Livet blir så mycket roligare med färg.
Sparkar igång helgen med 12 km bokskog. Ganska brun så här års dock…
Browsing Tag
skor
Det är snart en månad sen jag blev med Icebugs men det var först idag jag fick äran att inviga dem.
Medan jag snorat omkring har isen sakta men säkert hunnit smälta och jag fick välja väg med omsorg. Ju isigare ju bättre. Hamnade långt ut på landet, någonstans mellan Tjottahejti och Långbortistan. Sökte utmaningarna: de knöligaste, isigaste och halaste partierna, men ingenstans tappade jag fotfästet. Inte en enda gång fick jag landa på rumpan.
Skillnaden jämfört med broddar är enorm. Broddarna har för det första nästan alla “spikar” på hälen, där jag numera inte landar. Endast två stycken framtill jämfört med Icebugsen som har hela 12 på framfoten. Dessutom slipper man med Icebugsen den klämmande känslan över tårna och själva pensionärsfeelingen som broddarna ger.
Icebugs måste vara Guds gåva till oss vinterlöpare. Synd bara att våren kom så fort. Måtte det bli isigt nästa år igen!
Måndag.
Dör brodd-döden. 15 km på underlag som växlar mellan barmark, isgata och frusen knölig is. Broddar som klämmer åt tårna och stoppar all cirkulation. Brinnande framfötter, onaturligt löpsteg. Min första löp-utlösta blåsa ever på stortån. Svär att aldrig använda broddar mer.
Tisdag.
Coach F klickar i smyg hem ett par Icebugs till mig, med motiveringen att han aldrig skulle låta väderförhållanden hindra honom från att cykla ute. Då borde jag ha rätt till väderanpassade löpskor. Fint tänkt!
Onsdag.
Vägrar broddar och Icebugsen har ännu inte kommit när det är dags att ge sig ut. Springer på de piggaste benen och väljer gatorna med omsorg. Fungerar fint trots att löprundan blir mindre skojig. Fram och tillbaka längs Kävlinges autostrador.
När jag kommer hem står ett par Icebugs i hallen. Blir lycklig in i själen. Det blir man av skor. Men de ser små ut. Trots att storleken är den samma som jag brukar. Provar. De sitter precis, men saknar viftutrymme. Skulle nog ha haft en halv storlek till.
Så de förblir oanvända. Nu är det bara att hoppas Löplabbet Malmö har rätt storlek till mig, annars var det här så nära Icebugs jag fick komma i år…
Måste bara säga att jag älskar mina Newtons. De springer åt mig. Jag hänger nästan inte med.
Det som förväntades bli en trött nyårsdagsrunda i lugnt gemak blev en pigg upplevelse på studsiga ben. I ruggigt väder som i värsta fall kunnat förleda en att stanna under filten.
Nu börjar jag förstå vad jag har missat det senaste halvåret. Gaaah, jag älskar ju det här!
