Browsing Tag

Skåneleden

Skåneleden 2020

Skåneleden SL2: Höghult-Knivsåsen

Vi vaknar tidigt trots sömnbrist i kroppen. Och att vi dessutom har glömt all kaffeutrustning hemma är som uppgjort för en dag i tröttmössans tecken.

Skåneleden

Efter en lugn frukost ger vi oss iväg på en sträcka som lättast sammanfattas med ordet RAK. Dessutom helt oskyddad från väder och vind. Idag är det solen som är problemet. En annan dag är det med all sannolikhet vinden. Men nu vid niosnåret är det fortfarande uthärdligt.

Vi passerar Hjularöds slott och tar en omväg för att fota. Det är ju ändå Greveholm från den gamla julkalendern som precis har uppenbarat sig, och jag blir lite starstruck. Om man nu kan bli starstruck på en byggnad…

Greveholm

Vi passerar inte bara slott utan även en störtcool BP-mack i Harlösa. Tyvärr utan möjlighet att tanka. Istället har vi tagit vår förmiddagsfika strax innan samhället, på en höjd med milsvid utsikt. Då vet vi inte att gummiklubban snart ska slå oss båda i huvudet. Det har blivit varmt!

BP Harlösa

Jag brukar vara bra på att hantera värme men nu bultar det i huvudet. Det hjälper varken med vatten eller salt, jag är bara trött. Och för Fredrik som svettas i plus 12 är läget ännu värre. Vi slutar prata. Och när vi inte ens orkar tänka längre sätter vi på sommarprat med Anders Tegnell och får lära oss hur han väljer kläder. Blir varm av bara tanken på en vinröd pullover. Dessutom blir jag trött i biceps av att bära telefonen. Monterar fast den i ryggsäcken och går stillsamt som en Lucia för att den inte ska ramla ner. Vi går nu på en banvall som är exakt hur lång som helst.  Jag kan tänka mig att vissa tycker den är tråkig men för mig känns den ganska meditativ. Tror jag hade älskat att springa här.

Skåneleden

Väskan väger nu två ton och axlarna värker. Vi får nödstoppa vid Krankesjön och frossa loss på våra medhavda DJÖFLAR. Jag som inte ens gillar lakrits dör gottedöden och tänker att det här är nog det godaste jag ätit i hela mitt liv. Har du inte hört talas om Djöflar gör du klokt i att googla. De kan rädda dig från mentala breakdowns när du bäst behöver det!

Vi har siktet inställt på Torna Hällestad där vi ska äta vår lunch. Vi tror att vi ska vara där innan tolv men klockan hinner bli nästan 13:30. Det är inte de snabba benen som är ute och går idag. Och den där huvudvärken….

På Lanthandeln i Torna Hällestad ska de bygga en bardisk. De sågar, och ljudet spränger sönder mitt huvud. Måtte huvudet hålla för fem kilometer och en bussresa innan vi når kaffet i Lund. En cappuccino brukar rädda vilken katastrof som helst. Fredrik är inte övertygad.

Nu kommer vi bort från det raka meditativa och tvingas mobilisera kraft för branta backar såväl uppför och nerför. Jag får maxpuls bara av att titta på dem och jag är så varm i skorna att jag hade betalat dyrt för ett par sandaler. Som tur var har det gått hål vid båda lilltårna så någon form av ventilation blir det ändå.

Vi kasar ner för den superbranta backen vid Knivsåsen, och jag är livrädd för att stå på öronen. Med många kilo på ryggen har man inte stenkoll på tyngdpunkt och balans. När väskan känns som tyngst konstaterar jag att jag bär 16% av min kroppsvikt och Fredrik bara 13. En uträkning som tar minst två kilometer. Snart framme!

Till ljudet av badande party people närmar vi oss Dalby stenbrott och vore det inte för en buss att passa hade jag nog hoppat i med ryggsäcken på. Ser underbart ut men vi hinner inte. Kaffet lockar mer. Och jag hade ändå sjunkit som en sten!

Bussen in till Lund är såklart sparsamt luftkonditionerad och vi hamnar på ett säte i sol. Det är två urlakade trasor som når kaffebaren. Men det behövs bara en ordentlig latte. Sen är i alla fall jag på banan igen…

Nästa vecka fortsätter vår färd mot Ystad Saltsjöbad. Förhoppningsvis med mer kaffe och några färre plusgrader!

Skåneleden 2020

Skåneleden SL2 Hörby-Höghult-Knivsåsen

Efter helgens urladdning tar vi oss friheten att hitta lugnet i naturen. Fortsätter vår vandring längs Skåneleden SL2 söderut. Planen är att vika av till Österlenleden längre fram för att så småningom nå Ystad Saltsjöbad lagom till bröllopsdagen den 1 juli.

Etapp: 9 (Start: Fulltofta Riksvägen)-10-11-12-13 (avslutar på Knivsåsen efter ungefär halva etapp 13)
Hur: Vi tar tåget till Lund, byter till tåg till Höör och avslutar med buss 470 mot Fulltofta Riksvägen.  Från målet Knivsåsen tar vi bussen tillbaka till Lund.
Svårighetsgrad: Lätt vandring. Ofta platt och rakt fram. Kupering vid Rövarekulan, men i övrigt består den största svårigheten i oklippt högt gräs och brännässlor…

Dagens vandring börjar på samma ställe som den förra. Med buss till Fulltofta Riksvägen. Och precis som förra gången glömmer busschauffören att stanna. Återigen, var på din vakt om du tänker köra samma upplägg. Vi skriker och han stannar. Därmed kommer vi ett par hundra meter närmare Skåneleden och får en kortare promenad på den livsfarliga vägen. Den är lika livsfarlig denna gång. Galna omkörningar, stora lastbilar och så långt från semesterlugn man kan komma. Det är inte ett långt avsnitt på vägen men det känns som en evighet innan man äntligen får vika av in i skogen.

Första biten in mot Hörby är lättpromenerad med mycket asfalt och cykelvägar. Vi har bara kommit ett par kilometer innan vi går vilse pga otydlig skyltning. I en korsning finns orange markering åt två håll, men vi ser bara den ena. Den som leder till busshållplatsen i Hörby. Den vi borde ha följt sitter så långt bort att vi inte ser den.  När dagens planerade vandring ska bli 30 km är man inte överlycklig över bonuskilometrar i Hörby city, men nu vet vi i alla fall hur det ser ut där…

Skåneleden

Vi får en första känsla av att det är en oanvänd del av Skåneleden vi promenerar på när en tant vi möter utbrister: Åh, vad kul att se människor! Känslan ska bekräftas längre fram…

Vid Ringsjöstrand stannar vi för ett första fikastopp innan vi traskar vidare på banvallen mot Gudmuntorp. Nu snackar vi spikrakt framåt. Länge.

Skåneleden

När stigen viker av är det högt gräs vi ska bemästra. Det känns som ingen gått här på väldigt länge. Och om det bara vore gräs… Nu är det nässlor också. Svider dödsskönt på smalbenen. Eller inte. Jag säger till Fredrik att jag ska tipsa om långbyxor på bloggen. Han tycker jag ska tipsa om machete. Ni får välja själva!

Framme i Gudmuntorp tar vi lunch vid kyrkan. Här finns toalett och vatten. Vi lutar oss mot ett träd, sätter på Greta Thunbergs sommarprat och njuter i solen. Det här är dagen vi fortfarande gillar solen. Dag 2 är tongångarna annorlunda…

Hittills har vi mest gått rakt fram genom öppna landskap, nu ska vi snart få lite omväxling när vi närmar oss Rövarekulan, skogen, kuperingen och skuggan. Men innan dess ska vi få se något som får mig att tro att jag hallucinerar. En kamel. På en åker går en kamel! Jag gnuggar mig i ögonen, väl medveten om att jag sovit extremt lite de senaste dagarna. Men kamelen försvinner inte. Tvärtom kommer han närmare när vi visslar. Skinnet har liksom lossnat under knäna och det ser ut som han går omkring i utåtsvängda byxor. Kamelen Kennet. Eller nått. Jag tror fortfarande att jag drömt, men Fredrik såg honom också…

Skåneleden

Kamelen Kennet gör underverk med humöret och jag nästan studsar fram mot Rövarekulan och skogen. Vilket ställe. Det går förvisso sjukt mycket uppför men det känns kul att få testa något annat än rakt fram. Då vet vi ännu inte att vi snart ska passera en väldigt antik skylt i Löberöd. Orten där ingen är under 100 år….

Skåneleden

Skåneleden

Fredrik har börjat drömma om glass och vi tar en paus på torget utan för ICA. Slösaren och prylnörden visar plötsligt upp en väldigt ekonomisk sida när han räknar ut att det är billigare att köpa fyra Magnum i ett paket än två lösa Magnum. Vilket gör att han snällt får äta tre stycken för att inte bidra till matsvinn. Allt medan byns hundraåringar kommer i skytteltrafik till bankomaten.

På blomaffären i byn fyller vi på vatten och köper grymt goda ostcrackers. Ett måste om du har vägarna förbi.

Efter Löberöd har vi en timme kvar till tältplatsen i Höghult där vi ska övernatta. Vi börjar bli trötta nu, men det är inget mot vad vi ska uppleva nästa dag.

Mer om det sen. Dagen vi inte orkade säga ett ord….

Skåneleden 2020

Skåneleden SL2 Fulltofta-Maglebjer. Och doften av korv…

Att vandra hela Skåneleden är ett pussel av rang. Där planeringen och logistiken tar nästan lika lång tid som själva vandringen, men nästan också är halva nöjet. Vi fortsätter vår resa längs SL2 med målsättningen att glida över på SL4 mot Ystad Saltsjöbad lagom till bröllopsdagen den 1 juli. Fredag eftermiddag och kväll tillbringade vi alltså mellan Fulltofta och Maglebjer.

Etapp: 9-8-7 (Fulltofta ligger på halva etapp 9)
Hur: Vi parkerar bilen i Höör och tar buss 470 till Fulltofta riksvägen. Därifrån en kort promenad på en läskigt stor väg utan vägren innan man når leden.
Svårighetsgrad: lätt vandring. Ingen nämnvärd kupering och bra underlag.

Vi hade tänkt vandra på lördag men en snabb titt på SMHI ställer om planerna. Sol vs ösregn och beslutet är enkelt. Packar ihop ryggorna på 14 minuter och stressar i väg som två illrar för att hinna med bussen från Höör som bara går en gång i timmen. Fullt medvetna om det orimliga i att allt viktigt faktiskt kommit med i väskorna…

Busshållplatsen vi ska hoppa av på ligger på en stor landsväg mitt i ingenstans. Det händer förmodligen aldrig någonsin att någon hoppar av här för busschauffören struntar blankt i att stanna trots att vi plingat. Om du ska göra samma resa, se till att vara uppmärksam…

Vi får kliva av till sist och väljer mellan att bli påkörda av lastbil eller att promenera i en brant sluttning på utsidan av vägräcket. Inget av alternativen särskilt skönt,  men tänker att urledvridna vrister är bättre än att ofrivilligt åka längst fram på en lastbil.  Undrar fortfarande varför hållplatsen finns och om den är tänkt till leden, varför det inte finns en stig dit??

skåneleden

Anyway. Man ska inte gnälla över småsaker. Det är bara ett par hundra meter innan vi är på Skåneleden som ska ta oss till Bjeveröd och vårt första fikastopp. Problemet är att jag redan är hungrig. Ser ostmackor för min inre syn och kan inte riktigt koncentrera mig. Börjar drömma om middagen som är flera timmar ännu längre bort. Och kommer på det. Vi har glömt salt!

Jag är saltberoende. En middag utan salt är som en cappuccino utan mugg. Eller nått. Men jag är också uppfinningarnas moder, och jag har en plan. Vi kommer passera Fulltofta och deras restaurang. Där ska vi tigga salt… Eller Fredrik då alltså. Jag vågar inte.

Inte han heller. Så han köper en glass för att det ska kännas mindre dumt. Salt till mig. Glass till honom. En glass som jag nästan hinner äta upp medan han packar ner saltet. Jag är ju svälthungrig och måste få de där flygande ostmackorna att försvinna ur tankarna…

Stigen vi går på är fantastisk. Det är mjukt och gosigt under fötterna och även som asfaltlöpare hade jag älskat att springa här. Det är liksom inte så mycket att snubbla på, bara ett skönt flow framåt. Mot ostmackan. Men det är något som stör. En orm i paradiset. Eller en kryddkorv i en ryggsäck…

thule ryggsäck

Jag har valt en större ryggsäck än jag behöver. För att den är skönare än den mindre. Därför har Fredrik passat på att slänga i lite bonusgrejer där platsen finns. Som en påse med kryddkorvar. Men jämna mellanrum kommer det puffar av rökt, kryddig och vitlöksspäckad korv som sipprar över axeln och konkurrerar ut doften av rosa blommor på väg mot min näsa. Jag mår illa.

När vi packar upp ostmackan får jag snällt gå och gömma ryggsäcken för att den inte ska störa min fikastund och naturupplevelse. Kryddkorv alltså. Packa aldrig med något sånt.

Därefter har vi 15 km promenad till middagen. I den fart vi håller bör vi vara där innan 20.00.

Leden är fortfarande fin, och det är inte förrän sista biten genom Sjunnerup som man får avverka lite asfalt. Men med tanke på den tilltagande hungern gör det inget att det går lite fortare nu…

Exakt 20.00 puttrar pastavattnet på gasköket. Vi kör färdigmat med färdigmat. Fylld tortellini med färdig tomatsås och mozzarella. Och kryddig korv för den som smugit den med sig.

Efter 25 kilometers promenad känns portionen som en förrätt och vi får komplettera med den finchoklad som den andra av oss har smugit med sig. Medan myggorna har fest på Fredriks ben. Mig bryr de sig inte alls om. De kanske gillar vitlök…

När middagen är intagen är vi färdiga med dagens etapp. Men bilen står ju i Höör, 4 km bort!

Så vi packar ihop och knatar vidare.

Och med det har vi 5 dagsetapper kvar till Ystad Saltsjöbad, bröllopsmiddag och spabehandling. Har jag sagt att Skåneledengrejen är typ världens bästa sätt att fira en 20-årig bröllopsdag?

Skåneleden 2020

Rutinmänniska utanför lådan

Jag är en rutinmänniska. Gör gärna likadant och på samma sätt. Vecka efter vecka…


Jag tränar helst på morgonen. Äter på bestämda tider och förstår inte hur folk kan lägga Teams-möten klockan 12. Och vandrar det gör vi nästan alltid lördagar kl 10.

Därför blev jag grymt chockad över mitt eget förslag att vandra idag, på enfredag eftermiddag.


Idén som föddes när det tydligen skulle ösregna lördag kl 10, visade sig vara ett genidrag.

Nu fick vi golden hour till utekökspastan och hälsa på kvällströtta får i solnedgång.


Alla tidpunkter bjuder på olika ljus, ljud och upplevelser. En annan gång ska vi testa 05.00 för soluppgången. Man får passa på när man ändå vågat sig ur boxen.

Mer rafflande detaljer om Skåneleden mellan Fulltofta och Maglebjer får ni i morgon. Och svaret på vad som fick mig att vilja fly från min egen ryggsäck…