Min adept

När man inte kan springa så bra själv kan man alltid roa sig med att coacha andra. Fötterna nedan tillhör min adept.

Ny bild (45)

Jag ska coacha henne i sin träning mot halvmarathon och igår gick startskottet. Med nervös mage och isande skånsk vind avklarades ett första Cooper-test. Dels för att ge en riktlinje om status och vilka farter det ska springas i, men även för att ha något att jämföra med vad det lider.

Och nu sitter jag här med mitt excelark och räknar. Lägger upp vecka för vecka. Närmare intervaller än så här kommer man inte när näsan fortfarande snorar. Men kul som attan är det!

Kul blir det också i eftermiddag. För då ska jag springa själv. På schemat 10 km lugnt och fint med bästa löparvänner. Längtar!

5 Kommentarer

  • Svara
    John
    25 februari, 2011 kl 13:46

    Kul att vara coach! Din adept kommer ju att spöa allt motstånd :)

  • Svara
    Emelie
    25 februari, 2011 kl 16:31

    Tihi, säger adepten om det. Pannbenstransplantation, tack :)

  • Svara
    Thomas
    25 februari, 2011 kl 20:50

    Spännande!
    Och lycka till till Emelie, det kommer säkert gå jättebra! :-)

  • Svara
    Ingmarie
    25 februari, 2011 kl 20:57

    Åh vad roligt! Var det det du funderade på? Om du skulle? Det kommer att gå jättebra oavsett!

  • Svara
    Johanna Lans
    28 februari, 2011 kl 22:37

    *Skriver in sig som adept*

  • Kommentera