Vi hade barnvakt igår. Då kan man vara lite mer spontana, så där som när man var 25 och inte hade någon annan att bry sig om än sig själva. Jag älskar mina barn men ibland kan det vara skönt att få en liten flukt av den där friheten. Så vad gör man? 24 lediga timmar…
Först blev det jobb. Men det blev bara en halvdag. Sen ryckte det i alla mina ”vi måste passa på nu när barnen är borta -muskler. Så det blev lunch på uteservering (i lugn och ro utan barn som sprang ut i gatan), det blev shopping av nya skor (utan tjat om att gå till leksaksaffären), och shopping av trädgårdsredskap (lika trist som vanligt).
Sen blev det rensning av hela jordgubbslandet (utan att bli avbruten för att stryka pärlplatta när man är som lerigast) och middag. Det var inte ens någon som sa att middagen var äcklig, och det är då man på riktigt inser att lilla tjejen inte är hemma :)
Sen kunde vi ha hamnat i soffan. Och det gjorde vi. Vi kollade på lite inspelade saker som vi aldrig haft tillfälle till tidigare. Och när klockan slog 21 (ja det är då jag brukar somna på fredag kväll) så kom jag på den briljanta idén att gå ut och springa tillsammans!
Träna tillsammans gör vi nästan alltid när vi är barnfria. Det blir liksom lite roligare än att alltid träna själv. Fast vi kom bara 100 meter innan maken fick hostattacken Bengt (inklusive slem-bobbor) och insåg att han nog inte var riktigt frisk. Så jag fick lämna honom i sticket och springa själv. Han tog en promenad i stället så träffades vi med jämna mellanrum.
Löpningen kändes kanon och det var min riktiga friskförklaring. Man är aldrig riktigt frisk förrän benen kan springa. Spinna kan man göra någon dag innan. Men riktigt pisk i benen har man bara när man är frisk. När jag rejsade sista 400 metrarna hem gick benen som propellrar. Det var sjukt skönt! Göteborg here I come!
Inga kommentarer