Drygt en vecka till Gerdahallens årliga inspirationsdag. Eftersom jag inte fick min dos av inspiration på Nike Blast i år känns det hur kul som helst att få komma iväg på detta. Mycket yoga, spinning (hej Jessica!) och test av SOMA som jag är grymt nyfiken på.
I mitten av mars drar dessutom min yogalärarutbildning igång och nu börjar det droppa in schema och tänka-på-mail i mailboxen.
Det här blir en spännande månad minsann!
Så jäkla ledsen. Inser att detta blir långvarigt. Min status ändras inte en millimeter, febern pendlar men går aldrig ner. Hostan river upp mig inifrån.
Jag hann inte ens bli förkylningsnojig inför New York. Det var för lång tid kvar. När jag läser om infektioner på 5 veckor inser jag att jag borde ha blivit det. Tagit det lite försiktigare. Idag är det jag som kontaktar vården. Och hoppas att det inte är kört.
Kan hända att jag är extra sentimental just nu. För jag gråter åt ett youtube-klipp.
Låt denne man inspirera er. Det tar 5 minuter, men det är värt det. Så himla fint:
NEVER. EVER. GIVE UP.
En del slutar träna när de blir äldre. Andra liksom bara fortsätter. Som Carina i klippet ovan (hoppa in 2:07 min). Hon åker ALLA loppen under Vasaloppsveckan (ca 43 mil).
När jag blir stor vill jag bli som Carina.
