Jag åkte till Sportstugan utan Garmin. Trots att jag skulle springa lopp i lördags. Det hade kunnat vara förödande, men Fredrik hade en till utlåning…
Därför startar jag Hövdingeloppet med en sjuhundra år gammal Fenix kring handleden. Den tar upp halva underarmen och väger två ton. Jag tror den ska sabba hela mitt lopp, men registreringsnörden i mig vinner. Jag vill ju ha rundan loggad, skitsamma om det blir lite ojämn viktfördelning mellan kroppshalvorna! Men alltså, är nya Fenixar också tunga?
Jag får en fin fil att ladda upp på Strava. Allt är frid och fröjd, tills jag ska sätta den i laddaren. Fredrik har nämligen klocka med sig, men ingen laddare. Jag har laddare med mig men ingen klocka. Bra tänkt från båda håll. Eller inte.
Två dagar senare är det dags för en ny runda. Jag vågar inte lita på på att de futtiga procenten i klockan ska hålla, och startar inspelning av rundan på Strava som backup. Ifall klockan dör. Ett tips från Fredrik som har lite mer koll på tekniken. Jag är glad att jag slipper Runkeeper och dess tramsiga kilometerbabbel som har gjort mig galen förr.…
Har aldrig använt Strava-inspelning av rundor innan och vet inte hur det funkar. Först efteråt fattar jag att det finns en autopaus-funktion i appen. Så att jag inte hade behövt ägna halva eftermiddagen till att lista ut hur jag ska lyckas starta appen och lägga ner mobilen i spibeltet utan att jag får två extraminuter på första kilometern…
Anyway. Klockans batteri tar inte slut. Men pga handhavandefel är det ändå tur att jag har backup. Jag har lyckats starta ett tidtagarur och inte ett löppass.
Därför vet jag att jag sprang i en timme och sex minuter. Men inte var eller hur långt.
Och pga den där autopausen har Strava-klockan nog stannat varenda gång jag klättrat in och ut i en kohage. Eller när jag sprungit så sakta uppför att Strava trott att jag stått still… Därför får jag en snabbare kilometertid än jag förtjänar.
Men det är ju kul att känna sig snabb i terräng som omväxling, det händer ju liksom inte i vanliga fall. Autopaus är ju värsta grejen!
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
19 september, 2023 kl 20:05Jag har en sån där Garmin som väger minst 13 kilo men jag tror inte ens jag hade klarat starta den nu. Eller jo kanske men inte stoppa och absolut inte ladda över den till telefonen. På det viset var livet enklare förr när man bara hade start och stopp. :-D
Anna
20 september, 2023 kl 22:00Ladda till telefonen kan jag. Och tvärtom. Måste dock börja styrketräna om jag ska orka bära omkring med en sån tungklump!