När man inte kan skryta med att ens mamma är världens starkaste eller att ens pappa är kung på en söderhavsö kan man alltid drämma till med att morsan i fråga i alla fall har en ganska välbesökt blogg. Eller nä, tanken var nog inte att skryta, för i nästa mening dissar hon mig totalt och lägger till: ”fast hon bara ljuger en massa för att det ska låta bra”….
Så jag börjar rannsaka mig själv. Ljuger jag verkligen så mycket? Bläddrar bland inläggen för att spåra osanningar. Och visst händer det att jag skarvar lite ibland, men ljuger… var går egentligen gränsen?
Så inför blogg-Guden och denna församling. Härmed erkänner jag:
Att jag ibland får det att låta som det är jag som lagat maten eller mellanmålet fast det egentligen är Fredrik. Det är inte för att jag vill ta åt mig äran utan för att det flyter bättre i språket med ”jag blandade ihop…” än att prata i tredje person. Så ni kan lika bra veta det. Har det med mat att göra, är det till 95% Fredrik som ska ha äran, oavsett hur det låter i inlägget. Jag sköter disken, tvätten och matinköpen. Jämställt som attan.
Att jag ibland överdriver i mina måttangivelser. Ett höftdjupt träsk kanske i själva verket bara når till halva låret. Det är inte för att ni ska tycka synd om mig, det är för att jag lite sådär omedvetet kommer ihåg saker snäppet läskigare än de var. Har jag sett en hund är den med all sannolikhet lite mindre i verkligheten än vad jag uppfattat den som…
Att jag ibland framställer Fredrik snäppet fulare än han är. Men hur kan man låta bli liksom?
Att jag ibland låtsas att jag sprungit i andra kläder än jag egentligen hade på mig. För att jag efter rundan kom på att jag vill visa upp ett nyinköpt plagg på dagens blogginlägg och snabbt byter kjol och låter dottern fota. Här är ett sånt exempel. Jag sprang faktiskt i en annan… Invigningen gjorde jag dagen efter.
I samma blogginlägg ljuger jag faktiskt en gång till. Jag skriver att förra årets midnattsloppströja blivit förpassad till sovtröja. Anneliten konfronterar mig och undrar hur jag kan sova i syntet, och jag får villigt erkänna att jag skarvat lite. Jag sover inte i den. Den ligger och samlar damm. Men det lät fint. Alla förstår vad som menas med att bli degraderad till sovtröja. Det bistraste av alla öden. Förlåt.
Så. Jag ljuger ibland. Överdriver och lever rövare. Men oftast är jag sann. Ni kan lita på att jag:
Aldrig gör reklam mot ersättning utan att berätta det.
Alltid skriver mina egna åsikter, positiva som negativa.
Aldrig skriver att en hälso-smoothie är god när den i själva verket smakar gammal strandtång.
Lever som jag lär. Jag dissar inte Nocco för att sedan smygdricka den bakom er rygg. Alla semlor och croissanter som äts hymlar jag inte med. Jag älskar fika och är övertygad om att det är bra för balansen.
Typ så. Är det ok med er? Och du som har blogg, hur ärlig är du?
22 Kommentarer
Ingmarie
25 augusti, 2016 kl 17:32haha. Det där är inga ”riktiga” lögner. Det kallas att försköna det hela lite. Eller förfula beroende på vad det gäller. ;-)
Jag har precis samma policy. Ibland skriver jag att en löptur var supernajs men i själva verket var det aptungt. Men jag glömmer så fort att jag liksom verkligen tror att den verkligen var supernajs.De flesta löpturerna är ju trots allt det. :-)
Anna
25 augusti, 2016 kl 21:55Eller hur! Det är därför man ska skriva rejs-rapporterna direkt. Annars kommer ett marathon sannolikt att verka som en 42 km lång sockervadd.
Magnus Nystedt (@mnystedt)
25 augusti, 2016 kl 19:07Jag tror vi kan förlåta dig :)
Anna
25 augusti, 2016 kl 21:56Tack Magnus! Snyggt efternamn förresten, är vi släkt? :)
Mari
25 augusti, 2016 kl 19:09Haha. Du är bara för härlig <3
Klart att jag skarvar och överdriver en del, men inte så pass att jag ljuger. Det är lite som du säger, saker upplevs bara väldigt olika :)
Anna
25 augusti, 2016 kl 21:56Hihi, skönt att höra!
Rund är också en form!
25 augusti, 2016 kl 19:37Men söta du, det där med att överdriva lite eller ”vränga” något är väl helt normalt…?! Tänk om alla bloggare var 110 % korrekta. Tråkiga, gråa och ohumoristiska! Kram på dig! :-)
Anna
25 augusti, 2016 kl 21:57Ja du har rätt, det hade blivit trist…. vi vränger vidare!
hopihopi
25 augusti, 2016 kl 20:52Jag skulle inte heller kalla det där för lögner. Jag tror nog de flesta, även jag, förskönar lite ibland. :)
Anna
25 augusti, 2016 kl 21:58Känns bra att höra. Tänkte att jag var värsta lögnhalsen… Nu känns det bättre :)
Mia
25 augusti, 2016 kl 20:57Skrattar gott här hemma på kammaren. Speciellt åt vad du gör med mannen… A womans gotta do what a womans gotta do…
Anna
25 augusti, 2016 kl 21:58Haha. Och med en sån där badmössa kan man liksom förtjäna det :)
Hanna
26 augusti, 2016 kl 06:30Det där är ju inga lögner heller. :-)
Anna
26 augusti, 2016 kl 12:32Fast det tycker dottern…. hon har fel :)
Cecilia
26 augusti, 2016 kl 06:48Skrattar och läser, läser och skrattar, oavsett vad, du kan vara lugn?
Anna
26 augusti, 2016 kl 12:32Känns bra att höra! Skratta på :)
Staffan
26 augusti, 2016 kl 09:52Det känns som om ditt ”ljugande” ligger på en bra och rimlig nivå :-) Vissa omskrivningar får ju ibland göras eftersom läsarna nog inte bryr sig om vem som faktiskt lagade maten t ex :-) Jag känner igen mig i din nivå också. Skön bild på maken!
Anna
26 augusti, 2016 kl 13:02Eller hur! Då skulle du ha sett bilden på maken med tempohjälm på altanen…. Ännu snyggare :)
Gert
26 augusti, 2016 kl 11:32Din sida är kul och har mycket humor.Lite omskrivningar skadar inte.Du kan vara lugn. :)
Din mans klädsel är lämplig när det är kallt i vattnet. :)
Anna
26 augusti, 2016 kl 13:03Tack Gert! När det är kallt i vattnet är det lämpligast att sitta och glassa på bryggan :)
Tanja
27 augusti, 2016 kl 10:28Det är klart att det är ok att lite skarva i sådana där saker. Om jag söker träningsinspiration spelar det ingen roll vilken dag du invigde kjolen. Skulle du låta bli att berätta om samarbete eller överdriva träningsmängder skulle det INTE vara ok, annars tror jag nog att jag förlåter det mesta. Din blogg är bara så härlig! Fast jag inte ännu heller kommit över den där läskiga målgångsbilden…
Anna
29 augusti, 2016 kl 07:32Överdriva träningsmängder, finns det folk som gör sånt? Jag undviker ju mycket av min träning för att inte bli tjatig. Det värsta som finns är när folk bara raddar upp pass efter pass och precis hur många reps av varje och vilken vikt, tid eller tempo. Jaja, det är ingen risk att det händer här så du kan vara lugn. Ska försöka undvika läskiga målgångsbilder också… fast jag kan inte garantera det, jag kanske står på öronen i Helsingborg….