Dagen-efter-tankar över en cappuccino:
I juni sprang jag Malmömilen på 44.42. Lugnt, skönt och avslappnat. I alla fall första 8 km. Kom i mål nöjd och glad.
Igår sprang jag tjejmilen på 44.51. Slitigt och tufft. I alla fall de sista 8…
Kom i mål ganska onöjd.
Det lär ju inte vara nio sekunder som är skillnaden mellan nöjd och onöjd. Det är snarare känslan i kroppen. Jag vill orka highfajva. Jag vill orka le mot de som hejar fram mig. Jag vill inte tappa tempo i varje motlut. Jag vill orka ta till mig av stämningen och vara den evighetsmaskin jag brukar.
Därför my friends ska jag ta nästa lopp lite mer seriöst. Vila lite mer sista dagarna och komma med pigga ben till start.
Dessutom ska jag springa lite mer intervaller. Nu har jag slöjoggat länge nog, nu ska det bli fart på tanten!
6 Comments
Uppochhoppa
8 september, 2013 at 20:52Men värmen Anna – värmen!!! Grattis till ett bra lopp, springer man milen under 45 är man snabb. Sådetså!
Helena
8 september, 2013 at 21:51Grymt bra tid! Ge dig en klapp på axeln, njut och sen kan du sikta på nya höjder! :-)
anneliten
8 september, 2013 at 22:40Äh, man är inte alltid på topp. Nu minns jag inte riktigt när du hade problem med vaden, men det lär ju ha påverkat din träning, eller?
Anna (orka mera)
9 september, 2013 at 07:59Jo tack visst har den påverkat träningen. Har varit dålig i vaden sen februari och sprang bara 1-2 ggr/v fram till augusti. Korta rundor. Det var när jag insåg att den funkade hyfsat i terräng som jag växlade upp lite, men jag har fotfarande mest mysjoggat. Så jag hade inte förväntat mig en bättre tid. Men jag hade nog inte trott jag skulle behöva slita så mycket för den…
anneliten
9 september, 2013 at 08:14Om man inte behöver slita för sub-45 – då är man riktigt snabb! Och det är ju du när vaden inte krånglar :-)
Katarina
9 september, 2013 at 15:40Vila är överskattat. Kasper körde mig i diket dagen innan Midnattsloppet. Jag var så trött att jag fick gå och lägga mig. Utan att passera duschen. Receptet för en snabb mil är; skippa klockan, vinka åt publiken och sträck på nacken!
(fast löpform är relativt, du är nog i bättre löpform om vi börjar prata lite längre sträckor)