Idag är en sån där dag när jag behöver peppa mig lite. Och det gör jag med ett underbart citat jag hörde igår:
Allting blir bra till slut. Och blir det inte bra, så är det inte slut.
Sen knyter jag på mig skorna och springer rakt ut i det okända. Utan mål, bara springer. Låter tankarna flöda medan solen värmer mina kinder. Springer, springer, springer, tills allt känns bra igen.
Efter fem dagars inomhusträning kändes det underbart att äntligen få komma ut. För att trotsa höstens gråa färger blev dagens outfit både lila, turkos och rosa…
11 km motvindslöpning i duggregn. Låter inte så frestande på pappret, men tro mig när jag säger att jag njöt hela vägen.
Det går sakta och det finns ingen tillstymmelse till klipp i mina steg. Men för varje steg jag avverkar kommer jag närmare den form jag slutligen vill nå. Jag har ingen brådska. Så länge jag känner att jag är på väg har jag gott om tålamod.
2013 ska bli mitt löpar-år. Det tål att upprepas.
Idag är det dags för Joggs ultraintervaller. Inte för mig, men för andra. 10 km med start var tredje timme under ett helt dygn. Och det spritter lite av nostalgi i hela min kropp.
Good old days…
För två år sedan stod jag själv redo för utmaningen. Efter månader av förberedelser tillsammans med bästa träningsvännerna var det äntligen dags att öppna dörrarna till vårt alldeles egna ultra-event. 25 personer. En sovsal. Lunch, middag, mellanmål, och frukost. Mat tills magen stod i alla fyra hörn. Likasinnade galningar med sinne för roliga utmaningar. Vi slet, vi hade ont, men mest av allt hade vi roligt.
Vi samlade dryga 46000 kronor till Alzeimersföreningen och planen var att göra en favorit i repris året efter. Men saker kom emellan och projektet lades ner.
Nu känner jag mig dock lite sugen igen. Vem vet när Kävlinge får sina nästa ultraintervaller…
Kanske fortare än ni anar. Gör er redo. 2013 blir ett bra löparår!
…springa milen på 40
…springa halvmaran på 1.30
…springa maran på 3.20
Det är saker jag drömmer om. Den första blir värst.
