Browsing Tag

löpning

Aktuellt

Efter långpasset…

Jag sprang långpass idag. Det är ju liksom själva definitionen på torsdag nuförtiden. Att redogöra för ett långpass är inte jättespännande. En fot framför den andra och upprepa typ hur många gånger som helst. Kanske är det mer rafflande läsning vad som händer när jag kommer hem?

Fil 2016-02-25 13 09 23

Öppnar dörren och dör i hallen. Slänger av mig alla onödigheter i en stilfullt ordnad hög. Bilden är en fototeknisk konstruktion, klockan åker aldrig av i hallen…

I övrigt fullt munderad med löparjacka, buff och svettiga brallor går jag raka spåret till datorn. Har jag tur hinner jag säga hej till familjen.

I turordning kollar jag av mailen, Instagram och Facebook. För att försäkra mig om att inget världsomvälvande hänt under min frånvaro. Det har det inte.

Kollar av bilderna från rundan i telefonen. Måste ju hitta någon fin till Insta. Så att ingen missar att jag har sprungit. Ser bajsnödig ut på alla. Och utsiktsbilden över åkrarna, som var så vacker på riktigt, ser bara grå och tråkig ut. Testar ALLA filter men inget funkar. Kan ju inte precis slänga upp en turkos åker.

Ger upp.

Svetten har börjat kallna nu och jag känner mig riktigt blöt och kall där jag sitter. Tar av jackan, men ärmen fastnar i klockan. Som alltid. Korvar tillbaka jackan och tar av klockan. Kopplar till datorn för att läsa in i Funbeat. Glömmer att jag skulle ta av jackan.

Blir fast med Funbeat en stund. Dels för att inläsningen strular och dels för att jag kollar var jag egentligen har sprungit. Analyserar sönder passet utan att bli klok.

Nytt försök med kläderna. Det har nu gått 20 minuter. Minst. Jag är genomblöt. Får av allt och gör mig redo för dusch (I bästa fall. Annars gör jag mig bara redo för mjukisbrallor…).

Problemet är att jag glömt ta av kompressionsstrumporna. Spritt språngande med knästrumpor är liksom höjden av läckert… Dör av tanken på att balansera på ett ben för att ta av dem, men samlar mig och sliter av eländet. Vill ju inte gärna sätta rumpan på det iskalla toalocket.

Lite dusch och mjukisbyxor på det så är jag snart redo för cappuccino. Och mat.

Den stilfullt ordnade högen ligger fortfarande kvar i hallen. Toagolvet pryds av ett gäng blöta kläder.  Orkar inte ta upp…

Aktuellt

Lugnet före stormen…

Januari och februari är mina återhämtningsmånader. Löpjobben är färre, loppen lyser med sin frånvaro och både kvällar och helger är lite mer lediga.

05 KA LOPANNA1
Foto: John Nordh, Lokaltidningen

I mars drar karusellen igång. Stävie Trail inleder, och första veckan i mars brukar vara hysterisk i förberedelser och fix inför loppet.

Lagom till första vårkänslorna vill folk börja springa. Mailkorgen fylls med löpcoachningsförfrågningar och det blir dags att starta löpgrupper. Företagslöpningarna kommer igång och verksamheten vaknar till liv på riktigt.

Jobb, resor, träningsläger och lopp. In i ett fysiskt ekorrhjul som jag älskar. Där dagarna är upp och ner, och fritid och jobb flyter samman. Där mängden daglig friskluft ökas med flera hundra procent.

Men. Vi har ett par veckor dit. Tills dess njuter jag av att kunna cappuccinospringa på torsdagarna, och starta måndagarna med ett pass i buren. Passar på att beta av ekonomijobben och gläds åt att fritt kunna styra över mina arbetstider. Att inte behöva ta hänsyn till när andra.

Men helt utan springjobb är jag inte, snön till trots. Igår testsprang vi banan inför Stävie Trail tillsammans med 50-talet glada löpare. En försmak inför vad som komma skall. Och jag längtar. Stävie Trail ger mig rysningar av välbehag, kan inte annat att älska det loppet.

I år blir det deltagarrekord med 800 startande. I Stävie. I världens minsta skog.  Helt galet. Igår släppte vi de sista platserna. Det rasslade till och nu återstår 3 stycken. Du har väl inte missat att anmäla dig?  I så fall SKYNDA DIG…..

12716427_954343111328291_2358586196656847196_o
Stävie Trail satsar på snygga funktionärsvästar i figursydd design. Västen bärs med fördel bakochfram för en mer stilren look.

Aktuellt

Utan klocka ingen koll

Jag undrar hur man sprang förr i tiden. Innan gps-klockan fanns. Jag glömde min idag. 

Fil 2016-02-11 13 05 23
Älskar nya rundor som kräver planering och karta…

Kör till Lund för en långpanna med cappuccino, min nya torsdagsgrej. Har planerat rundan minutiöst och har kartan redo i fickan. Dagens tur ska ta mig från Lund via Södra Sandby och Dalby tillbaka till Lund igen. 27-28 km, typ ungefär på en höft…

Kliver ur bilen och inser att klockan ligger kvar hemma. Kan man ens springa utan klocka? Jag kommer inte veta hur långt jag sprungit och inte ha någon tid att mata in i funbeat? Jag kommer inte veta hur långt det är kvar och inte veta när jag ska börja nerräkningen till cappuccinon. Jag slår bort tanken på att köra hem och hämta klockan  och beslutar mig för att testa Runkeeper i telefonen. Bättre än inget.

Trodde jag.

Någonstans mitt i Lund City bland uppklädda och piffiga studenter börjar telefonen tala. Informerar alla förbipasserande om att jag minsann har sprungit NOLLKOMMAFEM MILES i en hastighet av NIO MINUTER PER MILE. Högt som tusan pratar tanten också. Folk vänder sig om…

Låtsas som det regnar men blir galen på att den pratar så högt. Och kanske ännu mer på att den pratar miles. Ska jag behöva omvandla miles i nära tre mil eller ska jag orka ändra inställningarna? När rösten brölar ut hastigheten vid EN sprungen MILE får jag nog. Stänger av och springer vidare. Utan tid och utan sträcka. Som förr i tiden liksom.

Varje gång jag pausar för att kolla kartan försöker jag stänga av klockan som inte finns på min arm. Och jag grämer mig att inte veta hur långt jag har kvar.

Jag överlever trots allt och efter en stor omväg inne i Lund för att slippa kullerstenarna genom city når jag till slut bilen. Tar på mig en torr tröja och drar fingrarna genom håret.  Tillräckligt fancy för att gå in och inkassera den där cappuccinon.

Slår mig ner och ska i tidens anda fota min #springoccino till Instagram. Har jag inte klockan som bevis på min runda kan jag ju i alla fall ha Insta som bevis för min cappuccino.

Fast Runkeeper-tanten har ätit upp mitt batteri. Trots att jag stängde av henne. Jag får ingen bild. Så nu har varken rundan eller kaffet hänt. Jag kunde ju lika bra stannat hemma.

Eller inte.

Fil 2016-02-04 13 30 59
En annan cappuccino…

Aktuellt

Lycka i en intervall

Det här kommer låta helfånigt. Men jag måste få dela med mig. För plötsligt mitt i en intervall kommer känslan över mig. Ni vet den där lyckokänslan när allt bara klickar.

lotta
En annan backe. Utan musik. 13 repetitioner pga 40-årskris

Det är en tung, malande intervall på spinningcykel. Långsam kadens till en galet repetitiv och taktfast låt. En sån där låt man aldrig frivilligt hade lyssnat på utanför spinningsalen, men som i sin rätta miljö tvingar fram hornen i pannan, envisheten och styrkan.

En känsla av att den kropp jag bor i är en maskin. Att jag är ett med min cykel och det enda jag behöver sätta fokus på är att ta mig upp för den brantaste backe jag känner. Metodiskt. Ett tramptag i sänder.

Jag känner pulsen innanför bröstbenet och synkar andetaget med takten i musiken. Trummorna ekar i rummet och pushar mig framåt. Att känna sig stark är den coolaste av känslor. Det ger självförtroende att orka lite till.

Vrider på och matar vidare. Njuter till 100%. DEN känslan.

Ville bara dela med mig av gårdagens spinning high. Medan jag tappert försöker hitta mod till dagens springande intervaller…