Alltså jag vill åka till Göteborg och gå på Yoga games. Jag har varit på väg i flera år men aldrig kommit till skott. Nu har jag nästan bestämt mig för att unna mig en dag. Så går jag in och kollar schemat och känner knappt igen ett enda namn. Vet inte hur jag ska välja. Det blir ett enda lotteri känner jag.
Monika Björn borde vara ett säkert kort. Men resten? Kan ingen bara välja till mig? Ge mig era bästa tips!
Någon annan som ska dit förresten?
Stack ut till Bokskogen innan dagens TNT-pass. För att riva av tre stycken egna tusingar innan det var dags att piska de andra till stordåd. Just TRE kändes lite mesigt innan jag gav mig iväg, men det var den tid som fanns att tillgå. Programmerade klockan kring 4:30-fart, för det var ju där jag låg när jag körde tiominutrare i förra veckan. Men då tänkte jag inte på att Kävlinge är platt och Bokskogen är det INTE. Inte heller visste jag att någon hade fyllt mina ben med betong…
Fanns inte på kartan att jag kunde hålla tempot. Klockan skrek och skrek. Andades som en blåsbälg men benen förde mig inte framåt. Tre tusingar kändes plötsligt som hundra. Och jag är glad ända in i märgen att det inte fanns tid för fler.
Dålig dag alltså. Och dåliga ben. Tur att jag hade ett helt gäng TNT-are som jag kunde piska att göra det där som jag själv inte lyckades med, att sätta ordentligt fräs på benen!
Det finns saker jag gett mig attan på att lära mig äta. Fast jag från början tyckt det var äckligt. Jag har velat tycka om det, antingen för att det ansetts nyttigt eller för att “alla andra” tycker om det och då kanske jag missar något, om jag inte ger det en chans…
Till denna kategori hör:
1) Mörk choklad
Året var 2005. I chokladväg åt jag bara ljust, med Bounty och Schweizernöt som solklara favoriter. Sen blev det inne med mörk choklad och Fredrik började sakta fatta grejen. Jag stod oförstående men övertalades att testa. När jag hittade Michel Cluizel var jag fast. Då förstod jag att mörk choklad inte per definition var mörk Aladdin och att mörk choklad inte behövde vara beskt. Jag har hittat fler favoriter längs vägen men Michel Cluizel står sig alltid. Mangaro och Maralumin framförallt.
2) Oliver
Det äckligaste som fanns. Fredrik var återigen först på pucken och lärde sig smaken bara trettio år gammal (!). På Cypern 2006 bestämde jag mig för att äta en oliv varje gång det bjöds. Sakta men säkert började smaklökarna vänja sig för att slutligen bara älska oliver. Fast inte alla. De där små slemmiga på burk med en paprika instoppad går fortfarande fetbort.
3) Koriander
Parfym och tvål i samma växt. Förstörde allt det kom i kontakt med. Var i Thailand både en och två svängar innan polletten slutligen trillade ner för bara något år sedan. Koriander kan ju pimpa vilken mat som helst. Så gott!
Till saker jag fortfarande kämpar med hör PERSILJA. Jag tror att jag borde lära mig det, men jag tycker inte om det. Too bad med tanke på att vi fick minst ett ton i trädgårdslandet förra året. Men jag ger mig inte, jag ska lära mig.
Så var det det där med de läskiga produkterna jag skrev om igår. Som jag skulle kunna tänka mig att dricka för nyttighetens skull. Som vi provade i morse, Fredrik och jag. Som kom ut ur munnen lika fort som det kom in. Som smakade förskräckligt. Vi dog nog en smula båda två. Och konstaterade att det måste ha VÄLDLIGT hälsobefrämjande egenskaper för att vi ens ska försöka igen. Typ bota eventuella framtida löparknän…
Annars. Tack men nej tack. Jag fortsätter kämpa med persiljan.
Jag blev erbjuden att prova några mystiska produkter för ett tag sedan. Det är dels två typer av läkesvampar som ska ha olika hälsofrämjande egenskaper, och dels en kombination av örter som ska balansera energinivå, hormoner och sömn. Både shiitaken och chagan ska visst boosta immunförsvaret, vilket jag inte tackar nej till så här 2,5 vecka innan Portugal när hela världen snorar.
Men det finns en hake. Jag tror det är jätteäckligt. Jag har haft produkterna hemma sedan i julas men ännu inte vågat smaka. Men i kväll smäller det. Då ska jag bjuda familjen på svamp-shots. Med risk för att jag får dem kastade efter mig…
Återkommer med recension.
