2025 – året som ändå slutade rätt bra… (del 2)

Om första halvåret kännetecknadess av svettiga spinningsalar och torka på löpkontot var det under andra halvan jag återupptog min identitet som löpare. Via en kort karriär som vandrare…

Den första juli åker vi till Lofoten för att fira vår 25 åriga bröllopsdag. Med löpning, vandrig och god mat. Tror vi. Det där med löpning ska visa sig gå sådär…

Vår första ”lättlöpta” runda innehåller max 10 löpsteg. I övrigt klättrar vi, kravlar, kryper och hasar oss fram på rumpan. Lofoten är brant på längden och tvären och vi ger upp det där med att springa.  Vi njuter av utsikter utöver det vanliga, vandrar mitt i natten, ser midnattsol, badar kallt och njuter av förvånansvärt gott kaffe.  Vi lyxar också till det med en superfin restaurang med en winepairing-meny vars omfattning överstiger hela min årsranson. För den som inte bara smuttade utan faktiskt drack allt blev det lite snurrigt till sist… Det var inte jag!

Tillbaka i Sverige börjar jag samla mil inför min marathon-trippel som startar med Helsingborg marathon i september.

Jag hinner få till tre pass över 30 kilometer innan det är dags att ställa sig på startlinjen. Har aldrig känt mig så oförberedd. Och så rädd att jag ska riva upp skadan och missa Berlin marathon bara två veckor senare. Jag ska ta det lugnt. Heter det. Och jag startar med 4:00 gruppen.

Det är lugnt och skönt. Helt nödvändigt för att det här ska gå vägen. Men så kommer Peter och Charlotta, och det är som en storm av glädje och energi som drar förbi.  Så mycket mer party än den lite lågmälda samlingen jag för tillfälligt befinner mig i. Jag hakar på. Bära eller brista. Någonstans längs vägen börjar Charlotta prata om pers och jag tänker att jag ska hjälpa henne dit. Och där någonstans glömmer jag 7 månaders skadeuppehåll och släpper alla bromsar och sunt förnuft. Vi har ett fantastiskt marathon och slutar loppet som två skenande tåg. Den grymmaste känslan på länge.

Och där har marathonbonanzan börjat. Två veckor senare kapar jag tiden två minuter i ett stekhett Berlin marathon. Jag känner mig stark i 30 kilometer, helt säker på att värmen inte biter på just mig. Men det gör den… Sista 12 blir en fight och jag är så trött när jag går i mål att jag nästan gråter när jag upptäcker att den öl jag har tagit i själva verkat är sött te. Inte blir det bättre när min målgångsbanan är rutten, men allt uppvägs av det finaste av äpplen. Ett grymt coolt lopp som jag är tacksam att jag kunde genomföra. Det var inte på långa vägar självklart!

Nu har jag hela tre veckor till Malmö marathon. Premiären. Loppet som går utanför min egen dörr och vars bana jag kan utantill i sömnen. Kommer det bli långtråkigt att veta allt? Kommer Malmöpubliken ta sig ut? Kommer arrangörerna leverera ett förstklassigt lopp i den stad som är van vid att inga lopp fungerar?

Startar med min nyfunna marathonkompis. Med en sån grym känsla från Helsingborg är risken stor att bli besviken. Tänk om vi inte är lika välsynkade nu? Tänk om känslan inte finns där. Men jag hade inte behövt oroa mig.  Vi gör en favorit-i-repris. Med synkade steg springer vi, fast alldeles för fort. Säger att vi ska bromsa men lyckas inte. Vi jagar i gång publiken, viftar så frenetiskt att vi får mjölksyra på köpet, och någonstans på väg från Värmhem ropar vi i kör att vi älskar Malmö marathon. Vilken fest!

Jag bockar därmed av mitt 23:e marathon men sen får det vara nog. Springer några mindre lopp under hösten men i övrigt är det dags för den stora vinterdvalan. Såsar omkring i mörkret, tappar fart och inspiration, Det är med ett stort mått av icke-pepp jag ställer mig på startlinjen i Båstad på självaste Lucia. För ett lopp i ösregn med en kropp som känns seg som kola. Men det är precis det som behövdes för att vända känslan i kroppen. Det är skönt att känna fart igen. Och gnistan tänds. Skulle man inte köra ett lopp till innan året är slut…? Och jo, så blir det.  Men det får ni veta mer om nästa år…

Jag säger inte Gott Nytt År än. För jag har blogginspo. Det hinner komma mer innan det är dags att knyta säcken. Var så säker.