Löparhelg dag 1 – när asfaltprinsessan trampar snett

Vi ska övernatta på Breanäs Hotell och sammanstrålar där med Mats och Ylva. Tanken är att äta vår medhavda lunch där och sedan köra med en bil till Simontorp, där dagens etapp börjar.

Då tänkte vi inte alkoholtillståndstekniska regler. Medhavd mat får inte ätas i lobbyn, och vi är förpassade utomhus där vinden viner genom ett friskt tvågradigt Skåne. Blodet stelnar i varenda ven och vi tackar stjärtvärmen i bilen för att vi hinner tina upp tillräckligt för att kunna röra benen!

Vi är två som ska springa och två som ska cyklar. Tanken är att vi ska sammanstråla längs vägen och sedan mötas upp på hotellet för badtunna, middag och spel. Sträckan är 19 km och jag utmanar ödet i mina sprillans nya trailskor!

Etappen är superfin. Mestadels på härliga mjuka stigar genom mossig, knallgrön terräng. Det finns även lite stenigare stigar, ibland med gropar och stenar dolda under ett tjockt lager löv. Och det är där felsteget sker…

Jag är trött i huvudet som jag blir när jag koncentrerar ihjäl mig för att inte snubbla. Tillslut orkar jag inte fokusera och vrickar till foten på en av stenarna. Skriker rätt ut. Av smärta och av rädsla för en ny elefantfot!

Vi får gå ett par hundra meter innan det släpper. Livrädd för att trampa snett glömmer jag för en stund min sura hamstring. Perfekt ju!

Tillbaka på hotellet fyller vi på energidepåerna med eftermiddagsfika innan vi greppar ett glas bubbel och slänger oss i den rykande badtunnan.

Och någonstans här börjar det pratas om ett dopp i Immeln. I beckmörker. Enligt hotellägaren är det 37 meter dit. Hans definition av en meter avviker något från det normala, men tillslut är vi framme. Sänker oss ner i det iskalla. Och springer på stelfrusna fötter tillbaka alla de ”trettiosju” meterna till värmen.

Efter en trerätters middag, fotbollsspel och avslutande brädspel i mjuk soffa är alla batterier laddade. Och tur är det. Två nya etapper väntar. Men först sova och sen hotellfrukost…