En liten boss i hasorna

Jag skulle springa 2 x 2,5 km reflexlöpning med dottern. Lugnt och fint i härlig parkmiljö. Trodde jag.

Efter ett varv säger dottern:
-Pappa sa att vi skulle springa fort på andra varvet

”Pappa sa”. Det vore ju trevligt om han hade berättat det…
Jag ber henne lägga sig före och välja tempo.

-Nej. Pappa sa att du skulle dra.

Pappa hit och pappa dit. Okej då. Vi kommer ifatt en kille och jag lägger mig bakom. Tycker han har ett lagom tempo där jag slipper flåsa allt för mycket. Hör dotterns andetag bakom och tänker att det är nog är precis lagom.

Då höjer hon rösten:

-MEN SPRING OM!!!

Vad fasen. Hon låter så bestämd att jag inte vågar protestera. Springer förbi och hör min egen andhämtning bli tyngre. Jäkla lill-boss där bak. Jag skulle ju bara mys-springa. Träna gjorde jag ju i morse. Och knäböjen sitter kvar som ett fint minne i mina ben.

Jag springer så att det sprutar grenar under fötterna. Hoppar som en gasell över broar och vattendrag. Dras med av det flow som trots allt infinner sig. Och springer fel.

– DET DÄR ÄR FEL HÅLL!!!!

Lill-Bossen har koll. Plötsligt ligger jag efter henne. Får jobba upp pulsen ett par snäpp till för att komma ifatt och återta min position som hare. ”Pappa” hade inte varit nöjd om jag kom släpandes efter…

Kommer i mål på varv två och prickar snällt av oss för att gå hem. Då säger lill-Bossen:

– Förresten. Vi tar ett halvt varv till. 

Vem har uppfostrat henne?

12 Kommentarer

  • Svara
    Helena Z
    17 januari, 2018 kl 21:53

    *asg*
    Jag har hört att man får de barn man förtjänar ;-)

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2018 kl 15:09

      Ja det är väl så…. :O

  • Svara
    Trail och Inspiration
    17 januari, 2018 kl 22:44

    Haha! Ja, vem kan det ha varit…..
    Tur att jag springer ifrån mina barn (än så länge)…… ;-P

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2018 kl 15:10

      Det gör jag också, fast nu får man kämpa lite. Hon är snart om mig på korta distanser men snackar vi marathon kommer tanten regera länge än :)

  • Svara
    Johanna
    18 januari, 2018 kl 08:46

    Haha, så roligt att hon tycker om att springa

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2018 kl 15:11

      Egentligen tycker hon bara det är kul att springa när hon har en karta i handen. Så man får muta med en sån ibland :)

  • Svara
    Gert
    18 januari, 2018 kl 10:14

    Ha ha.Hon blir säkert en bra löpare och tränare. :)
    Din man hade tydligen del i det Pappa sa…. :)

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2018 kl 15:11

      Haha, det är lätt att gå hemma i mjukisbyxorna och ge fart-instruktioner :)

  • Svara
    Ingmarie
    18 januari, 2018 kl 14:55

    Skulle vilja se killens min! Och nu vet du ju hur du ska ”coacha” när pappa och dotter ska kuta. ;-)

    • Svara
      Anna
      18 januari, 2018 kl 15:12

      Jepp. Jag hittade på lite extra krydda till deras orienteringsträning ikväll. Hämnden är ljuv!

  • Svara
    Mia
    18 januari, 2018 kl 15:44

    Ser fram emot det där. Just nu är det antingen brutal fartlek eller dragkamp om jag springer med snart-femåringen på cykel bredvid mig…

  • Svara
    Hanna
    18 januari, 2018 kl 20:45

    Hehe, jag kan verkligen se den här rundan framför mig. Så kul att läsa!

  • Kommentera