maj 2008

Förra gången jag sprang Göteborgsvarvet var jag lugn som en filbunke. Det var första gången och jag hade som enda mål att ta mig runt. Hade ingen aning vilken tid jag kunde förvänta mig, och blev jättenöjd med att jag lyckades springa hela vägen och dessutom i 5.02-fart. Tanken på att slå min man fanns inte i min världsbild.

I år är jag mycket mer nervös. Nervös för att jag har en tid att kämpa mot. För man vill ju alltid vinna över sig själv. Tanken på att jag endast var 1,5 minuter efter maken förra året gör mig också nervös. Fatta känslan att glida förbi honom in i mål. Det skulle jag kunna leva ett år på.

Tyvärr kommer det inte att hända. För även om jag är snabbare och uthålligare på träning så kommer han göra vad som helst för att komma före i mål. Han har en förmåga att pressa sig mer än vad jag har, och en pannben som är ett par centimeter tjockare. Han har dessutom garanterat laddat bakfickan med snubbeltråd, så han kan spänna ut den ifall jag försöker springa förbi…

Så nej, det finns ingen verklig chans. Men bara tanken på hur kul det skulle vara fortsätter att göra mig nervös. I morgon den här tiden är det 53 minuter till start. Och jag står säkerligen i en bajamajakö…

Sista träningen avverkad innan Göteborg. Det pass som vanligen är ett tufft intervallpass förvandlades för egen del till ett pensionärsspinning när jag igår fick fejka mig igenom hela passet. Som jag skrivit tidigare älskar jag att ösa på passen och har otroligt svårt att hålla igen. Men med två dagar till halvmaran ville jag inte låta mjölksyran spruta fritt i mina ben, så jag la mig på en fjompe-nivå och lät deltagarna jobba. Vet inte om de märkte att jag maskade, men hade de varit lite uppmärksamma hade de sett att jag knappt var svettig. Hoppas dom hade annat att tänka på en att kolla mina svettmängder :)

Senaste prognosen från SMHI är 8 grader och sol på lördag. Temperaturen sjunker för varje dag vi kommer närmare lördag. Var ska det här sluta? Minus 5 och öronmuffar eller? Jaja, åtta grader är helt ok så länge man håller sig springande. Men det där med att slänga sig i gräset och glassa efteråt… det vete tusan.

Var inne på Stadium igår för att shoppa några geler till på lördag. Tydligen ska Stadium sluta sälja gel och jag fick erbjudandet att köpa gelen till 20% rabatt om jag köpte alla som var kvar. Så nu har jag ett helt berg. Så om ni ser någon som springer VÄLDIGT fort och har VÄLDIGT ont i magen så är det med all sannolikhet jag…

Så här när Göteborgsvarvet står för dörren får man vara extra noga med vad man stoppar i sig. Jag gör inga dramatiska förändringar av min kost men ökar intaget generellt och petar i mig något mer kolhydrater än annars.

Var inne och läste på Uppladdningen för att få lite tips men fick ont i magen bara jag läste deras laddnings-recept. Frukost två portioner gröt och tre mackor. Lunch och middag två respektive tre portioner ris/pasta plus brytbröd. Kvällsmål 3 dl müsli och 3 mackor.

Skulle jag äta den mängden kolhydrat skulle jag vinna Göteborgsvarvet. Av den enkla anledningen att jag skulle rulla fram och förbi alla stackare som sprang… Fatta farten ner för broarna, rulladirulladirull.

När jag sedan ser att sidan är full av loggor från Kungsörnen, Schülstad, Axa, Skogaholm och Hatting, blir jag ju lite skeptisk. Klart dom tycker jag ska äta tre gånger så mycket av deras produkter!

Nej jag håller mig lite mer måttlig i min laddning. Så här skriver Jonas Colting om kolhydratladdning:

För hur duktiga vi än är i Sverige så är vi också benägna att hålla fast vid svenska idéer som resten av världen redan övergivit. Exempelvis kolhydratladdning. Vilka förespråkar eller praktiserar det idag fortfarande? Jo, bara svenskar. I princip. Eller folk som i allmänhet har huvudet under armen…

Och han kör ju inte kortdistans direkt…

Så summa summarum. Det blir som vanligt men lite extra kolhydrater, dock inget extremt. Brukar dricka Vitargo Carboloader dagarna innan och tog faktiskt min första sluring igår. Mer spännande än så blir det inte för mig. Får se om det funkar.

Hur kolhydratladdar ni?