Laktat-test och test av VO2-max hos Aktivitus

Tack vare bloggen hamnar jag på konstiga ställen. Som i radio. Eller på ett löpband hos Aktivitus i Göteborg. Idag fick jag möjlighet att göra det där jag alltid velat haft gjort, men aldrig vågat göra -att testa min maximala syreupptagningsförmåga. Och som uppvärmning ett laktat-test och en kroppssammansättningsmätning med ultraljud. Som en stor gottepåse på en helt vanlig tisdag.

Att känna till sina mjölksyratrösklar (ja det finns faktiskt två…) är till hjälp för att veta vilken intensitet du ska ligga på vid olika typer av träning. Under din aeroba tröskel ligger du på lågintensiva pass, mellan trösklarna på de medelintensiva och över din anaeroba tröskel på de högintensiva. I första testet får jag veta vilken puls och vilken hastighet som motsvarar respektive tröskel.

Testet är ganska behagligt. Startar med 4 minuter i 6-minutersfart och sedan ökas farten succesivt med 1 km/h var fjärde minut. Efter 20 minuter ligger jag på 4:15-fart och då är testledar-Patrik nöjd. Känslan är lite mer än ansträngande och jag skattar intensiteten till 16.5 av 20 på Borgskalan.  Kliver av bandet och golvet gungar när jag går och hämtar vatten. Är ju inte van vid skumpande löpband…

I grafen ovan visar röda linjen min puls, gula linjen hastigheten och gröna linjen mängden mjölksyra. Vid 165 slag/minut har jag min anaeroba tröskel (AT2) och det ska motsvaras av 4:15-fart. Min aeroba mjölksyratröskel (LT) återfinns vid 153 slag per minut och 5:00-fart.

Hinner få i mig lite vatten innan det är dags för nästa test – veckans andra scary happening. Det är dags att maxa, pressa pannben.

Vi börjar i 4:35-fart. Farten bibehålls men varje minut ökas lutningen på bandet. Testet är slut när jag inte orkar mer och tvingas trycka på nödknappen. Över mun och näsa har jag en mask. Det gör att jag ser ut som Darth Vader, men framför allt skymmer den sikten neråt och jag har svårt att se var jag sätter fötterna. Som total novis på löpband känns risken överhängande att jag trampar utanför om jag inte får glutta ner ibland. Känns läskigt men jag väljer att lita på min förmåga att springa rakt fram…

Off we go. Minuterna tickar fort och jag tycker han höjer motståndet mest hela tiden. Kroppen känns stark och jag tycker jag hänger på rätt bra. Uppskattar att intensiteten ökas med hjälp av lutning snarare än fart. Kräver inte samma rapphet i benen. När jag har sprungit 5 minuter känns det fortfarande helt överkomligt men bara ett tiotal sekunder senare är det stopp. Som en bomb som bara liksom detonerar från ingenstans. Trycker knappen och hyperventilerar en stund. Vill slänga av mig masken men måste behålla den på lite till, för att se vad som händer efteråt.

Jag har sprungit tufft i 5,5 minut och avslutar på 8% lutning. Nu kommer belöningen, nu ska jag få veta min maxpuls och mitt maximala syreupptag. Men först en dusch.

Djupt nersjunken i en skön soffa får jag en genomgång av alla mina tester. Jag får veta att mitt syreupptag är 51,4 och ”superior” med god marginal.

Högsta uppmätta puls är 175 och uppskattad maxpuls 179.

Slutsatsen av hela besöket stavas intervaller. Jag behöver jobba mer på högre intensitet och i högre hastighet för att komma vidare. Jag har en hög kapacitet vad gäller uthållighet men kan med hjälp av intervaller lära kroppen att springa snabbare rent motoriskt men även flytta gränsen för mjölksyra.

Jag har fått riktlinjer för fart och puls under långpass, medelintensiva pass och intervallerna och jag är grymt taggad att kavla upp ärmarna och ta dag i det där lite obekväma. Jag vill rocka Kävlinges gator och testa mig på nytt. Jag vill se vad 4 månader intervaller gör med mig. Jag vill komma tillbaka till Aktivitus.

Är du också sugen på att testa dig finns Aktivitus i Göteborg och Stockholm. Jag tycker det var jättespännande och rekommenderar det varmt. Även om det gjorde lite ont…