Midnattsloppet 2016 – race report

Varje gång jag springer millopp undrar jag varför. Det är ju tamejtusan jobbigt. Även om man försöker ta det lugnt och njuta av stämningen….

Fil 2016-08-27 23 45 57

Det är en fantastisk kväll för löpning. Temperaturen ligger på 20 grader och det är sommarfeeling i luften. Men jag hittar ingen tagg. I startfållan spelas ösig musik men jag tänder liksom inte till. Står och känner mig ensam. Ingen att prata med.

Fil 2016-08-28 00 11 49

Två minuter före utsatt tid går plötsligt starten.  Fröken Ur måste haft semester just ikväll men det spelar liksom ingen roll. Jag står ju ändå där och hänger. Ett fyrverkeri kickar igång festen och förutom partystämningen får jag plötslig nattblindhet…  Jag ser ingenting. Utom stjärnor. Vill starta lugnt men fältet drar iväg i en helt galen fart.

Jag kämpar för att inte ryckas med, men det är svårt när man inser att man är typ sämst, sist och hopplösast. Jag ser inte klockan i mörkret men det känns som fyraminutersfart. Hallå, ska ni ta död på mig eller?

Hänger på efter bästa förmåga innan jag bestämmer mig för att falla in i min egen fart. Det kommer väl upp folk från startgruppen efter som kan göra mig sällskap när alla andra lämnat mig i sticket…

Strax efter 1 km-markeringen blir det beckmörkt. Två gatlampor har slocknat och jag ser ingenting. Livrädd för att stuka fötterna ber jag till asfalteringsgudarna att de gjort ett gott jobb med markarbetet.

Det är tredje året i rad jag springer och nu börjar jag känna igen banan. Jag vet att efter mörkret kommer uteserveringarna, musiken och peppen. Parken, marschallerna och hejarklacken.

Ja, den hejarklack jag brukar ha. Dagens hejarklack är ny och består av Fredrik och äldsta dottern. Dem ser jag inte skymten av på hela loppet. Misstänker att de sitter och fikar, och vem kan klandra dem. Hur gott hade det inte varit med en cappuccino liksom?  Efteråt får jag bildbevis på att de sett mig vid flertalet tillfällen och enligt egen utsago även hejat ljudligt. Jag har varken hört eller sett. Det brukar kallas att vara fokuserad va…?

Fil 2016-08-27 23 45 13

Det är jobbigt att springa milen och jag drömmer om maraton. Längtar efter att få springa lugnt. Men ett millopp är snabbt avklarat och med kilometern kvar kommer vi in på gågatan. Och gatstenarna, det svåraste underlag som finns. Stapplar fram, blir omsprungen av äldre herrar, svär en smula i tystnad och springer över mållinjen på en tid som är 36 sekunder bättre än förra året.

Fil 2016-08-27 23 44 27

Men nu var det ju inte tiden som var huvudmålet idag. Det var att öva målgest. Och det glömde jag helt bort…

Postloppsmingel

40 anledningar att springa….

Midnattsloppet 2016 avklarat. Nu sover jag gott.

11 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    28 augusti, 2016 kl 10:41

    HURRA! Du är i storform! Men sover du verkligen gott efter så sena lopp? Jag brukar vara helt uppspeedad och dagen efter är jag verkligen ”dagen efter”. fast utan ens att ha luktat på alkohol… :-O

    • Svara
      Anna
      28 augusti, 2016 kl 16:20

      Sova gott var nog att ta i…. Hade inte ro att lägga mig förrän 01.00. Sen sov jag som en kratta hela natten, vaknade av åskovädret Allan kl 06.00 och tyckte lika gärna jag kunde gå upp. Speedad var bara förnamnet. Idag är det ”dagen efter” som gäller…

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    28 augusti, 2016 kl 15:59

    Snabb-Anna alltså, så grym! :D
    Midnattsloppet verkar kul ju, men kl 21 klingar min mat-och-sov-klocka som värst och det är djupt inrotat i systemet att det börjar bli läggdags då.. Undrar samma som Ingmarie, är man inte superspeedad efteråt?

    • Svara
      Anna
      28 augusti, 2016 kl 16:21

      Har också det problemet. Förstår inte folk som kan träna efter 20… Då har min kropp och knopp liksom stängt butiken. Men det funkar en gång om året :) Men superspeedad blir man och någon godare sömn lyckades jag inte få till. Den kommer nog i natt. Eller i eftermiddag…..

  • Svara
    skogstokigarePär
    28 augusti, 2016 kl 22:42

    Grattis till bra tid och placering!

    Kände precis som du i starten. Oj, vad alla drog iväg. Kollade på klockan efter några hundra meter och såg att jag dittills legat i i 3:40-fart. 0:30 snabbare än planerat och ändå kändes det som jag låg nästan sist i fartgruppen. Fick dra i bromsen rejält, men sen tog man ju placeringar hela vägen hem när många andra kroknade. Ser att även du gjorde det.

    Boten på att att vara superspeedad var pubrunda :-)

    • Svara
      Anna
      29 augusti, 2016 kl 07:27

      Detsamma :) Jag fattar inte varför folk startar så hårt, det är ju JÄTTEJOBBIGT… Skönare att komma i kapp när man blivit varm i kläderna :)
      Pubrunda var ett bra tips. Jag får testa det nästa gång. Var nog 20 år sen sist så vi får se om jag överlever…

  • Svara
    Mia
    29 augusti, 2016 kl 08:49

    Snyggt jobbat! Ja, det där mörkret alltså. Det gjorde mig sjösjuk hela varvet runt förra året…

    • Svara
      Anna
      29 augusti, 2016 kl 11:17

      Och i kombination med fyrverkerier. Jag såg inget. Gissar att jag börjar få gamla trötta ögon…. Tur att kroppen är pigg :)

  • Svara
    Mari
    29 augusti, 2016 kl 18:36

    Härligt ju! Bra jobbat :)

  • Svara
    Märta
    29 augusti, 2016 kl 21:38

    Härligt! Men håller med om att millopp är jättejobbigt. Längre lopp kan man ju ta det mycket lugnare på :-) men på ett millopp förväntas det att man ska springa ganska snabbt ganska länge, mycket jobbigare!

  • Svara
    Rund är också en form!
    30 augusti, 2016 kl 08:33

    Bra jobbat!
    Och kan bara hålla med; mildistansen är inte kul alltså… Eller ja, på sitt eget sätt kanske. :-)

  • Kommentera