Jag har tagit mig igenom något av Lidingöloppen, på ett eller annat sätt, varje år sedan 2005. Ändå kan jag inte banan och hittar nya saker varje gång. Så här ser Lidingöloppet ut. För er som aldrig sprungit och för er som liksom jag naglar fast blicken i framförvarande löpare, och därmed missar hela naturgrejen…
Startlinjen. Hit kommer man vanligen med andan i halsen, efter alltför lång tid i bajamajakön…
Efter 200 meter når man skylten 30 kilometer kvar. Nedräkningen kan börja!
Snygga terrängskor från Adidas. Redo för sina första kilometrar.
Här brukar det vara lerigt och blött. I år är det snustorrt.
Paus vid utsiktsplats. Sånt man inte riktig tar sig tid för på race day…
Nerförsbackar är det gott om. Och de är sju resor värre än uppförsbackarna! I alla fall när man går…
Mellanmålspaus efter 3 timmar. En ljuvlig sandwich från Blueberry. Sen kom en yxmördare förbi och sa “GODKVÄLL”. Men det är annan historia…
Sista dagsljuset. Även i år får vi bestiga abborbacken i mörker.
Så fruktad. Men så farlig är den inte. Karins backe ett par kilometer längre fram är mycket värre.
Lite ensamt, lite ödsligt. Och inte så många att spurta mot…
Lidingöloppet avklarat även 2011. Dock både långsammare och långtråkigare än vanligt.
Vi ses igen 2013, och då springer jag. Utan frånskjut och med fotisättning rakt under mig. Precis som Dr Romanov lärt mig idag.
Fast mer om det i morgon…
15 Kommentarer
Träningsglädje
24 september, 2011 kl 23:30men inte 2012?
Helena Z
24 september, 2011 kl 23:33Instämmer i Saras undran!
Anna (orka mera)
25 september, 2011 kl 00:03Sara & Helena – nepp. 2012 blir det new york. Omväxling förnöjer :)
pilla
25 september, 2011 kl 07:22Tackar för guiden till 30 km. På 15 varvet undrade jag hela tidenvart de riktiga backarna kom…
Ingmarie
25 september, 2011 kl 10:22Jag hade tyckt det varit sjukt mycket jobbigare att GÅ runt!
Men visst kan du väl köra både LL och NY?
Anna (orka mera)
25 september, 2011 kl 10:36Pilla – nej man missar ju godbitarna på 15km. Du får ta långa nästa år :)
Ingmarie – visst hade det gått men med playitas, new york och förhoppningsvis Portugal börjar plånboken knorra lite…
Ulrika
25 september, 2011 kl 20:18Så kul att läsa. Även om det var ”utom tävlan”-beskrivning! Är lite sugen själv, men väljer just nu att träna LL mentalt… :)
Malin
25 september, 2011 kl 21:49Snygg jacka du har här=) vilken modell är det?
Marre
26 september, 2011 kl 10:24Men hur ORKAR du gå hela LL? Det är ju nästan ännu mer tortyr än att springa. :-)
Richard
26 september, 2011 kl 13:52Vad trevligt att yxmördaren hälsade i alla fall. :)
Anna (orka mera)
26 september, 2011 kl 14:10Ulrika – klart du ska vara med! Du har ett helt år på dig att träna mentalt. Kommer att gå hur bra som helst!
Malin – den är från Crafts höstkollektion. Jätteskön!
Marre – ja det är helt ärligt värre än att springa! En lång utdragen plåga liksom!
Richard – ja de är väluppfostrade nuförtiden. Vi såg honom igen lite senare, förklädd till kantarellplockare!
Ann
27 september, 2011 kl 17:37New york minnsann, fy tusan så lyxigt. Känner inte igen mig alls på bilderna konstigt nog ;-). Bra knatat av dig!!
Anna (orka mera)
27 september, 2011 kl 22:45Ann – nej, man får en aha-upplevelse varje gång man promenerar! Då man liksom lyfter blicken lite. I år hittade jag en massa vatten överallt som jag aldrig sett tidigare…
Lotta
29 september, 2011 kl 22:05jag vill höra om yxmördaren!
Anna (orka mera)
29 september, 2011 kl 22:22Lotta – han hade beige skjorta och mörkblåa byxor uppdragna till armhålorna. Han var flint och med långt svart hår som räckte en bit ner på ryggen. Han kom från ingenstans. Så säger han god kväll och smyger vidare. Ut i ingenstans. Helskum. På jakt efter kantareller, visade det sig :)