Malmö Five 2023 – med inslag av Hans och attackerande kundvagnar

Semesterns sista dag spenderades på bästa sätt. Med Cecilia och Hans på Malmös gator. Malmö Five 2023 – så här blev det…

Ribersborg: 11,6 km.

Vi startar med Ribban 11,6 km. För att den är längst och blåser mest. Så blir det nerförsbacke sen. Det är här min standardrunda. Jag kan den bak och fram i sömnen och behöver varken gps-fil eller karta. Men blåsten alltså, den är wild och crazy idag. Vi har motvind hela vägen till ön, får ett par minuters andningspaus på ön innan vi vänder upp mot vinden igen. Cecilia går. Jag springer. Det går lika fort. Jag undrar hur vi ens ska ta oss till vändpunkten, då vi ska få vinden från rätt håll. Men det går. Sista 5 kilometerna flyger vi fram. Även om vi behöver göra en detour för att inte krocka med trädet som Hans blåst omkull.

Slottsparken: 7,5 km

Efter blåsten vid havet är det skönt att komma in bland husen. Vi cruisar runt i parken, genom stan, längs kanaler och tillbaka. Inga konstigheter. Förutom att magen börjar skrika efter kaffe. Tur att jag planerat ett kaffestopp precis nu. Mästarbaristan är redo vid maskinen. Croissanter inhandlade. Vad kan gå fel?

Kirseberg: 8,1 km

Till Kirsebergrundan har vi lurat med Fredrik. För att slippa läsa kartan på den av rundorna som är mest obekant för mig. Här springer jag typ aldrig. Den är mestadels lika långrandig som jag kom ihåg den, med undantag av Beijers park och de supermysiga kvarteren i slutet på rundan. Så klart extraspexigt att passera inspelningsplatsen för Sommarlov. Synd att vi är några timmar sena. Mot lunch på Two Forks. Stället som drämt till med fem stjärnor i Sydsvenskans senaste recension!

Lunchen är kanongod men vi blir lite mätta. Det ska visa sig på nästa runda i Hyllie. Den näst längsta och mest blåsiga. Men det är under ett par rafflande minuter oklart om vi ens ska komma dit, vi har blivit inlåsta i ett p-hus. Tror vi…

Biljetten är betald och vi försöker peta in den i maskinen vid utgången för att bommen ska gå upp. Det går inte att stoppa in den, det är tvärstopp. Vi provar i alla riktningar och åt alla håll. Omöjligt. Det kommer en bil bakom som vi helt uppenbarligen blockerar utgången för. Cecilia viftar med biljetten och säger att den inte går att stoppa in i automaten. Mannen ser frågande ut. Undrar varför vi inte kör. Bommen är ju uppe….
Fredrik förklarar senare att den går upp automatiskt när den läser registreringsskylten…  Så fick vi lära oss något nytt. Vi som vanligen undviker p-hus till varje pris! Anyway. Mot Hyllie!

Hyllie: 10,1 km

Utsläppta ur p-huset är det dags för nästa incident. Vi parkerar på Emporia och ska gå mot starten. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur något kör emot oss. Jag hinner inte ens skrika innan en kundvagn blåser rätt in i magen på Cecilia. Det gör rejält ont och hon viker sig lite på mitten. Men som vi konstaterar, benen funkar ju! Och så ger vi oss av på dagens näst sista runda. Det blir ett blåsigt äventyr, och lite stapplande. Det känns som jag ätit en hel kundvagn. Och att springa proppmätt är inte alltid skönt. Men det hindrar mig inte från att springa upp på högsta toppen på Kroksbäck. Fastän banan inte alls går här. Det hör ju liksom till…

Sibbarp: 7,3 km

Sista rundan är den kortaste. Ett taktiskt val. Dessutom ligger den vid havet för att kunna avsluta med ett dopp. Det är också på den här rundan vi får dagens enda regndroppar. De är typ fyra till antalet.

Plötsligt är vi i mål och vattnet hägrar. Det är ett världsklassigt dopp trots att vågorna slår höga mot bryggan. Så härligt att bara få slänga sig i.

Vi funderade på att inte springa idag. För att SMHI gnällde lite. Men jag är glad att vi inte ställde in. För blåsten var mest kul och helt ärligt…. jag hade ångrat mig SÅ MYCKET om jag tittat ut och sett solen. Och insett att jag städat bort min sista semesterdag i ett väder som inte var jobbigt alls. Note to self och alla andra: Ställ. Aldrig. In.