Januari till Mars hittar ni här. Nu går vi vidare…
April
April är månaden jag springer. Typ jämt. För att tillfällena är miljoner, vädret är fint och sällskapen för bra. Jag nappar på allt och när jag läser inläggen så här i efterhand kanske jag borde ha insett var det skulle barka. I slutet av april känns höften konstig. Men jag skriver inget på bloggen. För så länge man inte nämner det så finns det inte.
Maj
Dagarna är räknade. När vi går in i maj, har jag 4 dagar kvar innan tvärstopp. Men det vet jag såklart inte då. Jag startar Löparkalaset trots att det redan under uppvärmningen känns fel. Jag trotsar signaler och tänker att det ska ordna sig. Trygg med att jag alltid har som mest 200 meter tills jag kan bryta. Det är 3 timmar på en varvbana som står på schemat. Med nästan hela familjen på startlistan. När dottern och mannen vunnit sina klasser på entimmesloppet tänker jag att det skulle se snyggt ut med en trippel. Springer. Lite för fort och lite för långt. Det straffar sig. Men jag vann…
Resten av månaden löpcoachar jag från cykel. Fredrik får göra inhopp som assistent på mina pass som jag omöjligen kan hålla själv. Jag provspringer inför Köpenhamn marathon ett par veckor senare bara för att inse att det inte kommer att gå. Smärtan är brutal. Jag mår illa vid varje fotisättning. Jag tackar för mig och blir cyklist…
Juni
Fredrik tvingas bli medcyklist när min nya cykelhobby tar överhanden. Istället för att springa överallt så cyklar vi. Tvärs över Skåne. Till Göteborg. Vi cyklar i Danmark och i Norrland. Jag cyklar så mycket och så långt att jag känner mig tvungen att uppdatera cykelgarderoben. Plötsligt känns tröjorna från 2008 inte kul längre. Jag går all in och shoppar loss. Och jag saknar nästan inte ens löpningen. Cyklingen tar mig till nya fantastiska ställen och jag njuter av sommaren från min sadel.
I juli väntar mer cykel. Men jag ska också prova löparbenen för första gången på två månader. Hur det gick får ni veta sen. Stay tuned…
Inga kommentarer