skor

Jag smygstartar semestern idag. Fast jag har ett par löpjobb kvar innan det är ledigt på riktigt. Semester smygstartas bäst med nya skor. Därför shoppade jag loss lite innan jag satte mig på tåget mot ledigheten. Favoriter i repris – Newbalance 1500 v3. Det skönaste som finns. 

Nu kan man förledas att tro att jag okynnesshoppat. För de gamla var ju bara tre månader. Men jag har slitit dem med hälsan. Lite otaktiskt sprungit tävlingssko på såväl långdistanspass som osköna underlag. Slitit ut dem.  För att de är det skönaste som finns.

För att motivera mitt inköp inför familjen lät jag dem jämföra sulor:

Blankslitet. Välanvänt.

Och det är med sorg i hjärtat jag förpassar de gula till papperskorgen. Tänk om de rosa inte är lika snabba!

… man köper ett par Icebugs, trycker in dem så långt in i garderoben att man aldrig ser dem och därför glömmer bort dem och köper ett par nya…

De gamla.

Jag brukar hävda att man inte kan ha för många löparskor. Jag tror jag har överbevisat mig själv om att jag hade fel. För visst måste man ha för många skor när man glömmer de man har? Så här gick det till när jag blev en guldfisk:

För länge sen: köper Icebugs och sliter dem med hälsan under två ovanligt isiga skånska vintrar.

Två år senare: Icebugs utslitna. Köper nya, likadana, men glömmer att slänga de gamla. Vintern är grön och skorna ligger oanvända i sin kartong. Av någon anledning placerade bakom de gamla i garderoben. Något som ska få ödesdigra konsekvenser…

Ytterligare ett år senare. Vinter igen. Har glömt att jag köpt nya skor och plockar fram de gamla som alltså står längst fram. Tycker att de ser slitna ut (no shit!) och köper ett par nya turkosa.  Hej guldfisk!

Man kan tycka det är onödigt med två par nya Icebugs. Å andra sidan blev det räddningen nu när ena paret ska skickas iväg på reklamation. Man kan nog inte ha för många skor trots allt…

De nya.

Skorna med det konstigaste namnet ever. Det finns inte på kartan att jag får med alla orden i rätt ordning utan att dubbelkolla. Men det spelar ingen roll för jag älskar dem. Trots att deras livslängd är ungefär lika lång som en dagsländas…

Första paret köpte jag i oktober förra året och de var uttjänta lagom till april. Med 23 veckor på nacken ser även efterföljaren ut som ovan. Nerslitna på hela trampdynan. (Och sandiga. Fast det är inte skornas fel…)

Egentligen borde man ju tjura lite. Och gnälla på dålig kvalitet. Eller så ser man det som en bra anledning att köpa nya. Jag tycker ju om att shoppa skor och det känns ju lite mer befogat när de gamla faktiskt är utslitna…

Hur som haver. Nya modellen verkar vara svart. Stilrent men lite tråkigt. Jag gillar ju färg. Men jag får ju köpa nya om ett halvår igen…

Vilken färg vill du ha på dina skor?