Race report – Kristianstad trail 25k

Long time no race report men nu är det äntligen dags. Kristianstad trail alltså. Första loppet sedan Helsingborg marathon. Med Vänsterbenet som insats…

fil-2016-11-20-14-55-10
Jag har studerat bansträckningen och inser att jag kommer att vara körd om snitsel-meister inte gjort sitt jobb. Därför knölar jag ner en karta i midjebältet, bland telefon, gels och andra livsnödvändigheter. När det gäller min egen förmåga att hitta kan man aldrig var nog förberedd.

Planen är att ta det lugnt. Jag har trots allt inte sprungit längre än 13 km de senaste 2.5 månaderna. Jag ska njuta och ha det gott.

dsc_0157.jpg
Kommer in i en lugn andning och ett skönt flyt redan från start. Ligger i mitten av en lång orm och överlåter stigfinnandet åt någon annan. Följer efter de leriga skorna framför och passar på att studera omgivningarna. Skogen är helt fantastisk och vi cruisar genom såväl lövskog, barrskog och kalhyggen. Plurrar i bäckar och bestiger galet branta backar.

Efter ett tag upptäcker jag att ormen delats på mitten och jag ligger kvar i svansen. Bakom ett par killar som börjar kännas lite väl såsiga. Springer om och plötsligt är jag ensam i den stora skogen. Ber till snitselguden och hoppas att det ska gå vägen.

Men jag behöver aldrig oroa mig. Banan är Anna-säkrad. Snitselansvarig har lyckats markera banan så att inte ens jag har en chans att komma vilse. Jag vågar påstå att det är bättre snitslat än jag själv någonsin gjort. All heder och många tummar upp!

dsc_0154.jpg
Passerar VARGGROPEN och påminner mig om att jag precis läst att man skådat varg här någonstans. VARG! Och inte en löpare i sikte. Ingen som kan rädda mig om jag blir uppäten. Ökar farten…

Någonstans vid 17 kilometer kommer jag till insikt. Jag kan låtsas att spinning och cykel är good enough när jag är skadad. Att jag inte dör av löpvila. Men där mitt i ingenstans, i en skog designad John Bauer, slår det mig att det är löpare jag ÄR. Jag älskar det här. Det finns ingen träningsform i världen som kan mäta sig! Jag skänker min djupaste tacksamhet till Vänsterbenet som på kilometer 17 fortfarande samarbetar.

Strax därefter tar huvudet slut. Kroppen är pigg men huvudet vacklar. Jag börjar snubbla och missa snitslar, trots att de hänger med 30 meters mellanrum. Jag tappar fokus och faller raklång. Landar mjukt i mossan och är glad över valet av krasch-plats. Sveper en gel och återfår hjärnkapaciteten. Tuggar vidare och bockar av kilometer för kilometer. Fortfarande med Vänsterbenets välsignelse.

Målrakan är i uppförsbacke men jag är beredd. Been there done that. Längst upp står Fredrik och vinkar. Speakern annonserar att ”Anna från Piggelina ser pigg ut”. Precis som förra året.  Med mitt bloggnamn är det tydligen inte läge att klappa ihop. Nu var jag förvisso pigg, men till en annan gång får jag öva på den perfekta fejken. Eller anmäla mig som Tröttelina…

dsc_0144.jpg
För dig som är sugen på trail kan jag varmt rekommendera det här loppet. Så väl arrangerat. Ingen toakö. Dusch och varma omklädningsrum. Servering i målgång, värmande brasor i startområdet och nationalsången liksom. Och DEN skogen! Full pott Härlövs IF!

Nu återstår att se hur Vänsterbenet känns i kväll. Håll era tummar snälla.

24 Kommentarer

  • Svara
    hopihopi
    20 november, 2016 kl 15:43

    Härlig läsning som vanligt, älskar race reports!

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 07:49

      Älskar skriva race reports. Och att få uppleva loppet som liksom är förutsättningen för själva racereporten :)

  • Svara
    Trail & Inspiration
    20 november, 2016 kl 15:55

    Nackdelen med små lopp, är att man som snigel ofta kommer i mål när funktionärerna redan börjat packa ner…
    Men det låter som ett kanonlopp i övrigt! :-)

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 07:51

      Vet inte hur det blev för de som kom efter men när jag kom var det inga problem. Har svårt att tro att de skulle plocka ner innan alla var i mål när de ordnat så bra i övrigt. Dessutom startade korta klasserna efter så vi gick i mål samtidigt som 5 km-löparna, vilket gjorde att festen kändes i full gång när man kom mot mål.

  • Svara
    Richard Jack (RunSweden)
    20 november, 2016 kl 16:23

    Hörde speakern när du gick i mål. Kul att vänsterbenet samarbetade!
    Och ja, detta var den bäst snitslade banan jag kutat. Hittade till och med när mosshjärnan infann sig.
    Även jag vurpade…i en bäck. Håller tummarna för att där inte fanns någon kamera. :)
    Superkul lopp. Man fasen vad otränad jag är för trail. Musklerna blev bra sladdriga. Kört på tok för mycket asfalt senaste tiden.

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 07:52

      Haha, i en bäck! Det hade varit kul att se. Hade du gopron på? :)

      • Svara
        Richard Jack (RunSweden)
        21 november, 2016 kl 12:07

        Nä, ”tyvärr” så var GoPron avstängd då. :)

        • Svara
          Anna
          21 november, 2016 kl 12:50

          Hur dålig tajming var inte det!? Du borde få sparken som din egen fotograf :)

  • Svara
    Mari
    20 november, 2016 kl 16:51

    Åh! Bästa du… du är så BRA! Heja heja :)

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 07:53

      Äsch jag sprang ju bara lite… men tack ändå fina du :)

  • Svara
    Joanna S
    20 november, 2016 kl 16:58

    Grattis till att det gick bra idag!! ☺
    Som någon skrev häromdagen: på nåt vis fixar du det alltid när det verkligen gäller ?

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 07:55

      Ja det verkar ju så… peppar peppar. Lite trött i fotlederna idag, längesen jag trailade runt så långt. Och vänsterbenet känns precis som innan. Ont att sträcka ut, ta på strumpor och vrida sig i sängen. Världens konstigaste vänsterben…

  • Svara
    Marina
    20 november, 2016 kl 17:16

    Roligt att det gick bra med benet :) Jag hoppade över tävlingen i år.
    Hoppas benet känns bra i morgon också.

    Kram

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 07:57

      Benet känns som innan. Inte alls normalt, men inte heller värre än när jag INTE springer. Skumt är bara förnamnet. Trodde nästan jag skulle få se dig där igår. Men du kommer väl nästa gång? :)

      • Svara
        Marina
        21 november, 2016 kl 20:00

        Det är möjligt att jag kommer nästa gång. Foten jag stukade för ett år sedan gillar inte trail så jättemycket. Jag springer ibland emn då tar jag det lugnt. Får ont efter ett tag och när jag blir trött vrickar jag lätt till den igen. Är just nu nöjd med att det inte känns något alls när jag springer på stigar och vägar ;) Trail ibland som sagt men inte i tävlingsform.

        • Svara
          Anna
          22 november, 2016 kl 07:49

          Elände med stukade fötter. Tar hur lång tid som helst innan de funkar som de ska! Har haft mycket problem innan men nu verkar de ha stabiliserat upp sig lite. Man får hitta det underlag som passar helt enkelt.

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    20 november, 2016 kl 19:47

    Vilken snygg målgest du fick till! Övning ger färdighet eller? ;D
    Håller tummarna för vänsterbenet nu. Grymt sprunget!

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 07:57

      Haha, jag glömde faktiskt målgesten helt! Det var Fredrik som skrek åt mig när jag precis passerade mållinjen så jag slängde bara upp armarna lite snabbt. Ser ut som en örn… :)

  • Svara
    Mia
    20 november, 2016 kl 21:22

    Bra där vänsterbenet. All kommunikation ni har haft här i bloggen verkar ha haft effekt! :) Jag blir lätt avis på terränglöpet också, men inte just idag…. Bra kämpat!

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 07:59

      Haha. Nej just igår kanske inte var bästa traillöpningsdagen för dig. Cappuccinon verkar ha varit ett bättre val :)

  • Svara
    Ingmarie
    20 november, 2016 kl 21:54

    Heja dig! Är säker på att benet är på din sida nu! Men jag håller ändå tummar o tår för säkerhets skull. :-)

    • Svara
      Anna
      21 november, 2016 kl 08:00

      Det funkar uppenbarligen att springa med. Det är värre med vardagsbestyren. Ingenting blev värre dock. Same same jätteskumt. Håll du tummarna för mig så håller jag mina för dig och Elvira <3

  • Svara
    Märta
    21 november, 2016 kl 20:26

    Hoppas vänsterbenet fortfarande känns ok! Själv blev jag jättesugen på att testa det här loppet nästa år (om vädergudarna är på löparnas sida) :-)

    • Svara
      Anna
      22 november, 2016 kl 07:49

      Ja det blev absolut inte värre. Ja inte bättre heller men same same. Tycker du ska springa nästa år, det är ett fantastiskt lopp!

    Kommentera