Guldfisk

Jag tror mig kunna springa tidslopp på mycket kort bana i många timmar utan att bli uttråkad. Jag är nämligen en guldfisk av rang.

Tittar på gps-filerna från förra helgens åtta varv och så slår det mig att det finns en sträcka som vi sprungit två gånger varje varv utan att jag har märkt det… (det finns en till, men den har jag faktiskt noterat!)

Jag har funderat över att alla vägar i Snogeholmsskogen heter samma sak, men tanken slår mig inte att det faktiskt är samma väg. För att vi råkar komma på den från två olika håll.

Fredrik är chockad. Han gjorde upptäckten redan på sitt första varv. Jag skyller på att det var mörkt de tre första varven och sen var kolhydraterna slut i hjärnan. Eller nått.

Men när det kommer till tidslopp på bana tror jag att jag besitter en vinnande egenskap. Jag kommer nämligen aldrig att bli uttråkad. Allt är ju lika nytt och spännande varje varv….