SM 100 km från kanten

Åker till Helsingborg för att insupa löparfeeling. Det är SM i 100 km löpning och jag ska stå bredvid. Vila löparbenen inför lördag. 

I planeringen ingår sol, glass och kanske ett dopp mellan hejar-insatserna. Banan går ett stenkast från vattnet och det känns liksom logiskt så. Om det inte vore för att den 25-gradiga högsommaren plötsligt trycker på paus och slänger in lite höstvindar i stället. Jag fryser som en gnu och tänker att det hade varit skönare att springa…

Jag står i varvningen och ser samma löpare komma och gå. Ansiktsuttryck ändras från glädje till sorg, och tillbaka igen. Steglängder blir kortare och kortare. Bröstvårtor tejpas.

Tidigt står det klart att killen i den polkagrisrandiga tröjan kommer att ta hem det här. Linus heter han och ser oförskämt pigg ut hela tiden. Han ser liksom likadan ut efter åttonde milen som efter första, och kilometertiderna tickar på kring 4:10. Själv börjar jag bli trött i benen av att stå upp så länge…

På damsidan sätter Frida Södermark ner skåpet redan från start och tuffar på som en traktor bland de snabba killarna. Men gladast på banan är Helsingborgs egna Lotta som skiner ikapp med solen och river ner folkets jubel varje gång hon varvar.

Det är en fröjd att se, och det börjar rycka lite i benmusklerna. Löparglädje kan vara det bästa som finns och vem vill inte uppleva den, istället för att stå här och frysa liksom?!  Tänk om jag varit där, på andra sidan avspärrningarna. Om det var jag som fick folkets jubel, och en hönökaka med smör. Funderar en sekund om det är normalt att bli avis på folk som springer 10 mil, men tänker att det förmodligen inte är så.

På lördag är det min tur. Då är det jag som ska få bli trött. Uppleva ups & downs, runner’s high och low. Jag kommer avsky grästuvorna, älska pauserna, njuta längs havet och svära över rötter. Jag kommer att älska mandelmassan för att sedan hata den. Jag kommer bli glad av fotboll på storbilds-teve och sentimental av hejaropen. Det kommer göra ont och det kommer att gå över. Och på gräsmattan kommer folk sitta och ha picknick. Några nöjda med att vara just där, och någon kanske lite avis på oss som springer.

Men en sak är säker. Jag kommer älska värmen. Mulet och snålblåst är inte min grej.