Jag fick inte springa hem från festen. Fredrik vägrade. Och jag också. Det var ju flera timmar efter läggdags.
Istället åker vi hem, sover skönhetssömn och vaknar pigga och glada på årets första dag. Ännu mer klarvakna blir vi efter årets första runda, som springs i galen vind. När motvinden mäter 25 m/s är man inte jättekaxig och den nyuppfunna löpstilen nedan syftar endast till att hålla mössan på plats. Så värst effektiv framåt är den inte!
När det går som vildast till blåser jag mest omkring. Och skrattar. Stegen går lika ofta i sidled som framåt och diket känns emellanåt skrämmande nära. Ska detta bli dagen jag springer av vägen?
Bara den som befunnit sig på en skånsk åker i skånsk motvind förstår komiken. Jag höll nästan på att skratta i tightsen.
Och därmed förklaras löparåret 2019 invigt. Nu kan det bara blåsa mindre.
4 Kommentarer
Gert
2 januari, 2019 kl 13:14Inte lätt att promenera heller.Jag stoppades av ett träd som hade fallit över vägen.Det fick bli en omväg upp i skogen för att komma förbi.
40 min räckte.Jag var ganska trött.25m/s.Hur kunde du springa då?Det blev mycket frisk luft.
Anna
2 januari, 2019 kl 18:38Det gick inte fort. Åt ena hållet alltså. Åt andra hållet var det jättekul :)
Ingmarie
2 januari, 2019 kl 22:22Jag tycker sånt är jätteläskigt och mer eller mindre vägrar springa ute när det blåser så. Inte för att jag är rädd för att bli omkullblåst men det kan komma saker flygande som kan göra STOR skada på en människokropp. Tro mig… Så var försiktig!
Trail & Inspiration
9 januari, 2019 kl 09:22Jag vinglade ner i diktet under en morgonlöpning en gång. Och ja, jag skrattade (också)! Haha!