Istället för medalj

Jag är ju ingen medalj-junkie. Utom vid stora speciella lopp då jag kan tycka det är kul. På Winter Cross Run fick vi ett pannband som minne från loppet. Typiskt mycket mer användbart. Mer sånt! 

img_1721

Anyway. Var tvungen att testa om det fungerade också och tog med det på ett rafflande intervallpass. En stege på 700 m – 500 m – 400 m och 200 m, som upprepades två gånger. Skulle pannbandet fixa biffen?

Ångesten börjar redan innan lunch. När det står intervaller på schemat blir dagen en lång väntan. Med ett lätt uns av nervositet i magen. Själva ombytet tar minst en timme. Det blir så när man måste kolla facebook före och efter varje strumpa som tas på. När man måste ”för säkerhets skull”-kissa ett par gånger och nöd-äta lite för att förhindra energitorsk…

En timme senare är även pannbandet på plats. En lång uppvärmning tar mig till brottsplatsen. För ett trekommasex kilometer långt självplågeri. Jag vet vad TSM har för riktfart på intervallerna för den som drömmer om en mara på 3:30, men jag går bara på känsla. Vill inte ha något som stressar mig, piper eller får mig att känna mig dålig. Jag gör mitt bästa så landar det där det gör.

Blir förvånad över flytet i steget. Över koordinationen i benen. Så här brukar det inte kännas när jag kör intervaller. Jag brukar mest veva omkring som en fumlig Bambi på is. Kan det vara pannbandet…?

Kommer hem och kan inte låta bli att jämföra mina siffror med facit.  Ser att jag legat precis enligt plan på alla utom ena fyrahundringen där jag råkat såsa till det lite. DET har nog tamejtusan aldrig hänt tidigare. Är fortfarande lite chockad…

Kanske finns det lite hopp för den gamla traktorn. Om det så ska till ett pannband.

18 Kommentarer

  • Svara
    Pernilla
    10 februari, 2016 kl 15:32

    Det är ett lyckopannband från Tomelilla! :)

    • Svara
      Anna
      11 februari, 2016 kl 14:04

      Det verkade onekligen så! Ni kan börja sälja sånna i Tomelilla. Fatta vilken turistattraktion! :)

      • Svara
        Pernilla
        12 februari, 2016 kl 11:15

        Eller hur! Allt för att locka folk till Tomelilla :)
        Jag tror ju nog att du är ganska vass med eller utan pannband, men det skadar ju inte med lite extra
        krafter ibland ;)

  • Svara
    Elisabet
    10 februari, 2016 kl 15:44

    Jag som är nybörjare på att springa lopp tycker det är trevligt att få en medalj i handen, det är liksom beviset på att jag faktiskt lyckats genomföra distansen. Förstår att tjusningen i medaljen falnar med åren. Snygga lyckobringande träningsaccessoarer är ju toppen! ?

    • Svara
      Anna
      11 februari, 2016 kl 14:06

      Jo men så är det ju så klart. Men som du säger falnar intresset efterhand som medaljerna blir fler. Och då är det extra kul med användbara saker! Och en snygg finishertröja tröttnar man aldrig på :)

  • Svara
    Richard (rundtramp.se)
    10 februari, 2016 kl 20:15

    Härlig beskrivning av ”intervallångesten”! Jag känner exakt likadant innan de tuffa passen. Bra jobbat!
    Pannband säger du? Undrar hur det skulle sett ut på mig, som har rakat huvud. :)

  • Svara
    Mia
    10 februari, 2016 kl 21:08

    Intervallångest! Saknar den ibland…samtidigt som jag känenr att jag inte alls vill intervaller just nu, så då låter jag bli :) Väl kämpat!

    • Svara
      Anna
      11 februari, 2016 kl 14:07

      Låt du bli. Intervallångesten är bara tidskrävande :)

  • Svara
    Mari
    10 februari, 2016 kl 21:23

    Gött pass! Heja heja =)

  • Svara
    bureborn
    11 februari, 2016 kl 07:18

    Snyggt pannband – mycket bättre än en medalj! Dessutom kanske laddat med magisk kraft. Ser framför mig hur du dammar av intervaller i mitten av augusti med bandet om huvudet. Jag menar, Klüft hade ju med sig sin Ior på varje tävling, Holm drog i linnet och strök sig över ansiktet på samma sätt inför varje hopp. Bäst att inte ta några risker… :-) Eller så är du helt enkelt grymt stark – både med och utan pannband!

    • Svara
      Anna
      11 februari, 2016 kl 14:07

      Vågar ju nästan inte testa utan pannband nu. Men det kommer se konstigt ut med WINTER cross run i mitten av sommaren….

  • Svara
    Hanna - Pilates och träningstokig
    11 februari, 2016 kl 13:09

    Jag älskar intervaller, tänker att plågan ändå blir kort. :-)

    • Svara
      Anna
      11 februari, 2016 kl 14:08

      Fast en kort hård plåga är värre än en lång måttlig… Var glad som älskar intervaller. Jag önskar att jag kunde säga det samma :) Fast det är värst innan…

  • Svara
    hejaerika
    11 februari, 2016 kl 13:29

    Pannband brukar vara lite magiska ;) jag och min träningskompis envisas med att bära pannband maj ut. Efter det får vi hoppas magin kommer på annat vis ;D

    • Svara
      Anna
      11 februari, 2016 kl 14:09

      Maj… då har jag ju lite tid på mig! Så får vi se var jag hittar magin sen. Ett par magiska strumpor kan man ju använda året om. Hoppas det är någon lopparrangör som tänkt på det…

      • Svara
        hejaerika
        11 februari, 2016 kl 14:13

        Strumpor alternativt skor låter mycket bra :D

    Kommentera