Vi vaknar tidigt trots sömnbrist i kroppen. Och att vi dessutom har glömt all kaffeutrustning hemma är som uppgjort för en dag i tröttmössans tecken.
Efter en lugn frukost ger vi oss iväg på en sträcka som lättast sammanfattas med ordet RAK. Dessutom helt oskyddad från väder och vind. Idag är det solen som är problemet. En annan dag är det med all sannolikhet vinden. Men nu vid niosnåret är det fortfarande uthärdligt.
Vi passerar Hjularöds slott och tar en omväg för att fota. Det är ju ändå Greveholm från den gamla julkalendern som precis har uppenbarat sig, och jag blir lite starstruck. Om man nu kan bli starstruck på en byggnad…
Vi passerar inte bara slott utan även en störtcool BP-mack i Harlösa. Tyvärr utan möjlighet att tanka. Istället har vi tagit vår förmiddagsfika strax innan samhället, på en höjd med milsvid utsikt. Då vet vi inte att gummiklubban snart ska slå oss båda i huvudet. Det har blivit varmt!
Jag brukar vara bra på att hantera värme men nu bultar det i huvudet. Det hjälper varken med vatten eller salt, jag är bara trött. Och för Fredrik som svettas i plus 12 är läget ännu värre. Vi slutar prata. Och när vi inte ens orkar tänka längre sätter vi på sommarprat med Anders Tegnell och får lära oss hur han väljer kläder. Blir varm av bara tanken på en vinröd pullover. Dessutom blir jag trött i biceps av att bära telefonen. Monterar fast den i ryggsäcken och går stillsamt som en Lucia för att den inte ska ramla ner. Vi går nu på en banvall som är exakt hur lång som helst. Jag kan tänka mig att vissa tycker den är tråkig men för mig känns den ganska meditativ. Tror jag hade älskat att springa här.
Väskan väger nu två ton och axlarna värker. Vi får nödstoppa vid Krankesjön och frossa loss på våra medhavda DJÖFLAR. Jag som inte ens gillar lakrits dör gottedöden och tänker att det här är nog det godaste jag ätit i hela mitt liv. Har du inte hört talas om Djöflar gör du klokt i att googla. De kan rädda dig från mentala breakdowns när du bäst behöver det!
Vi har siktet inställt på Torna Hällestad där vi ska äta vår lunch. Vi tror att vi ska vara där innan tolv men klockan hinner bli nästan 13:30. Det är inte de snabba benen som är ute och går idag. Och den där huvudvärken….
På Lanthandeln i Torna Hällestad ska de bygga en bardisk. De sågar, och ljudet spränger sönder mitt huvud. Måtte huvudet hålla för fem kilometer och en bussresa innan vi når kaffet i Lund. En cappuccino brukar rädda vilken katastrof som helst. Fredrik är inte övertygad.
Nu kommer vi bort från det raka meditativa och tvingas mobilisera kraft för branta backar såväl uppför och nerför. Jag får maxpuls bara av att titta på dem och jag är så varm i skorna att jag hade betalat dyrt för ett par sandaler. Som tur var har det gått hål vid båda lilltårna så någon form av ventilation blir det ändå.
Vi kasar ner för den superbranta backen vid Knivsåsen, och jag är livrädd för att stå på öronen. Med många kilo på ryggen har man inte stenkoll på tyngdpunkt och balans. När väskan känns som tyngst konstaterar jag att jag bär 16% av min kroppsvikt och Fredrik bara 13. En uträkning som tar minst två kilometer. Snart framme!
Till ljudet av badande party people närmar vi oss Dalby stenbrott och vore det inte för en buss att passa hade jag nog hoppat i med ryggsäcken på. Ser underbart ut men vi hinner inte. Kaffet lockar mer. Och jag hade ändå sjunkit som en sten!
Bussen in till Lund är såklart sparsamt luftkonditionerad och vi hamnar på ett säte i sol. Det är två urlakade trasor som når kaffebaren. Men det behövs bara en ordentlig latte. Sen är i alla fall jag på banan igen…
Nästa vecka fortsätter vår färd mot Ystad Saltsjöbad. Förhoppningsvis med mer kaffe och några färre plusgrader!