Diagnos: träningssällskapsabstinens

Jag har drabbats av träningssällskapsabstinens,  vilket kan vara diagnosen med världens längsta namn.

Jag drömmer om en löparhelg med långa pass i härliga miljöer. Vädret är såklart perfekt och vi chillar i gräset efter avslutade rundor. Och kanske mitt i, om andan faller på.

Vi äter fantastisk frukost, picknicklunch och grillar något smarrigt ihop på kvällen. Snackar löparminnen, planerade lopp, löparskor och vårruset. Eller maraton, löpstilar, löparmage och vätskevästar.

Vi tillbringar kvällen i mjukisbyxor och somnar tidigt. Av härlig utmattning i kombination med en överdos friskluft.

Kanske yogar vi lite på altanen innan frukost. Laddar energi för en ny härlig dag. Studerar kartan så att vi inte ska komma fel och sen kommer vi fel i alla fall.

Sällskapande i dess bästa form!

Nu återstår bara att hitta sällskapet. Så jag kan bota min abstinens. Ni kan se det som en kontaktannons…