Lappen man inte vill se på köksbordet

På köksbordet ligger en lapp med styrkeövningar. En rehab-lapp. Mot löparknä. Det är lappen jag inte önskar behövdes.

Det är inte jag som är i behov av övningarna. Inte just nu. Det är dottern som för närvarande dragit nitlotten och fått känningar i utsida knä. Mamma – den självutnämnda löparknäexperten- drar i handbromsen och utdelar springförbud, tvångsstretching och rehabstyrka samt foamroller under pistolhot.  Är det något jag är livrädd för så är det löparknä. Jag har haft två av dem och de var mina två längsta löpuppehåll någonsin. Ett halvår per ben.

Mina löparknän är liksom halva min identitet. Jag har så många minnen från den perioden. Och mina blogginlägg i ämnet är mina i särklass mest googlade och lästa. Här kommer lite random fakta om mina löparknän:

På tåget till Stockholm marathon 2009 konstaterar jag att jag aldrig haft löparknä. Glömmer att säga ”peppar peppar”…

Mitt första löparknä får jag två veckor senare.  För att jag är med i en stegtävling och går miljoner steg om dagen direkt efter en mara. Tror att det räcker med att löpvila men helt uppenbarligen har några hederliga promenader potential att förstöra en hel höst!

Vägrar vicka bort mina spinningklasser och kör dem med ett ben. Blir ruggigt stark på höger…

Håller på att missa en Madonnakoncert för att det tar så lång tid att gå från tågstationen till arenan när benet inte går att böja.

Åker till Lidingöloppet för att jag är för snål för att låta bli. Resa och boende är betalt. Jag GÅR runt. Det tråkigaste jag gjort!

Jag gör inte en enda rehabövning (förlåt sjukgymnasten, hoppas du inte läser. Men jag är flitig med stretchen och foamrollern…

Mitt andra löparknä får jag efter Stockholm marathon 2011. Två veckor efter loppet springer jag för fort i bokskogen. För att hålla någon annans tempo och inte verka långsam. Big mistake. Det säger pang och sen är det kört.

När det är som värst kan jag inte vrida mig i sängen. Blir expert på att sova på ryggen en hel natt trots att det är den oskönaste sovställning som finns.

Döper min spända rumpmuskel till KORVEN. Korven är orsaken till hela eländet och kräver daglig massage. Att be om massage av korven varje kväll låter kanske inte helt rumsrent men det funkar. 180 x 15 minuters korvmassage senare släpper spänningen och löparknät ger upp.

Jag ser det som min mission i livet att rädda världen från löparknän. Om ett löparsällskap yttrar sig det minsta om ont i knät, gör jag ett brottarkast, slänger ner dem på marken och utövar tvångsstretch. Mitt på vägen…

Om du plötsligt känner att du fick ont i knät, har du styrkeövningarna där uppe. Övriga råd i världsklass hittar du här.

Men känn inte efter för noga. Det är roligare att inte ha ont!

8 Kommentarer

  • Svara
    Marie
    19 april, 2017 kl 21:02

    Vågar knappt skriva det…. Men har aldrig haft löparknän….men vill inte ha det heller!
    Måste också säga att gubbarna till passet är fantastiska. Mina är inte alls så fina. ;-)

  • Svara
    Andreas
    19 april, 2017 kl 21:43

    Spontana känslan när man ser övningarna är att de verkar nyttiga oavsett om man har ont eller ej och att man borde göra dem ändå 😂

    • Svara
      Anna
      22 april, 2017 kl 15:25

      Rätt känsla där!

  • Svara
    Trail och inspiration
    20 april, 2017 kl 08:37

    Hade känningar av löparknä något år efter att jag hade börjat springa, men hann nog bromsa i tid, tack och lov.
    Inget kul med skador! Däremot har jag ju haft både hälsenebekymmer och en bristning i vaden efter det… Bläää!

    Krya på dottern.
    Kram M

    • Svara
      Anna
      22 april, 2017 kl 15:25

      Ja man kommer liksom inte undan! Skillnaden på en trettonåring är att de har bästa läkköttet, till skillnad från ens egna gamla reparationsmekaniker… Idag tävlade hon igen och kände inget!

  • Svara
    claratoll
    20 april, 2017 kl 12:26

    Åh, usch, vad jobbigt det låter! Hoppas din dotter slipper ha en så långvarig rehab då!

  • Svara
    Marie
    20 april, 2017 kl 20:12

    Har ni provat att rulla en bandyboll (alltså utebandy) under rumpan? Tar också bra och djupt om man inte har någon som kan hjälpa till med massage.

    • Svara
      Anna
      22 april, 2017 kl 15:23

      AJJJ! Jo, den är också grym. :)

    Kommentera