Jag får en galet skön trötthet i kroppen efter att ha sprungit långt i terrängen. Hjärnan är trött efter tre och en halv timmes tokfokus. En sekunds missad koncentration och du ligger platt på marken. Fredrik missade en sekund fyra gånger…
Benen är trötta – anklarna, vaderna, knäna. Helst av allt hade du bara velat slänga dig raklång på soffan. Men så funkar bara livet på träningsläger. I den riktiga världen hinner man nätt och jämt få av kompressions-stumporna innan det är dags för utvecklingssamtal…
Men nu är samtalet avverkat och kanelbullarna i ugnen, så här kommer små lärdomar och funderingar från dagen i skogen:
1. Att kissa på en brännässla svider och är sämsta början på ett långpass.
2. Fredrik är dålig på att lyfta fötterna. Vid fjärde fallet orkade jag inte ens fråga hur det gick…
3. I skogen kan man inte räkna kilometertider…
4. “VARNING – JAKT PÅGÅR” är en läskig skylt.
5. Det är svårt att följa en led utan ledmarkering
6. Varför blir man kissnödigare när det är kallt?
7. Varför springer man i skugga längst ner i en ravin, när det är sol och fint uppe på kanten?
8. Varför lär man sig aldrig hur lång tid det tar att springa terräng? Så man alltid får stressa ihjäl sig på slutet…
9. Ett skidspår betyder nödvändigtvis inte att det går att springa på när snön är borta.
10. Stenar är tamejtusan omöjliga att springa på.