Aktuellt

Lidingöloppet

Det är dags igen. Lidingöloppet i helgen och jag är inte där. Men jag tar mig friheten att frossa loss lite i Lidingö-minnen ändå. Det här är Lidingöloppet för mig.

En beryktad Abborrbacke som inte är hälften så hemsk som sitt rykte.

Karins backe. Helt utan förvarning dyker den upp. Mycket värre än Abborrbacken. Här sprang Fredrik om mig ett år och jag hade inget att sätta emot. Jag har inte smält det än…
Jag sprang om honom ett annat år i samma backe. När han sprang och grät av smärta. 1-1 i omspring.

Två långpromenader runt banan, pga löparknä 2009 och 2011.

Ett barnlopp dagen efter där Fredrik tvingades vara följeslagare till dottern. För han var den som kunde röra sig åtminstone lite…

En släktfejd värd namnet och silvermedalj.

Grönsta Gärde och Koltorp och en total oförmåga att någonsin lära mig vilket som är vilket!

En slalombacke som jag aldrig sett, men som Fredrik påstår att den finns.

Ett tag var Lidingöloppet en tradition lika stark som julafton. Det var på tiden det bara fanns Lidingöloppet, Göteborgsvarvet och Stockholm marathon. Sen blev roligheterna så många att det inte gick att springa samma lopp varje år. Lidingö strök på foten till förmån för allt det nya som poppade upp. Men en klassiker är en klassiker är en klassiker och nu börjar suget komma tillbaka. Kanske ska jag ta mig an Karins backe nästa år?

Har du sprungit Lidingöloppet och vilket är ditt bästa minne? Eller ska du kanske springa i helgen?

 

4 Kommentarer

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    24 september, 2021 kl 19:02

    Jag sprang ju under den tiden 15 km var ”den riktiga” klassen för damer och tyckte alltid det var skitjobbigt och astråkigt. Sen sprang jag 30 och det blev genast roligare. Bästa var när jag klarade det på 2.10. Fattar inte hur det gick till! :-O

    • Svara
      Anna
      26 september, 2021 kl 09:36

      2.10 alltså….. jag förstår nog inte heller :D
      Grymt att ha varit så grym. Grymt att fortfarande vara supergrym! Heja dig!

  • Svara
    Helena
    24 september, 2021 kl 21:28

    Mitt bästa LL30-minne är när jag sadlat om till medeldistansare/sprinter. Hade kört bantävlingar i spikes hela sommaren. När säsongen var över hann jag få in 2 långpass (20 km+) innan det var dags. Resultat? Nytt pb :-D Tror en del av hemligheten var att jag hade sprungit banan så pass många gånger tidigare att jag kunde den, och att min inställning inför loppet var att det vore trevligt att undvika personsämsta :-) Å andra sidan berättade benen redan vid 15 km att det här var något de inte pysslat med på länge, och var rätt skeptiska till :-D

    • Svara
      Anna
      26 september, 2021 kl 09:37

      Ha personbästa när man ska undvika personsämsta. Då kan man säga att man lyckats med råge!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.