träningsläger

Jag ska på löparläger. Till helgen. Så det känns som mellandagar nu. Tid att återhämta mig från det förra och ladda för det nya. Mentalt är jag inte riktigt redo för ett nytt. Jag är fortfarande på små moln sedan helgen, har inte och vill inte landa. Vill suga på karamellen lite till.

Så här i mellandagarna ägnar jag mig åt yoga och cykling. Njuter av det enorma löpsug som byggs upp inom mig. Jag är fullboostad med ny löpinspiration och motivation. Jag tänker stigar och söta, lurviga, läskiga kor med horn. Jag tänker inte asfaltsrakor i Kävlinge…

Sån tur att Halmstad bjuder på sån fin natur. Det kommer bli bra det här!

Avslutade helgen med en fantastisk löptur längs stranden norr om Kivik. Benen kändes inledningsvis lite tärda efter gårdagens 40 km, men det löste sig efter hand.

En kycklingsallad och en underbar äppelkaka på Kiviks musteri satte därefter punkt för denna helg.

All cred till Mikael för ett kanonarrangemang och tack alla andra för ert trevliga sällskap!

Trailcampens andra dag börjar med strålande sol och en härlig sommarvärme. Klockan 10.00 står vi klara för dagens första pass – backpass i Brösarps BACKAR!

Nöjer med 6 km för att spara lite krafter till eftermiddagens långpass. Något som ska visa sig vara extremt klokt!

Efter en lunch bestående av sill, makrill, ägg, smörgås, kaviar, leverpastej och rödbetssallad däckar församlingen i solen.  Laddar för trettio kilometer terräng!

Fortfarande pigga ben

Efter 6 km springer vi fel. Inte lite fel heller.  4 km senare, efter en löptur genom björnbärsris,  över knöliga stenar och typ 4 Mount Everest, upptäcker vi vårt misstag.  Tar oss tillbaka samma väg och är plötsligt 8 km rikare på våra GPS:er.

Någonstans där lyckas jag även med konststycket att ramla.  Fast det är inte själva fallet som är konstigt, utan hur jag landar.  Har svidande skrapsår på höger knä OCH höger skinka.  Förklara det den som kan!  Dessutom skrap på båda armbågarna, då jag liksom ville rädda mobiltelefonen och inte ta emot med händerna…

Halvvägs! Fyller på energiförråden vid havet i Haväng. Vissa får kramp, andra gör bara stjärtmärken på bryggan… (Petter dock oskyldig till båda!)

Efter vändningen känns kroppen fortfarande förvånansvärt pigg. Huvudet börjar dock längta hem.  Tempot blir långsammare, samtalen färre.  När det vi sprungit 8 km föreslår någon att vi ska ta närmsta vägen hem för att kompensera för vårt vilsespring. Ingen tvekar. Genvägen lockar även om den är på asfalt och lite tabu på ett trailcamp.  Att den är minst 2 km rakt uppför är ett lite senare problem…

Med en GPS som visar 34 km stapplar vi in på vandrar hemmet. Fryser.  Fredrik (som hoppade av lite tidigare) har köpt en present till mig:

Belöningen! Jag lovar, det godaste jag någonsin ätit!!!

Kvällen avslutas med lax och quinoa/bulgur.  Alla fryser.  Någon somnar i soffan (Johan, var maten verkligen god 1 timme senare?)…

Samtalsämnena ändrades från gårdagens löpartema till mer dagisnivå. 16 människor med tomma energiförråd kan avhandla de mest intressanta ämnena under en kväll…kiss och bajs för att nämna några.  Nu kan vi nog alla kalla oss experter på området!

Entrar vandrarhemmet Gladan och Vråken klockan 16.56 efter en sjukt stressig eftermiddag.  Med fyra minuters marginal till samlingen.  Hälsar runt bland de 15 löpare som finns på plats. Alla heter Andreas, Johan eller Daniel.  Jättepraktiskt. Vi tjejer är bara 4 st så det ska jag reda ut.

Börjar med en välkomstrunda på 12 km i fantastisk natur och i ett skönt tempo. Därefter dags för dusch innan middagen. 15 personer. 3 duschar. 1 brunn.   DUSCHA SNABBT! Står det skrivet på badrumsspegeln.  Och jag som vill stå där en halv evighet och värma mig.  Det är nämligen kallt på Österlen idag.  Det halvljumma duschvattnet gör det lätt för mig att snabba på. Jag fryser i duschen också.

Lite grillmiddag på det. Hamburgare, korv och bönsallad. Samtalsämnena runt bordet varierar från Berlin Marathon, Swiss Alpine, Tromsö marathon mitt i natten, dåliga magar under lopp, träningsläger, New York marathon (och konsten att bli pank!).  Vi avhandlar nattlöpning, morgonlöpning, raw food house och varför folk alltid ska ha kommentarer om att man springer för mycket eller äter för nyttigt.  Vi funderar varför man får friskvårdsbidrag för skrattyoga men inte för löparskor.

Sånna där typiskt roliga samtalsämnen som kräver sina löpare.  Underbart att ha saker gemensamt!