Oavsett varför man tränar är det kul att mäta sina framsteg. Målet med min träning är alltid välbefinnande och hälsa, sen lägger jag till ytterligare fokus som varierar från år till år. I år har jag satsat lite extra på löpning med målet att kunna springa fortare och/eller längre. Ett sånt mål är lätt att utvärdera. När jag springer mina lopp får jag en tid som jag på sekunden kan jämföra med året innan. Jag kan också utan problem jämföra sträckan på mina lopp. Jag har under de senaste åren ökat från 5 km till 10 till 21 och nu snart 30 km.
Andra tränar för att komma i form utseendemässigt, gå upp eller ner i vikt. Sånt kan vara lite svårare att utvärdera. Spegeln är naturligtvis ett sätt. Men ser man sig själv varje dag upptäcker man inte små förändringar som kommer smygande. Vågen är ett annat sätt, men den ljuger rätt bra. Muskler väger mer än fett och en lättare kropp är inte alltid mer i form än en tyngre – den kanske helt enkelt har mycket mindre muskler.
Många är de förtvivlade viktväktare som gått upp ett hekto sedan förra mätningen. Men ett hekto hit eller dit behöver inte betyda något alls. Själv svänger jag halvkilon beroende på när i månaden jag befinner mig och hur mycket vätska jag har i kroppen. Ett stort skrovmål kvällen innan kan också vara ödesdigert för morgonvägningen även om det mesta hamnar i toaletten lite senare :)
Det finns olika sätt att analysera vad kroppen egentligen består av för att komma runt vågens osäkerhet. Med kalipermätning kan man med hjälp av en tång uppskatta mängden fett i kroppen. Resultatet är dock ganska starkt beroende av vem som utför mätningen och man bör se till att samma person mäter varje gång.
Impendansvågar finns numera i var och varannans hem. En elektrisk ström skickas genom kroppen och känner av hur mycket som är fett resp fettfri massa. Även här finns stora osäkerheter. Har man ätit/druckit mycket, har man svettiga händer/fötter är båda exempel på faktorer som påverkar utslaget. Dessutom varierar resultatet med var i menstruationscykeln man befinner sig.
Det säkraste sättet att mäta sin fett- resp muskel% är genom att sänka ner sin kropp i vatten men den typen av test är ganska komplicerad och hör nog till ovanligheterna för vanligt folk.
En nästan lika säker metod kallas bod-pod. Där sätter man sig i ett ”ägg” med en fin (?)badmössa på huvudet. Mängden luft som trängs undan mäts och utifrån det kan man få en hyfsad uppskattning på mängden muskler och fett i kroppen.
Genom min kostrådgivarkurs som jag gick i våras har jag fått möjlighet att göra ett bodpod-test, och det ska jag göra på fredag när vi åker upp till Stockholm. Ska bli spännande att se hur väl det stämmer överens med de kaliper- och impedansmätningar jag gjort sedan tidigare.
På lördag får jag veta om jag lyckats med mina löpmål….
