Browsing Tag

trail

Nytt lopp: Klåveröd trail

Orienteringsklubben ska ordna ett trail-lopp i samband med en orienteringstävling senare i sommar. Jag och Fredrik har fått äran att hålla i tåtarna. 

söderås3Söderåsen – svårt att motstå…

Klåveröd Trail kommer bli mindre än Stävie Trail och ordnas helt ideellt. Vi snackar Söderåsen, Sportident-pinnar, toaletter i ring och utomhusduschar. Först på agendan blir att reka banan och hitta de finaste stigarna, de roligaste rötterna och den mest omväxlande banan. Kartan är utskriven, tuschpennorna uppvärmda och skorna står redo i hallen. På torsdag tar vi en första rekar-runda. Ska bli roligt att få rodda lopp igen.

13 augusti it is. Save the date.

Trailnördar

Jag har varit på läger bland trailnördar. Trailnördar är ett fantastiskt släkte. Och jag har varit en katt bland hermelinerna. Inte så att jag inte gillar trail, men jag gillar ju asfalt också. Och det är ett svärord bland trailnördar. Så det avslöjade jag inte förrän sista dagen. Även om min nya tisha förmodligen avslöjade mig tidigare än så…

Fil 2016-04-25 17 05 27

Till skillnad från den sanna trailnörden tycker jag uppför är roligare än nerför. Speciellt om det är tekniskt. I en trixig nerförsbacke tjuter trailnörden glädjevrål och skuttar ner som ett ystert lamm på grönbete. Själv gör jag nästan i byxan, i rädsla för att slå ut alla framtänder, bryta två ben och behöva helikoptertransport hem.

Att behöva springa tre steg på asfalt är det värsta som kan hända en trailnörd. Även om asfalten i fråga går på den mest fantastiska strandpromenaden, och det bara spritter i löparbenen på en vanlig dödlig. Gänget traillöpare väljer då att gå. GÅ? När man för en gångs skull kan springa med lite flyt…  För en annan var det lite som att ha cappuccinon i handen och inte få dricka! Ni fattar känslan!

13055535_10153724619136748_6297473793227572243_n

När stavarna plockades fram var jag bortom all räddning. Då kunde jag inte ens låtsas vara en riktig traillöpare längre. De såg galet proffsiga ut, som ett helt gäng Emelie Forsbergare. Med en försiktig fegis i släptåg som inte använt stavar sedan längdskidåkningen i femman. En fegis så galet impad av deras koordinationsförmåga och  lätta fötter. DET måste jag öva upp. Och sluta vara så jäkla rädd.

Fil 2016-04-24 17 26 07

Så händer det. När jag känt mig långsammast i stan ett par dagar och plötsligt möter en uppförsbacke på asfalt. När jag känner att benen svarar och stegen är lätta. När jag orkar hänga på och hör att de andra flåsar mer. Då är det lätt att det bara slinker ur en. De där förbjudna orden: ”Asfalt är det bästa som finns”.

Sen får man öka tempot så att ingen slår ihjäl en…

Men frånsett att jag känt mig feg, långsam och klumpig nerför så har resan varit fantastisk. Nya übertrevliga bekantskaper, omväxlande rundor i olika miljöer och på olika underlag. En sån där 4-dagars boost som jag kommer leva länge på.

Medan jag övar upp mina nerförsskills…

13015256_10155691998558644_826664001727937289_n

En juice-man!

På Mallorca kan allt hända. Man kan till exempel träffa en juice-man mitt på en stig som pressar färska apelsiner. 

img_2168

Det händer aldrig på slingan i Furulund…

Den spontana blixtvisiten till Mallorca närmar sig sitt slut. Nu är det dags att åka hem och rota fram understället igen! Och ladda om för Sydkustloppet som jag tydligen ska springa på lördag. Tiden rusar och jag hänger inte riktigt med i svängarna.

Men det kommer att bli bra! Om det bara slutar snöa…

 

Rapport mellan vilsespringen

Vi har ett späckat schema, därav bristen på blogginlägg. Eller schemat är egentligen ganska luftigt, det är snarare så att alla planerade aktiviteter tar 2,5 gånger längre än tänkt.  Dagens lunch intogs klockan 17.00…

img_2132

 

Att allting tar så lång tid beror på att vi kommer vilse hela tiden. Vi missar färgmarkeringar och följer betongklumpar i marken som senare visar sig inte alls ha med leden att göra. Vi hamnar i taggbusksnår som sätter spår i våra underben, vänder kartor fel och springer i cirklar. Att ta selfies och groupies är också en tidsödande aktivitet. Och att jämföra vem som har fulast underben. Jag ligger bra till med mitt mastodontblåmärke på knät, och rivsår all over the place…

Fil 2016-04-23 22 16 36

Men det sköna är att det inte finns någon stress. Vi ska ju bara springa, äta och sova. Livet när det är som enklast!

Miljön här på Mallorca är helt magisk. Vi växlar steniga berg med pinjedoftande skog och mjuka sanddynor. Det turkosa havet lockar till bad men någonstans går gränsen för hur wild and crazy jag tillåter mig själv att vara. Det är ju faktiskt minst tio grader för kallt!

Men. Allt är inte fantastiskt. Två av sju har drabbats av magsjuka. Den ena är min roomie som bytte sängen mot toalettgolv i natt. Min egen mage är heller inte helt hundra. Den leker torktumlare och var ett mindre trevligt sällskap på dagens långtur i bergen.

img_2107

I morgon hoppas jag ordningen är återställd. Då rastar vi löparbenen för sista gången på den här resan. Hittar ett glassigt café och njuter av solen. Förtränger in i det sista att det är plus 6 grader och regn som väntar bara två dagar bort…

Mjukstart, jo tjena…

Det skulle vara en 8 km mjuka-upp-benen-efter-flygresan-runda. Uppskattad tidsåtgång: en timme. Därför packade jag varken med mig vatten eller energi.

Fil 2016-04-21 21 56 43

Tänkter mig lättlöpt men det bjuds på rivstart i uppförsbacke. Till himlen typ. 8 km blir 12. Men det är inte kilometrarna som är grejen, det är höjden… Och de steniga nerförsbackarna.

En timme blir två timmar och fyrtio minuter. Utan vätska och energi.

Fil 2016-04-21 21 47 51

Bland alla fantastiska vyer glömmer jag som tur var bort att tänka på mat och hinner faktiskt inte ens bli otrevlig. Liksom omöjligt i 21 grader och sol…

Fil 2016-04-21 21 45 36 Fil 2016-04-21 21 45 01

Dagens tur avslutas halvsvettigt på restaurang i Alcudias hamn. Och med en hunger som nu nått astronomiska höjder går till och med en paella med broskbitar, benbitar och oöppnade musslor ner.

Ja i alla fall riset. Benbitar är svårtuggade och vad gäller de oöppnade musslorna är jag inte beredd att riskera morgondagens rundor…