Ägnar helgen åt fortbildning i yoga med bästa Josephine Selander. Igår yogade vi loss med hennes nya program Virya Puls som var en helt galet jobbig historia. Överdriver inte om jag säger att alla svettkranar stod vidöppna. En härlig genomkörare sådär på fredag kväll.

(bild lånad från nordiskyoga.se)

Tyvärr missade jag förmiddagens armbalanser pga jobb men nu taggar jag eftermiddagens höftöppnare. Min favoritgren alla kategorier. Så fantastiskt att få yoga för någon annan. Hitta inspiration och få tips.  Och bara slippa höra sin egen röst lite…

Jag brukar tycka medaljer är skit. En ful pryl som hamnar i en låda om den har tur (dvs från ett lite creddigare lopp) eller som oftast i soptunnan. Då tycker jag det är roligare med finisher-t-shirts. Åtminstone om de är i funktionsmaterial och i hyfsad storlek, så att de kan användas ute bland folk. Annars är ödet utstakat: sovtröja!

Jag brukar tycka maratonfotografernas bilder från loppen är apdyra och jag tror aldrig jag köpt någon. Mest pga priset men också för att jag alltid tittar ner och aldrig spexar och ser glad ut.

Med New York marathon är läget annorlunda. Jag har spikat upp medaljen på väggen framför mig. Så att jag när jag blir trött på datorn bara kan lyfta blicken och drömma mig bort. Dessutom bläddrar jag runt bland mina bilder på marathonfoto.  Och trots att det är hysteriskt dyrt och att bilderna inte ens är bra (utom en när Fredrik ser jättelidande ut och jag är jätteglad) så tänker jag att det hade varit kul med ett minne. På väggen bredvid medaljen.

Vet inte vad som händer med mig. Snart får jag väl för mig att bygga medaljskåp också.

I Helsingborg var marathonbilderna gratis. OCH jag tittar upp. Bingo!