2016 – sammanfattningen. Part 4.

Sista delen nu. Den rafflande upplösningen…

OKTOBER

I oktober testspringer jag mest, utan sådär lysande resultat. Benet slutar liksom inte bråka. Och mitt i allt detta kaxar jag mig på bloggen och blir som straff anmäld till Ultravasan 90 km.   Hoppet är det sista som överger mig och någon gång måste ju benskrället ge upp. Men det är inte dags än…  Först ska jag försämra oddsen genom att springa vilse och låta mitt sargade ben ranta runt i skogen i 20 kilometer.  Mycket vilse har jag varit i mina dagar men det här var nog mesta möjliga vilse någonsin.

NOVEMBER

Det sista jag känner av Vänsterbenet är vid ett snedsteg under Kristianstad trail i slutet av november. Sen dess har det varit tyst. November är den bästa månaden på hela året. Jag trodde aldrig jag skulle skriva det…

DECEMBER

Det blev julmånad i år igen.  Med BUS-löpning, tomtelöpning och allt. Den sjunde december erkänner Vänsterbenet sig besegrat och ordningen är återställd. December bjuder dessutom på sydafrikansk mark att utforska. Mer om det i andra inlägg. Som skrivs på plats och inte från en hård kontorsstol i Kävlinge…

Snart stänger vi 2016. Taggar till och laddar upp för 2017. Ultraåret.

Inga kommentarer

Kommentera