Enligt SMHI skulle det regna hela dagen…
Vi är påpälsade till tänderna när vi startar vår resa vid Ystads järnvägsstation. Det regnar. I 10 minuter. Sen har vi sol hela dagen… SMHI did it again!
Jag och mitt megabauta-monster. Och lite regn på det…
De första 24 km ska vara lättcyklade. Men innan vi ens hinner ut ur Ystad lossnar Fredriks sadel och pekar därefter lika ofta åt höger som rakt fram… Äventyret kan börja!
Vi cyklar på skogsstigar och allt luktar skog. Naturen är helt fantastisk och jag ställer mig ungefär samma fråga som igår: Varför cykla längs 108:an mot Lund, när man kan cykla här? (Jag ger mig själv svaret några timmar senare… håll tillgodo!)
Allt går smärtfritt till lunchstoppet på Brösarps gästis efter 70 km. SEN börjar äventyret.
Vi har ca 30 km kvar, borde ta 1.5 timme i den fart vi håller. (Nej det går inte fort i skogen). Då vet vi inte att vi ska behöva harva oss fram över stock och sten med en hastighet av 2 km på en timme… TVÅ KILOMETER PÅ EN TIMME!
När vi nästan gett upp ordnar underlaget upp sig och vi kan cykla ett par kilometer innan vi plötsligt befinner oss på en sandstrand någonstans mellan Kivik och Simrishamn. Ganska trötta på att promenera bestämmer vi oss för att sand är cyklingsbart.
Vi cyklar på sand och i vatten tills vi tappar styrfart och blir tvungna att sätta ner fötterna. Ajtusan! BLÖTT i skorna.
Men det är omöjligt att negga. Havet är så vackert att det vore skandal att ens bli småsur. Vi njuter av utsikten lite innan vi tuggar vidare. Hittar en trappa upp till en asfalterad väg som tar oss sista biten till Simrishamn, 1. 5 timme efter tidtabell.
1,5 timme sena och därmed sena till kvällens middag på Lemongrass. Det är då jag förstår varför man cyklar på en asfalterad landsväg till Lund. Då riskerar man liksom inte att missa förrätten!
Å andra sidan. En missad förrätt kan det vara värt, för det blev ett grymt äventyr! Och Fredrik lyckades cykla med lös sadel hela vägen… (Dessutom var vårt middagssällskap trevliga nog att vänta på oss, så vi fick både förrätt, huvudrätt och äventyr!)
MTB-premiären avklarad alltså. Och alla kroppsdelar hela och på rätt plats.
