Jag har tränat lite annorlunda senaste tiden. Infört nya traditioner som gjort träningen lite mer varierad. Vad gäller löpningen är det Tisdagsintervaller och Torsdagslångpass med cappuccino som är de nya svarta. Två spännande inslag att längta efter. Eller frukta.
Jag har fått till mycket mer träning för överkroppen. Varje vecka plågar jag mina stackars axlar i ett härligt crosscage-pass, ett body pump i ottan, och ett svettigt fredags-tabata. Pass som även innehåller en hel del bra styrka för löparmusklerna.
Och jag märker resultat på alla plan. Jag chockar traktorn i mig genom att orka hålla tänkt fart på intervallerna. Jag kan springa 30 km och känna mig oberörd, kanske till och med lite pigg på slutet när kaffet är nära.
Jag närmar mig världsrekordet i antal köpta cappuccino på Lunds kaffebarer…
Mina spaghetti-armar känns lite mindre spaghetti och i stunder av lycka förivras jag att tro att jag är Karl Alfred. I dag var jag EN axelpress från att klara hela axellåten på bodypumpen, med en vikt som länge varit på tok för tung. Det är nära och jag känner pepp. Jag älskar känslan.
Variation is da shit. Roligt med omväxling och roligt med nya resultat. För som någon klok sa:
Om du gör som du alltid har gjort får du de resultat du alltid har fått.
Har du provat något nytt på sistone?
26 Kommentarer
Anna
17 februari, 2016 kl 16:24Jag tränade några pass med pt, något jag aldrig gjort tidigare. Helt plötsligt har jag en helt ny övningsbank och överraskar mig själv med min kreativitet på gymmet?
Anna
18 februari, 2016 kl 13:17Underbart med ny inspo! Så lät att fastna i gamla hjulspår. Ibland behöver man någon som kommer med nya idéer och hjälper en att tänka nytt.
Kari
17 februari, 2016 kl 18:21Jag springer skitmycket men blir bara långsammare och långsammare. Varför kan inte jag ha en sån där kropp som faktiskt blir bättre av träning? Livet är så orättvist!
Anna
18 februari, 2016 kl 13:19Sådär känner jag också ibland. Att jag liksom bara blir långsammare. Ofta är det i samband med att jag kör väldigt mycket myslöpning. I långsamt sällskap eller i natur som omöjliggör snabba ben. Så fort jag får till några fartigare pass på asfalt, eller lite intervaller, brukar jag känna mig lite rappare. Hoppas det släpper för dig :)
Träningsblogga-Ida
17 februari, 2016 kl 18:27Så bra skrivet! Blev mycket träningspepp av att läsa detta!
Nina
17 februari, 2016 kl 18:39Låter bäst!
Charlotta Sofia springer o trimmar
17 februari, 2016 kl 20:38Väldigt peppigt att läsa! Blir så pass inspirerad att jag funderar på att gå och lyfta något, typ mannen kanske? :-D
Anna
18 februari, 2016 kl 13:20Haha, akta mannen. Han kanske stämmer mig om du råkar tappa honom i golvet…
pernillabredolt
17 februari, 2016 kl 21:39Njae, håller ju på med mitt Vasaloppsprojekt så visst blir det nytt med längre och MER skidpass. Typ staka 50 varv runt stadion. Inte så himla skoj alla dagar men billig terapi iaf :)
Anna
18 februari, 2016 kl 13:21Staka 50 varv runt stadion låter som det kan bygga pannben! Bra jobbat :)
Rund är också en form!
17 februari, 2016 kl 21:48Cykel! Riktigt roligt!
Fast jag måste ju skaffa en riktig cykel. Att sitta inne på gymmet är ju sådär kul… ;-)
Anna
18 februari, 2016 kl 13:22Klart du ska ha en riktig cykel. Så du kan komma ut och njuta av vårvärmen som alldeles snart står för dörren! (hoppas jag…) Finns inget bättre substitut när inte löpningen funkar riktigt som man vill!
Mia
17 februari, 2016 kl 21:51Men JA! Exakt så :) Och den där känslan av att börja känna sig stark i överkroppen. Trodde aldrig jag skulle komma dit, men nu vette sjutton om jag inte är lite stark i alla fall. Bra jobbat Anna!
Anna
18 februari, 2016 kl 13:22Grymt! Lite stark är cool att vara! Keep up the good work!
Ingmarie
18 februari, 2016 kl 04:55Precis! Jag kör alla typer av yoga, köttar rumpa (den måste VAKNA!) och mer rygg. Även mer spänst. Försöker vila mer men just den grenen är knepig…
Anna
18 februari, 2016 kl 13:23Den svåraste av alla grenar :)
Pernilla
18 februari, 2016 kl 07:05Jag tränar också mer styrka och core och spinning nu för tiden! Och det känns kanonbra i kroppen!! Det enda som känns jobbigt är att mina mil som jag tidigare knarkat i veckan blir mindre i antal, men det börjar jag komma över ;) . Jag har en ambition att även få in lite yoga i denna stela kropp men har svårt att pressa in det……
Anna
18 februari, 2016 kl 13:24Ja yoga gör verkligen underverk för stela löparben. Och en god styrka i axlarna med för den delen! Pressa på :)
bureborn
18 februari, 2016 kl 08:23Visst är det härligt att plötsligt (nåja) upptäcka att man fått en ”ny” muskel! Jag har tydligen triceps ändå. Trodde jag inte. Men lite stakning på skidor bevisar motsatsen.
Anna
18 februari, 2016 kl 13:24Nya muskelupptäckter är det roligaste roliga! Själva lönen för mödan liksom!
Lina
18 februari, 2016 kl 12:39Härligt! Älskar variation :)
Hanna
18 februari, 2016 kl 21:03Jag har blivit intresserad av plyometrisk träning, men jag kan typ bara en enda övning: hoppa ner från lagom höjd och sedan direkt upp (minimal markkontakt och maximal höjd eftersträvas). Annars har jag börjat träna gymnastik (volter och sådant) efter 18 års uppehåll. Det kräver lite andra muskler än man är van vid, så min övriga träning får anpassas för att backa upp detta nygamla intresse.
Anna
19 februari, 2016 kl 11:56Åh vad mycket spännande! Volter verkar galet komplicerat. Själv hade jag varit överlycklig för ett handstående! Spänst är också kul, keep up the good work!
Mari
18 februari, 2016 kl 21:07Mm.. variation. Älskart :)
Tanja
20 februari, 2016 kl 14:47Jag gick med i en underbar PT grupp så det blir en ny typs träning varje fredag. Och upptäckt av nya sjuka muskler varje lördag. Men resultaten kommer också, småningom ?
Sarah Jaxell
21 februari, 2016 kl 21:49Jag testar på det som jag inte kan. Just nu mest på gymmet. Det innebär hänga ovanligt länge, dra mig bröst till stång fr hängande, sikta med magen mot låren, brygga. Sådant som jag inte har något svar på varför jag gör det. Jag vill bara testa helt enkelt. :)