möter Olof som noterar min frånvarande blick. Rackarns att man ska bli ertappad när man är som tröttast. Men sen…

Vid nästa rödljus står en kille. När jag stapplar iväg ropar han: Det ser bra ut! Springer du marathon?

Hostar fram ett svar och sträcker på mig. Skuttar pigg hem den sista kilometern och kraschlandar sen på hallgolvet. Och ingen är hemma och kan ta av mina skor…

Såg någonstans att det nästan bara är tre veckor kvar till Helsingborg marathon. Hur gick det till?

Det är samma varje år. Först är det vår och eoner av träningstid till Helsingborg. Och så säger det bara PANG och snart är det dags att dra ner på långpassen.

I vanliga fall har jag då BARA upplevelsesprungit. Lugnt och fint med fotostopp, badstopp och fikastopp. I år har jag lyckats klämma in lite mer kvalitet, men känner ändå att jag inte riktigt hunnit med allt…

Egentligen spelar det ingen roll. Jag har inga prestationskrav på mig själv eller speciella mål att slå. Jag vill mest komma runt med en skön känsla i kroppen. Utan att krokna vid de berömda 30.

Men det brukar ju lösa sig på ett eller annat vis. Så vi håller tummarna för att det gör det denna gång också.  Kommer du till Helsingborg?

Semestern är slut. Allt det där som skulle hinnas med men som regnade bort. Men jag är inte bitter, en hel del kul har ändå hunnits med. Och det ska jag inte dra igen, för det finns ju redan här på bloggen. Vad som inte finns här, är vad NI har gjort? Hur många av nedanstående 25 grejer har du bockat av? Jag har fetmarkerat mina (13 st). Du får gärna skriva en kommentar om någon av grejerna du pysslat med!

Spradat

DNS:at ett lopp du varit anmäld till

DNF:at ett lopp

Tältat

Ätit glass på eller i anslutning till en löprunda

Köpt nya löparskor

Sprungit på midsommarafton

Haft Sverigetishan på dig på nationaldagen eller midsommarafton

Sprungit vilse i skogen

Stannat och ätit hallon/blåbär under en löprunda

Ställt in ett pass pga väder

Varit på träningsresa/träningshelg

Sprungit i solnedgången

Sprungit i soluppgången

Yogat i en park

Rapat sill på ett intervallpass

Sett en kändis

Gnällt över att det är för varmt

Gnällt över regnet

Tagit Hans till hjälp för att slå rekord på Strava-segment med fördelaktig riktning.

Glömt hänga upp regnblöta träningskläder så att hela huset luktar skunk dagen efter

Sett ett vildsvin

Drömt om sommaren 2018

Dansat små grodorna och insett att det är MYCKET jobbigare än att springa marathon

Sprungit i ett annat land

Semesterns sista dag spenderades på bästa sätt. Med Cecilia och Hans på Malmös gator. Malmö Five 2023 – så här blev det…

Ribersborg: 11,6 km.

Vi startar med Ribban 11,6 km. För att den är längst och blåser mest. Så blir det nerförsbacke sen. Det är här min standardrunda. Jag kan den bak och fram i sömnen och behöver varken gps-fil eller karta. Men blåsten alltså, den är wild och crazy idag. Vi har motvind hela vägen till ön, får ett par minuters andningspaus på ön innan vi vänder upp mot vinden igen. Cecilia går. Jag springer. Det går lika fort. Jag undrar hur vi ens ska ta oss till vändpunkten, då vi ska få vinden från rätt håll. Men det går. Sista 5 kilometerna flyger vi fram. Även om vi behöver göra en detour för att inte krocka med trädet som Hans blåst omkull.

Slottsparken: 7,5 km

Efter blåsten vid havet är det skönt att komma in bland husen. Vi cruisar runt i parken, genom stan, längs kanaler och tillbaka. Inga konstigheter. Förutom att magen börjar skrika efter kaffe. Tur att jag planerat ett kaffestopp precis nu. Mästarbaristan är redo vid maskinen. Croissanter inhandlade. Vad kan gå fel?

Kirseberg: 8,1 km

Till Kirsebergrundan har vi lurat med Fredrik. För att slippa läsa kartan på den av rundorna som är mest obekant för mig. Här springer jag typ aldrig. Den är mestadels lika långrandig som jag kom ihåg den, med undantag av Beijers park och de supermysiga kvarteren i slutet på rundan. Så klart extraspexigt att passera inspelningsplatsen för Sommarlov. Synd att vi är några timmar sena. Mot lunch på Two Forks. Stället som drämt till med fem stjärnor i Sydsvenskans senaste recension!

Lunchen är kanongod men vi blir lite mätta. Det ska visa sig på nästa runda i Hyllie. Den näst längsta och mest blåsiga. Men det är under ett par rafflande minuter oklart om vi ens ska komma dit, vi har blivit inlåsta i ett p-hus. Tror vi…

Biljetten är betald och vi försöker peta in den i maskinen vid utgången för att bommen ska gå upp. Det går inte att stoppa in den, det är tvärstopp. Vi provar i alla riktningar och åt alla håll. Omöjligt. Det kommer en bil bakom som vi helt uppenbarligen blockerar utgången för. Cecilia viftar med biljetten och säger att den inte går att stoppa in i automaten. Mannen ser frågande ut. Undrar varför vi inte kör. Bommen är ju uppe….
Fredrik förklarar senare att den går upp automatiskt när den läser registreringsskylten…  Så fick vi lära oss något nytt. Vi som vanligen undviker p-hus till varje pris! Anyway. Mot Hyllie!

Hyllie: 10,1 km

Utsläppta ur p-huset är det dags för nästa incident. Vi parkerar på Emporia och ska gå mot starten. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur något kör emot oss. Jag hinner inte ens skrika innan en kundvagn blåser rätt in i magen på Cecilia. Det gör rejält ont och hon viker sig lite på mitten. Men som vi konstaterar, benen funkar ju! Och så ger vi oss av på dagens näst sista runda. Det blir ett blåsigt äventyr, och lite stapplande. Det känns som jag ätit en hel kundvagn. Och att springa proppmätt är inte alltid skönt. Men det hindrar mig inte från att springa upp på högsta toppen på Kroksbäck. Fastän banan inte alls går här. Det hör ju liksom till…

Sibbarp: 7,3 km

Sista rundan är den kortaste. Ett taktiskt val. Dessutom ligger den vid havet för att kunna avsluta med ett dopp. Det är också på den här rundan vi får dagens enda regndroppar. De är typ fyra till antalet.

Plötsligt är vi i mål och vattnet hägrar. Det är ett världsklassigt dopp trots att vågorna slår höga mot bryggan. Så härligt att bara få slänga sig i.

Vi funderade på att inte springa idag. För att SMHI gnällde lite. Men jag är glad att vi inte ställde in. För blåsten var mest kul och helt ärligt…. jag hade ångrat mig SÅ MYCKET om jag tittat ut och sett solen. Och insett att jag städat bort min sista semesterdag i ett väder som inte var jobbigt alls. Note to self och alla andra: Ställ. Aldrig. In.