BUS 2017 – race report

Det blev tolv varv. Femtio miles. Dryga åtta mil och därmed distansrekord. Det blev camping, fest, gungande broar och grädde. 
Ni som följt mig via Insta (@annanystedt) har lite koll på läget. Här kommer den långa versionen!

(För er som inte är insatta i begreppet Backyard Ultra så går tävlingen ut på att man springer ett varv på 6706 meter, med start varje hel timme, så länge man orkar. Den som är längst kvar i tävlingen vinner. De är förmodligen inte i mål än…)


30 minuter innan start är tältet rest och nummerlapparna uthämtade. Vi har en hel fotbollsplan till vårt förfogande och campingfeelingen är total. Jag går igång på att ha ett eget utrymme att återkomma till mellan varven. Base camp Kävlinge liksom. Vi taggar igång. Min egen skämsgräns är satt till 8 varv (53 km) och min definitiva maxgräns till 12 (80 km).


Första varvet går åt till att utforska banan. Se vad det är för ställe jag ska tillbringa hela min lördag på.

Efter bara ett hundratal meter reser sig en brant backe. En sån där ultrabacke som man faktiskt får gå i.  Det gör att man efter varje start bara behöver springa några stapplande steg innan man får promenera. Ju längre dagen går, ju mer uppskattar jag den detaljen.

Banan bjuder också på en galet instabil och gungande bro. Första varvet är vi minst tio pers som gungar i ofas över eländet och jag undrar lite stilla hur många varv den ska hålla, och om det känns mindre läskigt att springa ensam på bron. Det ska dröja till varv 11 innan jag får svaret…


Första 2-3 kilometerna får vi njuta av fantastiska stigar i skogen för att sedan komma ut på en raksträcka längs havet. Den luktar Trelleborg. Alla som någonsin satt sin fot i Trelleborg vet vad jag menar. Rakan är 1,5 km och som en riktig högoddsare har vi medvind varje varv. Hur gick det till?

Vid 4 km börjar ångesten inför 5 km-skylten som är starten på banans värsta trailäventyr. Säkert 500 meter över oklippt och knölig gräsmatta. Jag lär mig aldrig tycka om den biten. Men belöningen väntar när eländet är över! Belöningen stavas LENNY. Han huserar i första huset efter gräset och har dagen till ära fest. Han peppar, tjoar, bjuder på choklad och sprutar vattenslang. Och varje varv säger han glatt: ”Vi ses om en timme!” Och jag lovar. Varje gång. Och sen kan jag ju inte svika honom…

Efter Lennys pepp är motivationen alltid på topp. Då har man en kilometer till 6 km skylten, som Fredrik har satt som gräns för när jag ska dricka upp min medhavda sportdryck. Han är min energipolis och jag lyder. Även efter varv 5 då han klivit av…


När sportdrycken är på plats återstår favoritdelen av banan. Resan mot mål. Den går genom ett skogsparti där en stor sten, mycket ostrategiskt, råkar stå mitt på stigen. För att varna för stenen har en kartong med texten STEN satts upp ett par meter innan stenen. Problemet är att en klunga ultralöpare är lättroade och tycker det är jättespännande med en kartong som det står STEN på. Vi vänder oss om och pekar. Skrattar. Och nästan krockar med den riktiga stenen. Till efterföljande varv står varningskartongen närmare stenen!

Efter att stenen är passerad (och kartongen) är det bara glädje kvar. Känslan av att komma i mål. Lika grym varje varv. Och jag fick göra det 12 gånger:

Varv 1-5 springer jag med Fredrik och så länge han också springer är matsupporten i tältet mer begränsad. Vi lever rätt väl på mandelmassa och sportdryck. Jag har min rutin för hur mina tjugominuters pauser ska spenderas. Direkt från mål till bajamajan, via mattältet och in i base camp. Jag slösar inte onödigt mycket tid med att byta kläder utan ligger hellre ner en stund. Och uppdaterar instagram…

Vid mina bajamajabesök kan jag med all oönskvärd tydlighet följa deltagarnas magstatus. Någonstans efter varv 6 verkar det bli jobbigt hos många. Neråt. Något varv senare även uppåt. Enough said.

Min mage mår topp. Jag äter mycket mandelmassa och chips. Och min nya favoriträtt grädde med aprikoskräm ( i den ordningen!).  Att springa ultra är inget hälsoläger, och jag upptäcker smaksensationer jag bara kunnat drömma om. (Alltså Michelinkrogar i all ära men en riktigt nybakt Hönökaka med smör och stekt falukorv klockan tolv på natten, DET är grejer!)


Inför varje start är det glesare och glesare i startfållan. Och folk ansluter med kortast möjliga marginal. Med två minuter till start är det folktomt! Och det är någonstans då jag börjar knyta skorna. Gänget som peppar precis vid utfarten från fotbollsplanen blir gladare och gladare för varje varv.  Vi snackar lördag kväll i Trelleborg! Vi snackar fest. De skriker och hejar vilt. Har man hunnit såsa till det i sin vila är det nu man går igång för ett nytt varv. Jag hoppas de orkade hålla på hela natten, för de tappra som fortsatte springa.

Sista halvan av loppet utkristalliserar sig ett mönster. Först uppför första backen är två killar från Lindahls. Jag ligger efter och tjuvlyssnar. Har det gott. Någon annan springer om och jag hänger på. Några varv senare blir denna ”någon annan” jag. Det är när de börjar prata om sura uppstötningar. De tycker det ser lätt ut när jag studsar förbi. Och ja, det känns faktiskt lätt.


Min egentligen enda dipp har jag på varv nio som jag tycker är sjukt långtråkigt. 60 km sprungna. Kan banan i detalj. Och hittar inte rytmen. Efter målgång på varvet, tänker jag mig ETT varv till. Planen inför varv 10 att jag ska lägga mig längre bak i klungan och hitta lite sällskap. Har inte pratat med någon på länge och känner mig lite lonely. Inte så där att jag känner mig jättepratig men det kan vara skönt att snacka bort någon kilometer. Eller åtminstone ha några att tjuvlyssna på.  Kanske med ett mer rafflande samtalsämne än Lindahlsgrabbarna…

Min plan går dåligt. Gänget jag tjuvlyssnar på tvärstannar på rakan vid havet. Jag är ensam. Igen. Framför mig finns en kille men han är i horisonten. Bakom finns ingen. Men nu hittar jag rytmen. Flytet. Går in i en bubbla och njuter. Passerar killen, i den tunneluppgång som blir brantare och brantare för varje varv. Han går. Jag är först.

Någonstans på vägen till grästuvorna ropar en tant: DU ÄR FÖRSTA MAN!  Och där bytte jag kön. Tur att det fanns ett unisex-omklädningsrum hinner jag tänka innan mannen, åttioplus, utbrister: HÄRLIGT TJEJEN! DU RASTAR GRABBARNA!  Att grabbarna jag rastar säkert springer ett dygn längre än mig bryr han sig inte det minsta om!

Nu är det bara nerförsbacke. Två varv kvar. Två varv som jag kommer att springa helt ensam. Från det att jag passerar Lindahlskillarna då. Varv 11 är ren och skär lycka. Jag känner mig urstark. Och njuter av att återigen komma först in på fotbollsplanen för varvning. Tältcampet har glesnat, men folket på plats skriker och jublar.  Så här måste det kännas att vinna ett lopp. Gåshud på kroppen även om det inte alls är först som gäller i denna tävling. Jag skulle vilja känna känslan en gång till, och bestämmer mig för ett tolfte och sista varv.

Solnedgång över sydkusten får avsluta min dag. Det är magiskt i skogen, magiskt över vattnet. Jag ryser. När jag kommer till Lenny är han inte där. Men det finns andra som hejar och peppar. Dock ingen som säger ”vi ses om en timme!”. Och det glädjer mig. För jag hade inte velat göra honom besviken.

Nu får jag istället träffa Lenny i målgång. Med medaljen om halsen får jag en kram. Och så bestämmer vi att vi ska ses nästa år. En gång i timmen.


Jag är så lycklig när jag passerar målportalen. Speedad om man så vill. Går igång på den konstigaste musik ur högtalarna. Får frågan om jag ska fortsätta men tackar nej. Kroppen hade orkat. Min bästa maskin. Jag har inte ont någonstans. Humöret är på topp. Men jag vill sluta här. Innan det blir tråkigt. Innan jag får ont. Jag vill minnas denna dag i ett stort rosa fluffigt moln. Jag slutar. Och är nöjd med mitt beslut!

 

50 Kommentarer

  • Svara
    Em
    9 juli, 2017 kl 08:20

    Grymt jobbat! Jag tog med mig maken på en mil i sveriges bästa löparspår i lätt regn och avslut med dopp i vänern! En bra början på en lördag✌🏻

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:08

      Det lät inte fel det heller! Fast doppet hade jag inte vågat mig på. #badkruka :)

  • Svara
    Kajsa
    9 juli, 2017 kl 08:28

    Wow!
    Bra jobbat!
    Du inspirerar mig vanliga, dödliga, halvskadade amatörlöpare att fortsätta kämpa vidare med löpningen. 💪💪

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:10

      Så roligt att höra! Hoppas du får bli hel-hel så du kan kämpa vidare utan ont, vad det än må vara!

  • Svara
    Helena
    9 juli, 2017 kl 08:47

    Så grymt! Nu är du redo för augustis stora utmaning! :)

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:10

      Redo blir man nog aldrig, men känner mig snäppet mindre oredo :)

  • Svara
    lyckorusblog
    9 juli, 2017 kl 08:56

    Fasiken vad häftigt och så roligt att få läsa :) Riktigt bra jobbat!!

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:10

      Tack tack!

  • Svara
    Marie
    9 juli, 2017 kl 09:25

    Sjukt bra jobbat! Hur många varv sprang den som sprang flest?

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:11

      Bästa tjej sprang 23 och bästa kille 26. Så där ligger man lite i lä :)

  • Svara
    Erika - Löpningen & jag
    9 juli, 2017 kl 09:32

    Galet bra jobbat Anna! Det lät som ett kul upplägg, särskilt det där med att få äta Hönökaka och sånt ;)
    Måste kännas fint att avsluta med en så positiv känsla, du kommer ju glida genom UltraVasan!

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:12

      Hönökakan var halva grejen! Kändes bra att avsluta på topp. Och känns underbart att inte vara sliten och trasig i dag. Ultravasan känns lite närmare nu, även om jag inte precis tror att jag kommer glida. Fast med ett par bra vallade skidor så kanske ? :)

  • Svara
    Carina Fagerström
    9 juli, 2017 kl 09:42

    Riktigt bra jobbat, alltid trevligt att läsa och jag blir så glad att läsa hur du skriver och upplever allt :)

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:12

      Tack Carina, vad glad jag blir :)

  • Svara
    Nina
    9 juli, 2017 kl 09:56

    Inspirerande!

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:13

      Tack :)

  • Svara
    Gert
    9 juli, 2017 kl 10:34

    Bra jobbat Anna.Jag hade dött om jag hade försökt. :)

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:13

      Tror jag inte. Du hade kunnat bryta efter första varvet. 6.7 km klarar du på händerna :)

  • Svara
    Pernilla
    9 juli, 2017 kl 11:26

    Det lät som en spännande utmaning!👍🏻🏃🏼🏃🏼☀️

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:14

      Grym! Häng med nästa år vet jag!

  • Svara
    Jessica Werne
    9 juli, 2017 kl 11:30

    Grymt jobbat! Här blev det 10 varv. Nästa år blir det 12 :)

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:14

      Heja heja!

  • Svara
    Trail och Inspiration
    9 juli, 2017 kl 12:04

    Så jäkla coolt! Du är grym! :-)

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:14

      Eller envis och lättroad :)

  • Svara
    Linda Wemmert
    9 juli, 2017 kl 12:05

    Grattis till 12 varv! Riktigt imponerande. Vi ses nästa år igen 😁👍😄

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:15

      Det gör vi! Hoppas de hinner jämna till gräsmattan tills dess :)

  • Svara
    Ida (Träningsblogga)
    9 juli, 2017 kl 12:07

    Underbart Anna, vilken prestation och vilken läsning! Får såklart rysningar och en tår i ögat, blödig som jag är! :D Du är så cool!!

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:16

      Då skulle du sett mig i målgång. Speedad till max och så sätter de på DEN DÄR låten…. EN tår i ögat är en underdrift…

  • Svara
    hopihopi
    9 juli, 2017 kl 12:25

    Wow! Jag blir alltid lika imponerad av dig

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:17

      Tack!

  • Svara
    Tanja
    9 juli, 2017 kl 15:47

    Grattis Anna, du är otrolig! Fantastiskt igen en gång. Jag har dessutom den senaste tiden emellanåt funderat om du är vegetarian. Har inte velat fråga eftersom det ju faktiskt inte har någon betydelse. Din blogg är bäst oberoende av vad du äter 😀Men det var ju kul att få svar i alla fall

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 17:23

      Klart du ska fråga om du undrar :) Så här:
      Jag älskar vegetarisk mat och tycker i 99 fall av 100 att det är godare än kött. Därför väljer jag oftast vegetariskt utan att liksom tänka på att det är vegetariskt, utan för att det är godast. Jag tycker havremjölk är godare än mjölk i cappuccinon, men äter smör och grädde för att det är godare än veganska alternativ. Jag äter fisk ibland men väldigt sällan rött kött.

      Jag vill inte stämpla mig i något kostfack utan vill lämna öppet för en riktigt god pulled pork typ en gång om året :) De gånger jag äter kött väljer jag dock ekologiskt kött av fin kvalitet. Utom i undantagsfall som igår då jag gick all in på en riktigt ful korv!

      En vanlig vecka äter jag vegetariskt (ibland lakto-ovo) typ alla måltider, utom kanske en gång med fisk.

      Typ så.

      • Svara
        Tanja
        9 juli, 2017 kl 18:32

        Tack för det utförliga svaret 😀Vet ju nog att din blogg är långt ifrån mathets och kalorier och det bevisade ditt svar igen en gång ❤️

  • Svara
    Mia
    9 juli, 2017 kl 17:23

    Gladläsning! Det behövde jag idag när mitt långpass brann inne på grund av familjebestyr med garderober :D Jag ger fan upp det där med att springa långt. Är det okej om jag springer på dina meriter? Jag är oerhört imponerad och följde dig i smyg genom ett helt familjekalas igår. Matbilderna var bäst. Kram! <3

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 21:12

      Klart du får låna mina meriter. Jag som ändå ska krypa i Helsingborg. Kul att få vara en del av ditt familjekalas. Förstår om du gick igång på aprikoskrämen och falukorven. Så mycket godare än en vanlig kalastårta liksom! :)

  • Svara
    Lisa
    9 juli, 2017 kl 18:31

    Underbart!! En sån berättelse är ju det som får mig att fundera på om även lilla jag skulle kunna det där med ultra. Kanske nån gång…

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 21:13

      Klart du kan! Det fanns en gång, faktiskt inte på stenåldern, då jag tyckte fem kilometer var typ till månen!

  • Svara
    Richard Jack (RunSweden)
    9 juli, 2017 kl 19:01

    Vad härligt! Härligt sprunget, härligt skrivet!!
    Blev sugen på att prova. Hoppas det inte krockar i kalendern nästa år.
    BTW, riktigt bra test inför Ultravasan.

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 21:14

      Känns faktiskt bra inför Ultravasan. Känner att jag kan slappna av ett snäpp. 9 mil är inte till afrika även om det låter så. Faktiskt bara en mil till… Och pauser kan man ju ordna hur ofta och mycket man vill. Fast får man ha gräddlangning? :)

  • Svara
    Malin
    9 juli, 2017 kl 19:28

    Grymt jobbat!

    Det var så kul och spännade att följa dig på instagram!

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 21:15

      Kul att du följde på insta. Var lite rädd att överspamma… :)

  • Svara
    A-mamman
    9 juli, 2017 kl 20:25

    Stort grattis! Imponerande att sluta på topp också. Många raglar ju i mål, knappt vis medvetande (även på mer normala sträckor) men du är pigg ovh stark?! Otroligt, efter dessa 12 varv. Ska tänka på dig när jag springer 6 km på grus och i slog imorgon. Ett enda varv :)

    • Svara
      Anna
      9 juli, 2017 kl 21:16

      Haha, jag hoppas du får en härlig tur. Blir den tillräckligt härlig kan du alltid göra om den elva gånger :)

  • Svara
    Elisabet
    9 juli, 2017 kl 22:10

    Vilken fin, rolig och rörande race report och grattis till en enorm prestation 🌟

    • Svara
      Anna
      10 juli, 2017 kl 11:57

      Tack <3

  • Svara
    Rebecka
    10 juli, 2017 kl 12:59

    Du är så cool! Jag är nyfiken, har du alltid varit aktiv? Hur länge har du sprungit? Är du kanske en sådan som är uppväxt i löparspåret? :) Skulle vara så kul att få läsa om din bakgrund, kanske har du skrivit om det någon gång? Vore så spännande att läsa. Undrar en 22-årig alldeles nyfrälst löpare :)

    • Svara
      Anna
      13 juli, 2017 kl 22:59

      Jag har inte glömt dig. Men sparar frågan till ett eget inlägg! Kommer i morgon eller under helgen! Stay tuned :)

  • Svara
    Hanna
    11 juli, 2017 kl 12:14

    Wow! Grymt bra sprunget. :-)

  • Svara
    Mari
    12 juli, 2017 kl 06:53

    Sjukt bra jobbat :)

  • Svara
    Märta Johansson
    21 juli, 2017 kl 10:28

    Så jäkla bra sprunget! Jag är lite sen med att läsa alla race reports från de senaste veckorna, men varje rapport jag läser gör mig sugen på att testa ALLA lopp. Även detta 😊

  • Kommentera