Det verkar som vi ska springa Vårruset med jobbet. Kul såklart. Men samtidigt värsta prestationsångesten…
Jag är ju liksom ”hon som springer”. Hon som masar sig ut på lunchen och raggarduschar efteråt. Hon som springer längre än tåget, och har fler löparskor än nöden kräver. Då är det ju inte konstigt om gemene man tänker att jag borde springa brallan av hela kontoret. Föga vet de om mina sega muskelfibrer som inte ätit en intervall sedan stenåldern. Som njuter långt och länge snarare än kort och hårt. Som tycker 5 km är värsta jobbiga.
De kommer ju undra varför det inte går fortare, varför de springer om mig fast de inte löptränat sen skolgympan.
Hur ska jag kunna förklara det här? Eller är det enklare att dra igång med intervallerna? Jag har två månader på mig…
5 Kommentarer
Mia
7 februari, 2017 kl 12:12Hahaha… Känner igen det där. Men du, mängd är faktiskt skitbra för de snabba benen. Jag tror du levererar betydligt bättre än du tror när det väl är dags. Fast det gäller att vara beredd på att tugga lite taggtråd i typ 20 minuter :)
Anna
8 februari, 2017 kl 18:1620! You wish :) Jag får tugga mycket längre än så tyvärr…. Mer taggtråd för pengarna liksom!
Märta
7 februari, 2017 kl 16:42Tror nog att du har en rätt bra chans mot kollegorna, din snigelfart är nog ändå racerfart för de flesta :-)
Ingmarie
7 februari, 2017 kl 20:30Du är snabbare än de flesta!
Hanna
9 februari, 2017 kl 19:04Jag tror precis som de andra att du kommer vara snabbare än de flesta. :-)