maj 2008

Igår var det två veckor till ett visst varv i Göteborg. Och med tanke på senaste tidens semester och influensa var det minst sagt LÄNGE sen jag sprang långpass. Så i dag var det dags. Som vanligt för att sabba så lite familjesöndag som möjligt, petade jag in det redan klockan 07.00. Brukar inte ha problem att gå upp när klockan ringer, men idag var det segt.

Tog min sedvanliga yoghurt och banan-tallrik innan jag gav mig iväg. Hade packat med mig gel och några vattenflaskor i vätskebältet för att orka hela rundan. När jag startade var det ett härligt sagolikt sken ute. Disigt, dimmigt och soligt. Och med all denna knallgula raps runt omkring var det bara så fint! Dessutom inte en själ ute så jag fick ha allt det härliga för mig själv.

Var rätt trögstartad och det tog faktiskt hela 80 minuter (och en gel) innan jag hittade den rätta lunken. Men då blev det å andra sidan riktigt härligt. Det är tur man inte ger upp så lätt, för evighetsmaskins-feelingen kommer oftast för eller senare. Dessutom har jag nu bestämt mig vilken gel som ska få äran att åka i min bakficka på Göteborgsvarvet. Det blir Power gel Black currant. Den är minst äcklig av alla jag testat.

Ägnade mig åt djur-spotting för att ha något att göra på min lilla morgon tur. Såg kor, hästar, får, fasan, tupp, katt och kråkor. Men faktiskt inte en enda människa. Har folk sovmorgon på helgen eller :)

Rundan blev 2 timmar och 10 minuter. Har inte mätt den ännu, men en dryg halvmara måste jag ju ha knåpat ihop. Det blev en snabb gainer, dusch, en stor portion gröt och sen fit for fight för efterrätten: en timmes pump på gymmet. Kan säga att det kändes lite i knäböjen att jag inte latat mig på morgonen!

Nu är jag redo för påt i trädgården och senare kak-kalas! Vad gör ni på en söndag som den här?

Edit: har mätt rundan. Den blev 23,6 km och en snittfart på 5.30 min/km. Det får man vara nöjd med, med tanke på hur trögstartad jag var…Trodde nog det gick saktare.

Vi hade barnvakt igår. Då kan man vara lite mer spontana, så där som när man var 25 och inte hade någon annan att bry sig om än sig själva. Jag älskar mina barn men ibland kan det vara skönt att få en liten flukt av den där friheten. Så vad gör man? 24 lediga timmar…

Först blev det jobb. Men det blev bara en halvdag. Sen ryckte det i alla mina ”vi måste passa på nu när barnen är borta -muskler. Så det blev lunch på uteservering (i lugn och ro utan barn som sprang ut i gatan), det blev shopping av nya skor (utan tjat om att gå till leksaksaffären), och shopping av trädgårdsredskap (lika trist som vanligt).

Sen blev det rensning av hela jordgubbslandet (utan att bli avbruten för att stryka pärlplatta när man är som lerigast) och middag. Det var inte ens någon som sa att middagen var äcklig, och det är då man på riktigt inser att lilla tjejen inte är hemma :)

Sen kunde vi ha hamnat i soffan. Och det gjorde vi. Vi kollade på lite inspelade saker som vi aldrig haft tillfälle till tidigare. Och när klockan slog 21 (ja det är då jag brukar somna på fredag kväll) så kom jag på den briljanta idén att gå ut och springa tillsammans!

Träna tillsammans gör vi nästan alltid när vi är barnfria. Det blir liksom lite roligare än att alltid träna själv. Fast vi kom bara 100 meter innan maken fick hostattacken Bengt (inklusive slem-bobbor) och insåg att han nog inte var riktigt frisk. Så jag fick lämna honom i sticket och springa själv. Han tog en promenad i stället så träffades vi med jämna mellanrum.

Löpningen kändes kanon och det var min riktiga friskförklaring. Man är aldrig riktigt frisk förrän benen kan springa. Spinna kan man göra någon dag innan. Men riktigt pisk i benen har man bara när man är frisk. När jag rejsade sista 400 metrarna hem gick benen som propellrar. Det var sjukt skönt! Göteborg here I come!