Aktuellt

När allt klaffar

Jag har två sega långpass bakom mig. De senaste  veckorna har kroppen varit opepp och trött. Jag har släpat mig runt och undrat vad som hänt. Men inget varar för evigt. Inte ens sega ben.

Onsdagen den 19 oktober är dagen då allt klaffar. Jag ska ut på en tröskelrunda: 12-10-8 minuter, och är som vanligt nervös hela eftermiddagen. Trösklar och intervaller har den inverkan på mig. Jag har valt en sträcka helt i min smak. Ribban. The strandpromenad of Malmö. Utan en enda sväng. Rakt fram som i Runner’s high. Bara tuta och köra.

Jag ser ingenting på 12:an och 8:an. Då har jag solen rätt i ögonen och kan med viss mått av tur se små fötter på folk. Då vet jag att jag behöver styra om kursen lite för att undvika kollision. Jag får halvblunda och springa. Kanske är det det som gör allt så magiskt. In i bubblan liksom.  I min fantasi bockar jag av alla Fredrik Zilléns teknik-liknelser. Jag har kajakhöfter, olja i lederna, gravidmage, krokar i låren och vatten i armarna. För dig som eventuellt inte har hört Fredriks tekniktips, misströsta inte. Jag hade flyt helt enkelt. Och ett steg som i min fantasi såg spänstigt och snyggt ut.

Så till den milda grad spänstig att en förbipasserande man peppade från sin cykel.

Ni fattar. Känslan när allt klaffar!

Då glömmer man fort två sega långpass. När får jag springa igen?

Inga kommentarer

    Lämna ett svar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.