Tjusningen med att yoga hemma på vardagsrumsgolvet är att man ibland upptäcker helt nya övningar. Som när en liten varelse tassar upp ur sängen strax efter halvsju och vill vara med på ett hörn. Sträckte ovanligt bra i rumpan med den extratyngden…
familj
Man brukar säga att barn inte gör som du säger utan som du gör…
Passade på att ta en morgonpromenad för att möta upp min fina frukostjoggare…
Äldsta tjejen har alltid tyckt att jag och Coach F är träningsnördar. Hon har aldrig gillat att springa och vi har heller inte försökt frälsa henne. Men ju längre tiden går ju mer utkristalliserar det sig…hon håller på att bli en träningsnörd!
Idag hittade vi följande lapp på köksbordet kl 07.30:
God morgon! Jag har sprungit till Konsum för att handla frukostbullar. Se till att gröten är klar kl 08.00 när jag kommer hem.
Och nu när jag och Coach F sitter och slöar med fötterna på soffbordet, är hon nere vid sjön och kör ett träningsprogram med balansboll som hon hittat i en tidning.
Hur i all sin dar gick detta till? Jag fattar ingenting…
Vår familj kan inte se en höjd utan att gå uppför den. Det kan vara berg eller torn, men är det högt så måste vi upp. Och inte med hjälp av hiss eller lift utan till fots. Vår egen familje-tvångstanke liksom.
Idag var det jag som kläckte idén om Gesundaberget. En nätt liten kulle så där på håll. Vill man briljera som piggast i familjen ska man inte välja Gesundaberget dagen efter Tällberg halvmarathon. Jag fick se mig ifrånskuttad av min egen nioåring! Faktum är att jag fick mjölksyra av att bara titta på berget.
Belöningen i form av en fantastisk utsikt och god glass uppvägde dock mjölksyran.
Häromveckan var familjen i Helsingborg.
Mitt på strandpromenaden finns ett utegym. Utegymmet skulle teoretiskt kunna vara den perfekta avslutningen på en löprunda längs havet. OM det inte vore för att utegymmet är belamrat av små människor, knappa metern långa.
Det går det bra att testa maskinerna för skojs skull, men aldrig jag skulle finna träningsro bland alla knattar och deras stirrande föräldrar. Till min stora tjej muttrar jag något om att barnen väl kan hålla sig till lekplatsen precis brevid? Och lämna plats åt de som ville träna…
Några timmar senare på en lekplats får jag äta upp min kommentar:
Min stora tjej muttrar något i stil med att föräldrarna kan väl hålla sig till gymmet och inte ta plats för barnen som vill gunga…
Sorry. Jag ska aldrig gnälla mer.