Testsprang mina nya Brooks Pure Flow idag. Lite klumpigare än mina Pure Connect och inte riktigt samma löpkänsla. Men tänker att de kan vara lite mer slitstarka och hålla lite fler mil av nöta-träning. Sköna hur som helst. Och lila. Jättelila.
Nu skriker kroppen efter yoga. I morgon är det jag som ställer klockan för en ordentlig genomkörare innan frukost.
Det fanns liksom inte på kartan att jag skulle åka hem härifrån utan att springa de 42,2 kilometrarna. Jag verkade inte vara ensam om den tanken. När vi kom till Central Park strax efter halv nio i morse kryllade det av folk med samma plan för dagen.
Starten i värsta bästa löpvädret. Kallt och soligt.
Här följer berättelsen som skulle handla om runners united, festivalstämning och en enda 42 km lång glädjeyra. Men temat för dagen blir annorlunda. Vet inte om det är min 5 veckor långa försoffningsprocess, eller den amerikanska frukosten som ska få skulden, men dagens 42 km var de längsta i mannaminne.
Trängselmässigt ungefär som Stockholm marathon. Och grymma supporters längs vägen! Ett långpass lite utöver det vanliga!
Jag kan inte peka på vad som är fel, men det går trögt. Vi springer jättelugnt men minsta uppförsbacke dödar mig. Och uppförsbackar är det gott om! Benen gör oförskämt lite ont, de är mer att de inte går att flytta på. Lite som död materia.
Utsikt över Jaqueline Kennedys reservoar. Och ytterligare en hejarklack!
Vi springer 4 varv i parken. De första två varven funkar, men hela tiden med inslag av halsbränna. Varv 3 börjar det bli långtråkigt och varv 4 är en enda längtan till mål. Kan tänkas att två 10-timmars dagar på stan, samt undermålig sömn inte är bästa uppladdning inför ett marathon, om än i långpassform. Inför sista varvet sätter jag mig ner och äter en energibar. Hade jag tagit mig friheten att blunda hade jag somnat direkt. Jag är trött.
Ont lite här och var efter 35 km. Passar på att stretcha…
I mål på 4:17. Trött och frusen!
Så här i efterhand är jag glad att det inte blev ett riktigt marathon. Jag hade inte velat slösa den upplevelsen på en sån här ringrostig kropp. Jag är dock nöjd med att jag trots den katastrofala uppladdningen kunde springa hela vägen.
Med tanke på hur många supportrar som var ute idag är jag mer än sugen på att uppleva the real thing. Jag hoppas att vi får möjlighet att flytta fram starten till nästa år.
Dags att börja spara pengar…
3 km. 6-minutersfart. Lugnt och fint.
Om det inte vore för att jag fick håll efter 500 meter och för att det stramade på insidan knät, hade jag känt mig fullständigt race ready inför nästa helg. Nu har jag lite att jobba på…
1. Det är så billigt. Det enda du behöver är ett par skor.
Jo, tjena. Det påståendet var sant under mitt första år som löpare. Ett par billiga reaskor och lite man tager vad man haver ur garderoben. Men så såg jag också ut såhär:
Gravid och glad på ena bilden. Mest sur på den andra. Och det kan man ju förstå, med DOM kläderna…
Sanningen är att man behöver många skor. Terrängskor, Icebugs, snabbeskor, finskor, turkosa skor, sköna skor, lätta skor, fula skor (om man skulle springa Tjurruset någon gång) och en hel massa andra skor.
Sen behöver man ju minst lika många kläder. OCH en plastbox för att få plats med alla kläderna som liksom inte går in i garderoben. Inför denna höst känner jag ett starkt behov av att komplettera garderoben med underställ i merinoull och handledsvärmare. Handledsvärmare har jag aldrig behövt tidigare, men sedan jag trillade in på denna blogg har behovet liksom infunnit sig. Hur har man någonsin klarat sig utan? Mina 600-kronors cep har dessutom gått sönder och jag behöver ett par nya. Funderar på ett par röda, men då måste jag byta ut hela garderoben för att matcha… Eller byta ut, man kan ju bara fylla på! En sån där plastlåda är ju inte så dyr…
Dyr är däremot gps:en som man bara måste ha. En odokumenterad runda har aldrig skett. För hur registrerar man i Funbeat om man inte har distansen? Att mäta rundan på kartor tar tid och då faller vi i stället på punkt 2…
2. Det är så tidseffektivt. Du bara tar på dig skorna och går ut.
Det hade ju kunnat vara så, rent teoretiskt. Men när man passar på att slösurfa samtidigt som man tar på strumporna så går det lätt en kvart. Sen fyra toalettbesök för säkerhets skull, ett glas vatten för att släcka paniktörsten som plötsligt kommer på, och ett extra toabesök för att tömma ut vattenglaset… Och bara en extra glutt på facebook! Så där ja. 45 minuter. Och då är det ändå sommartid. På vintern kan man lägga på 50%.
3. Man kan göra det var som helt, på semesterresor, tjänsteresor och andra resor…
Kan kan man. Men man vet aldrig om man hittar tillbaka…
Så nej, löpning är varken billigt, tidseffektivt eller lättillgängligt. Det kräver snygga kläder, dyra skor, massa förberedelser, gärna gps, kompass, hängslen och livrem.
Men vet ni. Det finns miljoner andra bra anledningar till att springa!!!
