Chillardag med genrep

Jag har en tuff utmaning i slutet av sommaren, Ultravasan 90 km med Helsingborg marathon två veckor efter. Jag har varit nervös för om det överhuvud taget kan funka. 

Idag är det precis två veckor sedan jag sprang 80 km, och eftersom jag lever egolivet på en pinne kom jag på den briljanta idén att smaka på hur 40 km skulle kännas two weeks after jättelångt. Som ett genrep. Fast lite kortare…

Planen är att springa till dotterns jobb i Malmö för en lunchdate. Eftersom hon jobbar på kaffebar (!) är jag lyckligt förvissad om att cappuccinotarmen kommer få  sin belöning vad det lider. Inte för att det hindrar mig från att springa in i Lomma för en för-cappuccino med tillhörande croissant. Det var någon som sa att jag skulle njuta av min egentid i helgen så jag tar fasta på det. Går all in.

När jag ska betala mitt fika vill jag utnyttja rabatten ”40% på bakverk vid köp av standardkaffe”. Det får jag inte. Croissant är nämligen inget bakverk, det är mat! Det känns bra att jag därmed inte har förbrukat dagens kakranson utan med gott samvete kan gotta vidare senare…

Egentligen ljög jag däruppe, det var en efterhandskonstruktion. Jag hade inga planer på 40 km. Så crazy är inte ens jag att jag går ut och springer 40 km helt lonely. Fatta hur långtråkigt…

Planen är istället raka vägen till dottern, ca 30 km, men jag får feeling. Det är något i croissanten, i kombination med den fantastiska strandpromenaden efter Lomma som får mig att gå bananas. Med benen som trumpinnar springer jag omvägar för att få njuta lite mer av havet, solen och den fantastiska dagen. Och jag har inte långtråkigt någonstans. Tvärtom känns det som jag kan hålla på för evigt. Men jag har ju en lunchdejt av rang som väntar på mig. Och snart dör hon hungerdöden.

Väl framme har jag obegränsat med tid att hänga med dottern. Köper med lunch till oss och sitter utanför kaffebaren och njuter. Var tredje minut får hon gå in och serva kunderna medan jag chillar vidare. När det blir för lugnt får hon serva mig…. man kan liksom inte få för många!

Tar tåget hem och bannar mig själv för att jag inte satte en bil vid stationen. Efter 40 km löpning är jag inte jättepepp på promenad!

Fast benen funkar och jag har ju ingen brådska. Strosar hem i solskenet och funderar på om jag ska ägna lördagkvällen åt att lösa korsord, lägga pussel eller läsa en bok. Och om jag borde ta omvägen till Ica för ett jättelass jordgubbar…

Kan hända att jag har världens chillaste dag!

Och inte behöver jag fråga någon om jag kan ta en bloggpaus direkt när jag kommer hem heller…